• Äntligen fredag igen! Den här omgången frågor blir den här cirkelns sista, men fortsätt gärna diskutera i trådarna nedan. Vad tyckte du var det bästa respektive det sämsta med boken/läsningen? Får den tumme upp eller tumme ner? Har du några favoritcitat eller favoritstycken? Och slutligen, vem skulle du rekommendera den till?

    Ps. En sista påminn…[Läs mer]

    • Jag ger tummen upp. Jag skulle rekommendera den till de som är intresserade av hur vi diskuterar samhällsfrågor och religiösa ytteringar idag.

  • Idag är det fredag igen och här kommer veckans frågor!

    – Hur var det att läsa den här boken? Vilka känslor och tankar fick du och vad tror du att det beror på (handlingen, karaktärerna, språket…)?

    – Hur var det att se föreställningen och på vilket sätt skilde sig den upplevelsen från läsningen av boken?

    – Hur är egentligen språket i boken…[Läs mer]

    • Precis som sagts i tidigare diskussioner så är Stadsteaterns föreställning ljusare än bokens. Själv föredrar jag boken. Mycket av idéstoffet försvann i pjäsen, sen var det inte fel på själva föreställningen, bra skådis och regi.
      Språkligt så skiftar han mellan invecklade vetenskapliga resonemang och metafysiska spekulationer till högstämdhet och…[Läs mer]

  • Äntligen fredag och dags för nästa fråga! Fredag 26 – när muslimska broderskaper kommer till makten sker en rad förändringar. Vilka förändringar, och vad tror ni det får för konsekvenser?

    • Förändringen beskrivs som ganska friktionsfri. Den nya makten behöver inte ta i med så mycket våld, även om det uppstår kravaller (som tystas ner). Kvinnor fråntas de flesta rättigheter. Män som Francois blir vinnare. Den post som muslimska broderskapet kräver av socialisterna är Utbildningsministerns. De som kontrollerar barnen kontrollera…[Läs mer]

    • Självklart så får det stora konsekvenser eftersom det är utbildning man kontrollerar som Ina (ovan) tar upp. Det känns så bedrägligt och sorgligt alltihop. Sorgligt att ingen som inte är National Frontanhängare och rasist säger ifrån.

      • Jag läser det som en skildring av människans likgiltighet inför det som händer andra och instinkten att först och främst skydda sig själv. Men det är ju en oerhört svart och cynisk skildring av mänskligheten. Vi får hoppas att det i den verkliga världen skulle finnas fler som vågade säga ifrån!

        • Jag läser den också som en skildring av människans likgiltighet. Ser man boken som en dystopi så är det också intressant att jämföra den med t.ex. Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse. I Underkastelse så får vi följa en vinnare. Francois blir en vinnare när det nya samhällssystemet väl är satt. Off-Fred i Atwoods roman tillhör förlorar…[Läs mer]

  • Nu är ju egentligen bokcirkeln slut men jag har precis avslutat boken. Åh, fantastiska noveller, jag hade glömt bort hur fint Tove Jansson skriver med känsla som verkligen berör en! Jag läste inte Tove Jansson som barn utan först i vuxen ålder och nu ser jag fram emot att ta del av några fler av hennes böcker, Sommarboken har jag läst för länge…[Läs mer]

  • Idag fredag 19 januari drar äntligen bokcirkeln om Underkastelse igång! Välkomna hit. Under fyra veckor läser och diskuterar vi Michel Houellebecqs omsusade roman Underkastelse, i samband med Göteborgs Stadsteaters uppsättning som hade premiär 12 januari.

    Vi tänkte inleda samtalet med en fråga om huvudkaraktären François – vem är han? Hur framstå…[Läs mer]

    • François framstår för mig som lättledd, viljelös och allmänt livstrött. Uttråkad och blasé med den bästa tiden bakom sig. Hans tillvaro verkar ha stagnerat helt och han verkar varken ha lusten eller orken att ta sig ur det. Relationen till Myriam känns patetisk, i synnerhet när han romantiserar den i efterhand, efter att hon har flyttat.

      J…[Läs mer]

      • Jag har sett föreställningen men ännu inte läst boken. I föreställningen så upplever jag nog inte att François är direkt lättledd. Däremot så reagerar han med total egoism. Han bryr sig enbart om sin egen position i Det nya Frankrike. Kvinnors rättigheter inskränks totalt, hans judiska flickvän blir tvungen att fly till Israel, på grund av den ny…[Läs mer]

      • Jag tycker att föreställningen förstärker François känslor för Myriam, framför allt genom minspel och kroppsspråk. Man förstår som publik att han känner mer för henne än han själv inser. Det är som om han inte kan förstå varför han hela tiden kommer att tänka på Myriam… Minns inte att jag tänkte så när jag läste boken.
        Över huvud taget tycker…[Läs mer]

        • Har svårt att förstå hur man kan gilla någon i boken. Allihop är direkt motbjudande och Francois är värst. Visst, han minns Myriam och hennes fysik, men han gör ju inget för att hjälpa henne. Istället drar han sig nöjt tillbaka med sina tre fruar.

        • Jag kan hålla med om ovanståendes reflektion att François framstår som något mer sympatisk i stadsteaterns dramatisering. Ändå så kvarstår faktum att han inte hjälper Myriam när hon behöver hans hjälp, helt enkelt alla de judar som bor och lever i Frankrike.

          • Apropå miljöbeskrivningarna: Jag tycker universitetsmiljön är väl beskriven med korridorer, föreläsningssalar och lektorer i bruna kavajer och säckiga byxor.
            Sedan minns jag också särskilt scenen när Francois flyr ut på landet i sin bil och finner landsbygden tom och övergiven, med spår efter våld och kravaller och med människor som gömmer sig…[Läs mer]

            • Instämmer med ovan! Miljöbeskrivningarna är bra. Även av de olika parisiska kvarteren.
              Den scen du beskriver, är det när han åker till en liten oret där byborna tittar på BBC news och där får höra om kravallerna?

  • Hej allihop! Det har efterfrågats att vi fortsätter cirkla en vecka till. Så det är fritt fram att diskutera förra veckans frågor och framförallt ge boken ris eller ros:-)

    ”Och jag orkar inte fundera mera över vad allt det här kan betyda. Men det ser ju ut att gå bra. I alla fall är jag inte rädd för julen längre, sa Mumintrollet. Hemulen och Gaf…[Läs mer]

    • Åh, jag vill också fortsätta cirkla även nästa vecka! Har ännu inte läst de sista två novellerna och återkommer då.

    • Jag fortsätter gärna några dagar till, det kom så mycket helg emellan:)

  • Måndag 18/12 Den här veckan läser vi Hemulen som älskade tystnad & Berättelsen om det osynliga barnet. Frågorna till novellerna är: Vad får ni för intryck av Hemulen och hans släktingar? & Vad är det egentligen som får Ninni att synas igen?

    • Är inte Hemuln på ett sätt också “osynlig”.? Det är ju ingen som riktigt tar honom på allvar av hans släktingar utan han verkar mest som de projektera sina egna känslor på hemulen..

      • Kul reflektion, har inte läst novellen så, men du har rätt!
        Det osynliga barnet tycker jag är oerhört skickligt skriven. Hon blir synlig genom att hon blir bekräftad av andra och genom att slutligen visa sina känslor. Hon måste bokstavligen våga visa sitt ansikte för att det ska bli synligt.

        • Jag har inte hunnit läsa Hemulen som älskade tystnad än. När jag läser Det osynliga barnet så så slås jag av viss likhet mellan Ninni och Ti-ti-oo i Vårvisan. Ti-ti-oo är på något sätt substanslös. Han fladdrar hit och dit. Är alla och ingen. Det är när han ges ett namn av Snusmumriken och när hans beundran för Snusmumriken ges normala proportion…[Läs mer]

          • Josef svarade 3 år sedan

            Hemulen familj är totalt ointresserade av de som inte är som dem. Hemulen ursäktar dem men förminskas av deras hån. De är agerar i grupp. Den som inte passar in ges inget utrymme. Varken Hemuler eller människor ÄR bara. De har ett val att behandla andra med respekt, även om de funkar annorlunda.

        • Hemulen kämpar med att få vara ifred med sin dröm och sitt skapande, liksom Snusmumriken i Vårvisan. Släktingarna förstår honom inte utan bara skrattar åt honom. Han lämnar sin dröm och bygger upp i trädgården istället och allt eftersom släpper han in barnen som lyssnar på honom, som bryr sig. Släktingarna är ju inte elaka, de vill honom väl,…[Läs mer]

    • Som Mymlan skriver så är det att de andra bekräftar att hon finns och behandlar henne som vemsomhelst av dem som gör att hon börjar synas. Som nån annan skrev så blir det till slut så att hela ansiktet blir synligt när hon själv agerar direkt från sin egen känsla; här är någon som hotar hennes älskade Muminmamma! Mammans recept var lite roligt få…[Läs mer]

  • Sådär ja, nu har jag gått in under “Forum” och skapat ett forum för Vårvisan och ett för En hemsk historia. Om ni ändå vill fortsätta cirkla här, kan vi dock göra det. :-) Men om ni gillar forumet kan jag, eller någon annan, lägga in nya “ämnen” som döps efter varje novell.

  • Försöker starta forum med de olika novellerna som titlar. Jag vet inte hur man gör men jag försöker. Min tanke är att det blir lättare att hitta “rätt” novell som man vill kommentera, än att skrolla när här och försöka hitta. :-)

  • Å stakars Mumintrollet och draken. Det är åldrig lätt att få bra balans i en relation…Jag känner igen mig så i att både vilja ta avstånd från nån som vill för mycket med en (draken och Snusmumriken) och vara den som tiger och som ger ger  ger bara för att få den  om den minsta lilla värme från nån (Draken och Mumintrollet)

  • Hmm jag tror känner att hennes hem är en tvångströja…i dubbel bemärkelse. Dels är ju tvångströjan ett hinder från att leva fritt men även ett skydd från att skada sig själv och andra.

  • Nu fortsätter vi vår färd genom Mumindalen! Den här veckan läser vi Filifjonkan som trodde på katastrofer och Historien om den sista draken i världen. Vad får ni för tankar när ni läser om Filifjonkan känslor för sitt hem? Nämn tre eller reflektera fritt. Vad får ni för reflektioner när ni läser om Mumintrollet, draken och Snusmumriken? Näm…[Läs mer]

    • Föredrar att diskutera här… Dessutom så ställs ett antal frågor här som jag tycker är värda att reflektera kring. Filifjonkans olustkänslor kring att äga saker är tydligt. Rädslan för att en katastrof skall komma (och som ju faktiskt besannas) bidrar till hemnes starka känslor av att hon vill göra sig av med sina ägodelar innan de hinner gå sö…[Läs mer]

      • Filifjonkan tyngs av sina prylar. Frågan är om de är hennes eller om hon ärvt dem? Vill inte känna ansvar för dem för att hon är rädd för att misslyckas?
        I Mumin och draken finns teman som svartsjuka och vänskap. Mumin anstränger sig för att bli vän med draken, men den avvisar honom. Draken dras till Snusmumriken. Mumin är svartsjuk på b…[Läs mer]

  • Hej! Vet inte om ni sett detta? Står överst i beskrivningen över cirkeln. Måndag 4/12 Idag börjar vi äntligen vår vinterbokcirkeln! Vi börjar med att läsa och cirkla kring novellerna Vårvisan och En hemsk historia.

  • När jag läser Vårvisan så tänker jag mycket på hur mångfaccetterade vi är som människor och hur klarsynt Tove Janson gestaltar detta. Snusmumrikens behov av ensamhet och att få vara ifred, att bara vara. Och så Ti-ti-oo (som i början av bettelsen inte har ngt namn) som längtar så efter att få vara med, att få delta och finnas i ett sammanhang. Sen…[Läs mer]

    • Ja, och så intressant det blir när det “Lilla krypet” får ett namn! Berättelsen handlar mycket om självförtroende.

      • Snusmurikens behov av ensamhet och frihet får sig en törn när han träffar Krypet. Hans samtal med denne gör honom till en början illamående eftersom det påminner honom om att även han har ett behov av andra.

        • Fascineras av hur snyggt Janson gestaltar dubbelheten hos Snusmumriken. Hans behov av ensamhet och frihet. I hans fall handlat det ju om att inte behöva bry sig om andras känslor. När han bryr sig om kan han inte vara fri.

        • Ja det har funderat över ett bra tag. Om Mumintrollet inte väntade på Snusmuriken, hur skulle Snusmuriken reagera då? Om det kvittade om han kom eller inte kom om våren? Skulle Snusmuriken bli till en Mårra då?

    • Det är väldigt intressant hur Snusmumriken först är väldigt kort och nästan lite otrevlig mot krypet. Han svarar korthugget, lyssnar nästan inte på vad krypet säger och verkar allmänt ointresserad. Sedan vänder det och han blir väldigt trevlig, varm, intresserad och lyssnar verkligen på när Ti-ti-oo pratar och berättar. Jag gillar också det som…[Läs mer]

    • Vändpunkten är så fin, när Snusmumriken skruvar på sig och säger att krypet får ett namn. Då händer det något i både Snusmumriken och Ti-ti-oo

      • Instämmer helt med dig Lisabetten! Det händer något hos båda när Snusmumriken tvingas ut ur sin bubbla och tvingas ta in en annan person och dennes känslor. Och Ti-ti-too som plötsligt blir sedd av en annan person (dessutom en som hen beundrar) får tyngd och blir en person.

  • Hej! Skulle vi få någon fråga eller ska man bara börja skriva något? Jag ser inte att det har börjat skrivas något. Jag kanske gör fel när jag går in och kollar? Hälsningar Kristina

  • Nu börjar vi äntligen vår vinterbokcirkeln! Vi börjar med att läsa och cirkla kring novellerna Vårvisan och En hemsk historia.