Tänkte börja med att skriva om en bok som redan har diskuteras både hit och dit och höger och vänster på landets kultursidor.

Häromveckan läste jag alltså ut Maja Lundgrens omtalade Myggor och Tigrar, och jag måste säga att mitt intryck är mer än positivt. Det är nästan så att jag tror att sågningen från en enad svensk kritikerkår handlar mer om en hämndaktion från en sårad kulturelit snarare än en rättvis bedömning av romanen. är Lundgrens beskrivning av kultursverige sanning eller bara paranoida fantasier? Det är såklart en relevant fråga, men jag tycker man kan läsa boken utan att bry sig om vad som är svaret. När kontroversen är överblåst tror jag att Myggor & Tigrar kommer omvärderas, och jag ser fram emot att läsa Lundgrens framtida verk.

Det är även intressant att drevet mot Maja Lundgren närmast bekräftar den bild av kultursverige som hon har beskrivit i romanen. Handlar det om att en kvinnlig författare gjort något förbjudet och tagit för mycket plats? Att hon låter jaget i sin roman ha en hybris som bättre bör klä ett manligt subjekt, en Strindberg eller Hemingway?

Nästa läsprojekt: Björn Ranelids Ett öppet brev till George W. Bush