Kransen

Det blev nog en lite väl vapenskramlig inledning förra gången… Den senaste tiden har ganska mycket gått åt till att inte ta intryck av vad som skrivits av mig. Och att åka runt i landet och prata om boken. Det har känts bra att träffa vanliga läsare, långt från kulturvärlden i Stockholm.
Jag bor i Midsommarkransen, samma förort som Kjell Johansson kommer ifrån. Om ni inte har läst hans triologi Huset vid Flon, Sjön utan namn och Rummet under golvet, så gör det. De är underbara. Jag bor i det hus där hans mormor bodde, åtminstone i romanen, fast jag tror det var så i verkligheten också. Midsommarkransen är lugnt, inga sopbränder här inte. Det var lite bus för några år sedan, men nu är det fridfullt.
Jag har haft teknikstrul… Jag har ag aldrig har bloggat förr, och jag har inte internet hemma… Så jag hoppas att ni ursäktar om jag är lite ringrostig i början. Ni får väldigt gärna ställa frågor. Jag går till bibliotek och bloggar. Och om det är någon som har något bra tips om hur man slutar röka, så mottages det tacksamt. Jag slutar, inga problem (med nikotintuggummin blir abstinensen inte så svår). Det knepiga är att inte börja igen. Hur börjar man inte? Det skulle jag behöva veta.
I morgon tänker jag kanske dra min teori om varför så många camorrabossar blir arresterade på Euro Disney i Paris. Även om jag tror att jag ska hålla lite låg profil när det gäller det ämnet….