Vad är en blogg egentligen?

Handsvett. Deadline. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Jag ringer min kompis Jakob:
– Hej, det är Staffan. Du vet, ibland gör jag ju saker bara för att jag inte vågar säga nej till folk, och nu har jag lovat att blogga för en boksajt i en månad. Sen kom jag ju på att jag inte vet vad en blogg är. Nu har jag handsvett och vet inte hur jag ska bära mig åt.
– En blogg är en spegel. Du ska bara vältra dig i dig själv och låtsas som att alla är intresserade av vad just du tycker och vad du gör på dagarna. Skriv och berätta vad du gjorde på Teneriffa i somras. Skriv att du inte tycker om syltlök, berätta din skostorlek, skriv att gul är din favoritfärg.
– Men så kan man ju inte göra, gud vad självupptaget.
– Jävla idealist!
Jakob lägger på luren. Jag går ut i kokvrån, öppnar kylskåpet och tar ut en kaviartub, väger den i handen, känner hur den halkar runt i svetten och lägger tillbaka den. Köksklockan tickar tyst och envetet. Man får inte ge upp. Jag går ut i hallen igen, lyfter luren och ringer min kompis Klara:
– Hej, det är Staffan. Du, jag ska blogga men vet inte vad det betyder, kan du hjälpa mig?
– En blogg är en aggression. Det är skitbra, skriv anonymt och bara ös galla över allt och alla du är förbannad på. Skriv att du hatar Janne Josefsson, idoljuryn och Hollywood. Billigare än psykoterapi.
– Men jag kommer inte att vara anonym.
– Uppriktigt sagt så har du varit anonym så länge jag känt dig!
Klara lägger på luren. Jag går ut i badrummet och tittar mig i spegeln, ansiktet flyter runt som ett flöte. Jävla jävla Klara. Jag tycker ju mest synd om Janne Josefsson. Sköljer bort svetten från händerna, torkar dem och går ut i hallen. När jag lyfter luren märker jag att handen är blöt igen. Jag ringer min kompis Joel:
– Hej, det är Staffan. Alltså, det är deadline när som helst, jag måste blogga snabbt som attan men vet inte hur man gör, det rinner om mina händer, vad ska jag ta mig till?
– Det är lugnt. Blogga är jättelätt. Du bara hittar på vad som helst. Ljug ihop något om att du ringer runt till dina kompisar och säger att du inte vet vad en blogg är.
– Men hur gör jag med dig då?
– Hitta på mig också.
– Det låter ju helt absurt.
– Nyp dig i armen.
Joel lägger på luren. Jag står i hallen med telefonluren i handen, en svag ihållande ton hörs från den del där jag brukar ha örat. Jag nyper mig med fuktiga fingrar, nyper och nyper.