[Annika]

B5. Glömde nämna Maria Lang. Lite bortglömd idag men också småmysiga deckare snarare än mordiska och mörka.
Jag tycker nog Maria är vår svenska motsvarighet till Agatha.

[Annika]

B3. Jag tycker att Cris och Ina sammanfattar det väl.
Jag läser för att känna något. Det finns andra saker som får mej att känna men läsning en en av de saker som får mej att känna lite extra.

4. Det känns lite hemsk att Iris plötsligt börjar ta folks brev. Även om hon inte läser dem eller så.
Om jag kände någon som var brevbärare skulle det vara märkligt om mina brev låg i deras privata väskor helt plötsligt.
Jag antar att hon kommit till någon sorts brytpunkt i livet.
Det var även läskigt med den där rösten som ringde till Tamaras linje och sa att “de” hade ögonen på henne. Iris blev ju rädd.

B4. Jag brukar sällan skriva ner citat. I så fall brukar det vara ett inledande citat innan själva boken börjat som jag fastnar för.
Om jag skrivet ner ett citat så brukar jag göra det i en vanlig skrivbok. Men länge sedan nu som jag gjorde det.

5. Jo Morgondagens post hör hemma på uplit-hyllan.
Av det skälet att boken på något vis slutar “lyckligt”.
Iris släpper drömmen om Sebastian, slutar sitt jobb, flyttar och börjar läsa in gymnasiet.
Det är också ett lyckligt slut även om Iris inte fick sin kärlek.

Men har biblioteken hjärtevärmande-böcker hylla?
Vindeln har ingen sådan hylla och kanske finns det en risk att jag då skulle missa någon annan läsvärd bok?
Rysare och deckare står redan på egna hyllor i Vindeln. Fantastik också.

6. Egentligen har genre ingen betydelse.
Men rysare&deckare kan vara för svårsmälta för mej med tanke på all ondska som finns på riktigt.
Sedan finns det deckare som är mysigare än andra. Agatha Cristies deckare är klassiska i att vara lagom småputtriga.
Dennis Lehanes böcker däremot är alltid grymma. I alla fall de jag läst.
Dennis skriver bättre än de flesta men fokuserar på det mörka i tillvaron.

[Annika]

Hela detta med Sebastian och Iris fixering vid honom är plågsamt att läsa om.
Han ska ha igen en gammal brosch för att hans mor frågat efter den.
Och han lät deras förhållande rinna ut genom att flytta till Umeå.

Iris plågas mycket. Jag vet inte om läsningen är lika härlig som den var av Selektiva Selma.
Boken känns inte så lättsam som den boken gör. Jag blir lite nedtyngd av Iris röra.
Jaja jag kan ju inte bara läsa saker som är som gräddbakelser hihi.
Detta är faktiskt en bok som jag skulle kunna ha svårt att läsa klart för att Sebastians fjantande gör mej irriterad.

Nu kom jag ihåg en till grej om omslag.
Jag är så glad över att nyaste utgåvan av Narnia har de klassiska illustrationerna igen!
Utgåvan före det hade nya omslag vilket fick mej att känna mej vilsen (i pannkakan).

[Annika]

Jag spinner vidare på detta med omslag.
Omslaget till t ex Sandor slash Ida är så vansinnigt grällt.
Jag har läst boken men jag tror att bokens omslag var samma som filmens.
Glammiga omslag nämnde någon… då tänker jag Denise Rudberg. Hennes senaste deckarserie nu där det är mycket guld och glitter i omslagen.

[Annika]

B2. Faktaböcker kan ju vara så att de inte handlar om det jag trodde.
Då brukar jag bara läsa den del som intresserar mej och sedan lämna igen.
Faktaböcker kan också vara för tråkigt skrivna för att jag ska orka läsa varje sida.

[Annika]

1. Först tänkte jag inte läsa Selektiva Selma men jag laddade ner boken och satte igång.
Först intrycket var: Vilken bitter tant.
2. Fridolf verkar vara en riktig torrboll. Eva-Lisa känner jag igen mej i som förälder. Och jag lider med henne att Gabriels pappa Magnus lämnat dem.
Alex ger mej inga tankar alls. Författaren beskriver karaktären för lite i detalj.
3. Jag hade ju lånat boken elektronisk och de verkar inte ha med sidnummer dessvärre men passagen där Fridolf säger att han lånat två böcker som handlar om en surtant och surgubbe och att det ju kan passa in på han och Selma fick mej verkligen att tjuta av skratt.
Skamligt nog så njöt jag även av när Selma klippte sönder strumporna i tvättstugan. Det är kul när folk i böcker och film gör galna och dumma grejer som du aldrig själv skulle göra i verkligheten.
4. Selektiva Selma handlar mycket om hur jobbigt det kan vara att ha svårt med mat. Och att omgivningens inställning att det bara är att äta kan ställa till problem.
Jag har läst en intervju med Josefin som skrivit boken och hon har själv problem med mat.
5. Jag brukar inte rekommendera böcker så ofta. Ibland gör jag det till en kompis. Jag kommer inte att rekommendera Selektiva Selma för boken berörde mej inte tillräckligt mycket även om jag verkligen gillar Selma och kommer att läsa uppföljaren.
6. Boken fick mej att må bra. Men det brukar upp-litt göra och det är därför jag läser sådana böcker.
Det händer så mycket elände ändå så att bli en del av det svarta genom att läsa en deckare om något blodisande mord brukar jag oftast undvika.
7. Det var bra för mej att bli påmind om hur mycket vissa sorters mat kan plåga de som är känsliga.
Jag har själv svårt för kladd och är noga med att beställa utan sås när jag beställer falafeltallrik eller liknande då personalen annars vräker sås över hela tallriken för det mesta. På finare ställen som Bishops brukar de vara bättre på att servera sås i skålar bredvid istället för att klämma ut den över hela tallriken. Jag tycker synd om Selma som bara kan äta potatis. Många “petiga” människor till exempel jag själv är mest känsliga för kladdiga såser. Och att mat blandas samman på tallriken. Josefin (författaren) sa att hon själv mest lever på kött.
Sedan gillade jag även att Fridolf och Selma pratade ut och att de insåg att Fridolf betett sej som en tråkmåns för att han trodde att Selma skulle må bättre av att undvika vimmel där mat brukar vara en stor del. Så nu hoppas jag att paret passar på att uppleva saker mer.
Det var även bra att Eva-Lisa fick Selma att läsa på Fejjan så hon förstod att hon inte var ensam om att uppleva sådant obehag kring mat och ätande.
8. Klart att boken är en hjärtevärmande bok. Slutet är ju ändå lyckligt. Fridolf och Selma lever upp och deras barn Alex hittar en hjärtevän i Eva-Lisa som är en härlig människa.

• Det här svaret redigerades för 1 år, 11 månader sedan av Annika.

[Annika]

1. Jag har precis börjat läsa boken och läser den vanliga upplagan.
(Eller snarare e-boken men den har det vanliga omslaget.)
Jag gillar verkligen omslaget. Med den stora skogen som omger den lilla postbilen som kör genom stjärnnatten.
Pocketomslaget är mesigt och påminner enligt mej om var och vartannat omslag till uplit-böcker de senaste åren.

2. Jag har hunnit till kapitel 3 nu. Lite klurigt att veta vilket kapitel jag är på dock när jag läser på datorn eller telfonen hihi.
Det verkar inte som e-böcker har sidnummer längst ner.
Jag gillar Iris precis som jag gillade Eva-Lisa i förra månadens bok. Så jag kommer fortsätta läsa boken.

B1. Om jag gillar titeln eller omslaget till en bok är det större chans att jag läser boken.
En av Soljas andra böcker heter Mogen för skrubben och det tycker jag är en finurlig titel.
B2. Jag avslutar inte en bok om jag tycker den verkar urtråkig. Eller om det verkar som att boken kommer att påverka mej alltför mycket.
Svårt att säga hur länge jag brukar ge en bok en chans innan jag dömer ut den.

[Annika]

Hej på er alla.
Jag är 40-plus och har inte varit med på någon bokcirkel förr vare sej live eller online.
Men jag tänkte ändå lyssna på Soljas bok Sista posten… och då kan jag liks läsa den tillsammans med er andra!
I väntan på att ni börjar med den så lyssnar jag på Soljas bok Mogen för skrubben som Åza nämnde.

Jag har alltid läst mycket så jag får kalla mej själv bokmal. Min favoritgenre är fantastik (som Game of thrones och Harry Potter) men R R Martin lär väl aldrig avsluta GoT innan han ligger i graven så därför läser jag mycket uplit/feelgood också haha.
Bäst av alla feelgood-författare jag läst är Emma Hamberg (och Keyes). Annars tycker jag det finns en mängd olika författare inom genren – svårt att peka ut någon speciell.

Jag läste Selektiva Selma för att jag blev nyfiken på boken men det var som sagt boken Sista posten… som fick mej att bli medlem i cirkeln.

[Annika]

I Vindeln står barnböckerna enligt teman.
Något tema är roligt, ett annat klassiker och så vidare.
Linnea, barnbibliotekarien i Vindeln, sa någon gång att barnen uppskattar uppdelningen medan jag som vuxen har lite svårt ibland att hitta t ex Nevermoor-böckerna som jag tipsat om tidigare.

Temahyllor eller inte är frågan det. Haha.
Jag får komma förbi Vännäs någon gång och kolla hur böckerna är uppställda där.

[Annika]

Jomen eller hur Ina?
Här tror jag att Denise Rudberg skrivit romance (även känt som tantsnusk för 20 år sedan) och så är det riktigt blodisande böcker.
Jag läste början på någon av Denises glamdeckare och sedan ställde jag tillbaka boken i hyllan igen.
Det lilla jag läste var riktigt läskigt. Blodet isades nästan i ådrorna. Brrr.

[Annika]

Åza om du gillar HP-böckerna kanske du skulle gilla Nevermoor-serien?
Jag tror det var Linnea i Vindeln som tipsade om boken när jag sökte bok till ungarna och så ville inget av barnen läsa och då läste jag den och nu är jag så fast. Väntar med spänning på nästa bok i serien.
Jag älskar Mog Crow som är huvudperson i serien galet mycket. Serien påminner mycket om HP men med en flicka som huvudkaraktär.
Kul att du läser böckerna på engelska.

[Författare]

Inlägg