• Nu har flera varit inne på vad det innebär att befinna sig mitt emellan på Saras och Alberts tid, att varken bara bondflicka eller av bättre klass, varken soldat eller officer när den framväxande borgarklassen gnagde på det gamla ståndssamhället. Det går an är verkligen ett slags tidsmaskin, man kliver in och får en aning om hur det kan ha varit då.

    Almqvist verkar mycket medveten om mellanrummens möjligheter. Jag tänker också att han låter Sara och Albert träffas i ett slags mittemellan, på en resa som ger dem en viss frihet från alla det dåtida samhällets regler och att det är förutsättningen för att deras relation ska kunna utvecklas.

    En viss frihet! För tänk hur Sara manövrerar med sina huvudbonader. För att bara ta ett exempel… Hon kan verkligen reglerna…precis som det sägs att man måste om man ska bryta mot dem…eller förändra dem. I tredje kapitlet finns det där fantastiska stället där Sara beskriver hur hon har planerat att hon ska klara sig när hennes mor dör: ”När min mor dör, får jag inte längre skära till rutor och kitta i stora hus eller nybyggnader; det skall skråmästaren hava. Men det är en egen konst, vet du, som ingen kan i Lidköping, mer än jag; ty jag har ensam utgrundat den”

    Det hon ”utgrundat” är ett speciellt sätt att blanda krita och olja till ett särskilt starkt fönsterkitt, som hon ska kunna sälja till de manliga skråmästare som får utöva glasmästaryrket som hon som omyndig inte får, hur bra hon än är på det. Som ogift är hon omyndig, som gift vore hon också omyndig, det är bara som änka kvinnan blev myndig på den tiden. Det är därför hennes sjuka mor får driva verksamheten. Eller rättare sagt: Sara kan driva den åt henne. Snacka om att befinna sig mittemellan!

    Men så imponerad man kan bli av hennes överlevnadskreativitet. När det gäller yrket. Men hur är det när det gäller kärleken…är hon strateg eller har hon, som Albert misstänker, ett hjärta av glas?

     

    • Sara är ju också en mycket praktisk kvinna. Hon byter huvudbonader även av skälet att hatten blir dammig under resan med häst och vagn. Då är det bättre med en sjalett, som går att skaka dammet ur. Lika praktisk och redig är hon med sitt eget liv och hur hon vill leva det. Hon har sett hur kvinnor kan råka illa ut med suputer till makar, där det finns risk för både misshandel och ekonomisk ruin. Hennes egen mor är ett närstående exempel. Det är mycket starkt av henne att bryta det sociala mönstret för att på så sätt bibehålla sitt eget fria liv. Jag är övertygad om att hon har ett hjärta fyllt av känslor, men hon vill inte riskera att trasa sönder kärleken genom vardagens tritess eller genom eventuellt fylleri och misshandel. Smart av henne att arrangera så att hon får både kärlek, inkomst från hyresrummet och dessutom bibehållen självständighet! Jag gillar henne skarpt! :-)