• Äntligen är det torsdagen den 1 oktober! Äntligen kan vi börja läsa och diskutera oss tillbaka till en annan torsdagsmorgon, nämligen den i juli månad för bra länge sedan när Sara Videbeck tog båten från Riddarholmskajen i Stockholm för att resa hem till sin mamma och glasmästeriet i Lidköping. Det blev en omtumlande resa och det är där, på fördäcket på ångaren Ynge Frey, som både den och berättelsen börjar i Carl Jonas Love Almqvists Det går an.som vi ska diskutera den under hela oktober.

    Det ska bli så spännande! Var börjar man? Ja vad säger vi om denna Sara, som så förundrade serganten Albert, bokens berättare? När jag stod i Litteraturbankens monter på Bokmässan i Göteborg och berättade om vår klassikercirkel var det många som log igenkännande när jag nämnde hennes namn. Det var många som verkade ha en relation till henne. Vem är hon idag? Vem är hon för dig? för dig? Särskilt spännande förstås om du mött henne för första gången nu. Men också, om du, som jag, minns hennes skoltiden för en del år sedan och nu återsett henne efter många år och erfarenheter. Ja, vem är hon för oss idag, denna förunderliga Sara Videbeck?

    • Immi! Jag hör din röst när du skriver.
      En intressant bekantskap är hon denna Sara. Så modern i sina tankegångar och så skickligt Almqvist lägger “sina ” ord/ tankar i hennes mun. Jag tänker att hon är en kvinna som är mycket rädd om sin frihet och därför både i ord och handling visar det för Albert.

    • Jag läste boken på gymnasiet, dvs för drygt 25 år sedan, och mindes nu egentligen bara slutet (dit har jag inte kommit än i min omläsning). Jag förvånas hela vägen över Sara Videbäck och över Almqvist, över hennes fria och självständiga sätt och att detta kunde skrivas så tidigt. Det känns som hundra år senare än vad det var.