Vilken julaftonsmorgon! Jag vaknade klockan sju, på barnsligt gott humör. Började med att sms-a en euro till en italiensk kampanj mot dödsstraff, RÖR INTE KAIN. Kain, för den som glömt det, är Adams och Evas äldste son. Han dödar sin lillebror Abel på grund av avund – Gud favoriserar Abel, det får Kain att se rött och han slår i vredesmod ihjäl Abel. Sen är han bannlyst, alla hatar Kain. Men lustigt nog inte Gud, som sätter ett märke i pannan på honom, och det betyder att ingen får röra Kain.
Bibeln, Bibeln… Hur får man rätsida på moralen i den? Men det är lätt att känna sympati för Kain, iallafall gjorde jag det när jag var liten, och på nåt sätt gör jag det idag också. Man kan till och med hysa lite agg mot den präktige Abel. Med lite inlevelse kan man också föreställa sig Kains harmsna klump i halsen.
När jag hade sms:at en euro till RÖR INTE KAIN-kampanjen sjöng jag och dansade, och kände mig riktigt livat elak, det här är ju förskräckligt på julaftonsmorgonen men jag tänkte fula tankar. Jag tänkte på de äldre herrar som hållit sig osynliga under drevet men som var dess regissörer – bara det att de skickade fram lojala fruntimmer i frontlinjen i stället. Skenheliga gubbtjyvar.
Men det är ju julaftonsmorgon, så jag besinnade mig.
Därefter tänkte jag på antihjälten och mitt alter ego i romanen Myggor och tigrar, Giuseppe Misso, den sociala banditen som menar att han slåss mot camorran. Hela han sitter bakom lås och bom och jag har inte lyckats få kontakt med honom för att diskutera en eventuell översättning av hans självbiografiska roman Lejon av marmor, romanen med stora känslor, stor filosofi och stor sorg. Jag kallar honom min prinsessa Misso, för varhelst i världen det finns en usling så är han automatiskt min prinsessa. Med mitt rykte som galning kan jag ju säga vadsomhelst nuförtiden, och jag har redan slagit följe med gangstrar, och därför blivit kallad hora av svenskar – fast de finkulturella svenskarna säger "strip lit" istället.
Jag dansade och lovade att hädanefter göra bättring. Inga fler vredesutbrott på gubbtjyvar och deras stödmadamer.
Tja, så nu sitter jag här på 7Eleven (jag har inte internet hemma) med julklappskassar bredvid mig på väg hem till syrran.
Och jag tror att jag kommer att göra bättring. Jag tror att det redan är på väg.