Natalia Ginzburg föddes 1916 och växte upp i Turin i nordvästra Italien. Som politiskt aktiv, antifascist, författare och förläggare räknas hon som en av Italiens stora efterkrigsförfattare. Familjelexikon utkom för första gången 1963, och samma år fick den Stregapriset, Italiens mest prestigefyllda litteraturpris. I år kom den i svensk nyöversättning.

Familjelexikon är en originell och humoristisk skildring av Natalias intellektuella, sekulära familj i mellankrigstidens Italien, med en judisk far, en katolsk mor och fyra äldre syskon. Genom Natalias blick och vad hon väljer att berätta lär vi känna hennes stora familj och de vänner som de fyller våningen med. Hon skriver om sin och syskonens uppväxt i brottstycken, fragmentariskt men sammanlänkat av det flödande språket, de upprepade koleriska utbrotten från fadern, och de återkommande sägningarna, citaten och berättelserna, så typiska för just hennes familj. Jag tror att det är något alla kan känna igen, familjens privata språk – min mamma sa alltid så, vår granne sa alltid så. Historier som berättats så många gånger under åren att man bara behöver nämna ett namn eller ett par välbekanta fraser innan åhörarna (läs familjemedlemmarna) utropar nej, inte den igen! Den har vi hört till leda! Och “Upprepade koleriska utbrott” låter kanske brutalt, men faderns humörsvängningar är i själva verket den stora komiska behållningen (“slabberi!”, “din åsna!”, “grobianfasoner!”). Vid flera tillfällen skrattar jag rakt ut. Modern klagar ständigt men är samtidigt den mest livsglada, bekymmerslösa i hela Turin, alltid omgiven av vänner, alltid på väg till ett biobesök. Natalia är yngst av de fem syskonen och är den som observerar, inte direkt agerar, men som samtidigt står i centrum genom att det är hennes berättelse.

Medan syskonen växer upp faller Mussolinis skugga över landet, och familjens hus blir som en borg mot den framväxande fascismen. 1943 invaderar tyskarna Italien, Mussolini faller och situationen blir akut för landets judiska befolkning. Natalias medvetet naiva sätt att berätta om sin uppväxt och omvärld förvandlar nästan allt till vardagsbetraktelser, även tortyr, krig och elände, men det ligger naturligtvis mycket mer mellan raderna. Natalias man arresteras av tyskarna och dör i fängelset, men det enda som sägs om det i romanen är “jag såg honom aldrig mer”. På så sätt skildras tragik och humor, ömhet och vardag, lycka och olycka, allt framskrivet på en återhållsam, enkel men varm prosa. En bok att älska och bära med sig länge!