Vi som jobbar på bibliotek är duktiga och är ena hejare på litteratur! Det vi inte är lika bra på är att fatta att vi är bra och våga visa upp vår förträfflighet. Jantes skugga ligger ibland tät över bibliotekshyllorna. Men struntar man i Jante och vågar pröva finns det många vägar till litteraturförmedling. Det gäller att hitta den som man tycker är rolig. Då blir det också bra.
Själv har jag alltid gillat serier. När jag började ett vikariat som barn- och ungdomsbibliotekarie vid Valbo bibliotek 2003 var mangaboomen som hetast. Jag såg att man i biblioteks-Gävle då hade svårt att sålla agnarna från vetet och jag valde därför att lära mig mer om manga. Eftersom det var kul var det inget problem.
Jag började med att på barnmötena på Gävle stadsbibliotek muntligt redogöra för ”månadens manganyheter” för att sedermera göra det skriftligt via Länsbibliotek Gävleborgs nyhetsbrev. Men jag fann bloggar vara ett smidigare verktyg för manganyheter så jag skapade Mangabibliotekarien, en blogg med biblioteks- och skolpersonal som huvudsaklig målgrupp.
Jag upptäckte att jag tyckte om att skriva blogginlägg. Däremot märkte jag att blogginlägg bör vara hyfsat korta för att vara läsvänliga. Men det fanns ju mer mangafakta som borde föras ut som information om hela mangagenrer och förklaringar till bildmetaforer. I ett anfall av hybris kontaktade jag därför båda Gävles lokaltidningar och erbjöd mina tjänster. Arbetarbladets dåvarande kulturredaktör Karin Månsson tyckte att det var en strålande idé. Så i ungefär två år skrev jag artiklar om manga en gång per månad för Arbetarbladets kultursida. En av dessa finns här: Smaskiga serier för gourmeter.
Tiderna förändras. Mangaboomen mattades av och jag gjorde om bloggen till att handla om serier i allmänhet. Seriebibliotekarien heter den och är även den välläst. Jag var dock sugen på mer. Tidningsskrivande hade jag redan gjort. Fanns det något annat sätt? Jag fann snart två parallellt.
Dels skissade jag på ett faktabokutkast och kontaktade BTJ Förlag. Jag var helt enkelt fräck igen. Det visade sig dock fungera för i december 2010 utkom ”Serier på biblioteket – allt du vill veta om serier du inte visste fanns”. Min fräckhet gjorde även att jag kom i kontakt med lokalradion. Detta har lett till att jag i två år pratat om populärkultur i programmet P4 Förmiddag Gävleborg varje måndag 10.00–10.30. Vilket i sin tur lett till att jag även varit domare i Gävleborgsdelen av anrika programmet ”Vi i femman”.
Om jag ska sammanfatta detta; jag fann ett smalt ämne jag tyckte om och ”pluggade in” en hel del fakta. Efter att ha bloggat om ämnet valde jag att vara lite ”Icke-Jante” och prata om min egen storhet med både en lokaltidning, lokalradion och ett förlag. Det resulterade i två års artiklar, en radiohalvtimme varje vecka och två böcker. Den första heter ”Serier på biblioteket – allt du vill veta om serier du inte visste fanns” och utkom 2010. I början av 2014 utkommer min andra bok på BTJ förlag, ”Död, levande död eller bara jävligt arg – om monster i populärkulturen”. Det har med andra ord blivit en hel massa litteraturförmedling. Så med lite kännedom och stor fräckhet kan man förmedla litteratur och dessutom ibland få betalt för det! Mitt tips är att hitta sitt eget sätt att göra detta på och sedan köra så det ryker. Lämna Jante någon annanstans!
Daniel Gustavsson
Trackbacks/Pingbacks