• Sofia Andhill gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för BarnboksvännerBarnboksvänner 2016-04-12 06:40

    hej finns det någon bokcirkel i göteborg som diskuterar barnböcker. vänliga kontakta mig på sofia_andhill@hotmail.com

  • Malin Tengdahl gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Litteratur från AfrikaLitteratur från Afrika 2014-09-10 13:56

    En gammal men mycket fin bok om Sydafrika som jag uppskattat är “Cry, the beloved country” av Alan Paton. Nån som läst den?

     

    • Nej jag tror inte jag läst boken, men minns filmen med Sidney Poitier. Boken är säkert värd att läsa – kanske, något av en klassiker om man är intresserad av Södra Afika?

  • Finns det ett budskap i romanen, som ni uppfattar det?

    • Det här är en berättelse för alla som har barn och för alla som har föräldrar. Klara kommer till insikt om att hon handlat fel men att kärleken från föräldrarna finns där ändå, den övervinner allt. Kan vi alla älska våra barn så villkorslöst, undrar jag? Det är budskapet och gåtan :)

  • Hur ser ni på Jans galenskap? Är den en olycka eller en barmhärtighet? Och prästen och kyrkans roll i förhållande till Jans sätt att hantera sorg?

    • Kanske det inte ens är fråga om galenskap? Kanske det bara är en extrem form av försvarsmekanism han använder sig av när han ser dottern som i ett rosa skimmer. Jag tror att han egentligen är klarsynt där långt inne. Han inser ju på slutet att Högfärda och Hårdheta, Last och Lusta är dotterns fiender.

      • Jag håller med dig, Rosalie; det verkar för mig också som en på något sätt ‘barnslig’ (här menar jag: försvinna i en omogen tillstånd) försvarsmekanism. Barn kan mycket väl leka: jag låtsas att . . .
        Dessutom försvinner ‘galenskapen’ med en gång där han inte har sina leksaker kvar eftersom han blev fråntagen de. Som om man verkligen skull…[Läs mer]

  • Hur ser ni på mammans, Kattrinas roll i romanen? Jag kan nästan känna lite medlidande med henne, att hon lämnas utanför den intima gemenskapen mellan far och dotter, eller är det så att hon och Jan också kommer närmare varandra tack vare Klara Gulla?

    • Kattrina finns i skymundan men ändå är hon på nåt sätt också en central figur. Hon är en urtyp för den strävsamma torparhustrun som håller ordning och reda. Kattrina är “kejsarinnan” som stävjar Jans värsta galenskaper. Förutom den rena faderskärleken beskriver boken kärleken som allt tål och allt förlåter. Visst, Kattrina tyckte att hon svek…[Läs mer]

      • attrinas ‘roll’ är enligt min upplevelse ingen. Hon fungerar som en slags komplettering till Jan. Så som han funderade i börja: En “bra ha” varelse som inte skulle begära allt för mycket . . . och att det skulle hända de med barn; vilken otur. Jag tänker på hennes frågande blick när Jan får Klara Gula i famnen, hennes lidande när hon upplever de…[Läs mer]

        • Jag blir nästan lite lättad att jag inte är den enda som känner ett visst obehag inför Jan och hans stora kärlek som allt kretsar kring. Klara Gulla är rädd för honom, och på sätt och vis (bortsett från att hon snabbt måste skaffa pengar) är det han som har vant henne vid att stå i centrum, få uppmärksamhet och bekräftelse och gåvor, att hon må…[Läs mer]

    • Kattrinas roll är kanske den som är svårast att smälta eller förstå ur vårt perspektiv 2014. Varför accepterar hon bara att gubben ingenting gör utan hon får ensam försörja dem? Är hennes kärlek till Jan verkligen så stor att hon därför låter honom hållas eller har hon helt enkelt resignerat? Eller så är det som Leenao skriver att hon är den sträv…[Läs mer]

  • så bra bok än så länge med så tänkvärda kapitel. Nyfiken på hur det kommer gå, Selma är en fantastisk författare.

  • Hej läsvänner! Jag behöver bara att läsa första meningen i boken så börjar jag gråta…  Det är lätt att se det vackra i Jans stora kärlek till sin dotter, men finns det några negativa sidor med den? Är Klara Gulla lyckligt lottad som har en sådan kärleksfull far? Gör kärleken endast gott? Vad tycker ni?

    • Huvudsakligen gott gör kärleken. Den hjälper Klara att våga saker, till exempel när hon är med i den där skoltävlingen. Hon vänder blicken mot sin pappa och får det stöd hon behöver. Negativt är kanske att mamman hamnar lite utanför gemenskapen.

  • Redan i första kapitlet är jag fast i boken. Så otroligt bra författaren beskriver hur Jan överrumplas av kärleken till sitt barn.

  • Hej,

    jag undrar hur många av er läste denna boken nu för första gången (som jag).

    Räknas boken som en “kanonisk” bok? Jag menar en ‘måste läsas’-bok?

    • Det är första gången jag läser boken. Överraskande hur aktuell den känns med tanke på att den skrevs för hundra år sedan.

      • Vad är det som gör att den känns aktuell, tror ni, trots att samhället har förändrats så?

      • Vad menar du med aktuell då?

        • Jag tänker nog på känslorna som fadern hyser för sitt barn, känslorna ändras inte på hundra år. Ett exempel jag känner igen mig i är när de vandrar till kyrkan genom skogen och Jan ser faror som lurar överallt. Där är han en riktig curlingpappa, tycker jag. Eller vid dopet, när han är övertygad om att något hemskt kommer att hända, ingen anna…[Läs mer]

  • Välkomna att cirkla om Kejsarn av Portugallien med mig, käraste läsvänner!

  • Filosofia gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för BarnboksvännerBarnboksvänner 2013-12-17 21:10

    Är inte “Flickan på tavlan” Rebecka Åhlund, helt underbar! :-) Jag trodde att det bara skulle vara en småspännande spökhistoria, men det är ju hur mycket mer som helst. Den är rolig, sorglig, tänkvärd och spännande. Personbeskrivningarna :-) är så bra! Vänskapen mellan Ella och klasskompisarna och mellan Ella och Dylan. Beskrivningarna av staden…[Läs mer]

  • Henrik Johansson gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för BarnboksvännerBarnboksvänner 2013-11-18 10:32

    Hej allihopa,
    jag hoppas på att kunna få lite mer liv i den här gruppen.
    Jag ska gästblogga i december och ett av de ämnen jag tänkte skriva om är barnlitteratur, fast inte så mycket nytt som äldre. Eftersom jag inte bara vill diskutera en bok tänkte jag att den här gruppen passar bra. Jag tänker skriva en del om Mary Poppins, som är oförtjänt…[Läs mer]

    • Så spännande! Jag älskade Mary Poppins som barn på 70-talet och filmen var mina barns stora favorit på 90-talet. :-)

    • Välkommen till bokcirklar.se Henrik! Jätteroligt att du är pigg på att bokcirkla :-) Jag som aldrig har läst en Mary Poppins bok, blir nyfiken på din gästblogg och dina tankar om Mary Poppins – vad är det som gör böckerna så bra? Varför ska vi läsa dem och varför har de gjort ett så stort intryck på dig, tror du?

      • Fram tills för några månaders sedan tänkte jag mest på Mary Poppins som en film och musikal, men så snubblade jag över en bok på ett vandrarhem på Österlen och blev förvånad över hur bra de var och att de är så bortglömda. Delvis gillar jag det här med att en “nanny” kommer in i en fin, rik familj och verkligen tar tyglar och bestämmer allt.…[Läs mer]

  • Tänkte mest tipsa om att Åsa Foster debuterar med novellsamlingen ”Man måste inte alltid tala om det”, med motiv från regionen KwaZulu-Natal i Sydafrika, nästa år.

  • Sommaren börjar lida mot sitt slut. Liksom den här bokcirkeln. Vi avslutar. Väl med att prata om bokens slut, som var ganska omtumlande…minst sagt. Varför slutade den så?

    Jag hade ju hoppats på ett lyckligt slut och det blev det ju på ett sätt i och för sig. Fast jag tyckte slutet passade ihop bra med resten av boken. En fortsättning skulle va…[Läs mer]

  • Mammorna i boken, hur tänker ni kring dem?

    • Jag är lite kluven till mammorna. På sätt och vis tycker jag att de tillhör de svagare karaktärerna (litterärt sett alltså). De verkar mest fast i sina roller medan andra har mer handlingsutrymme.
      En sak som förbryllar mig är varför Francesca och hennes mamma håller fast vid fadern även efter olyckan.

  • Ja, hur är det egentligen med katterna?

    • Bra fråga! Det är intressant att de både finns på stranden och i stålverket. Om jag inte minns fel är de på stranden friskare?
      Flickorna är ju på stranden och männen i fabriken. Jag tänker mig att fabriksarbetarna är som katterna: blinda, skadade, muterade. Speciellt med tanke på slutscenen. Flera av arbetarna “sympatiserar” också med katterna…[Läs mer]

    • Symboliserar de det italienska folket?

    • De är lika eländiga överallt, och jag är inne på samma linje. Att de symboliserar folket, som anpassar sig på grund av att de inte har något val. De överlever och är i mångt och mycket beroende av andras (läs “de styrandes”) allmosor och godtycke.

    • Ja, eller kanske mer exakt folket i Piombino, eller arbetarklassen. Håller helt med om det där om allmosorna.
      Sedan är det ju karaktärsskapande att se vilka som matar katterna och inte. Att vara snäll mot djur är ju sympatiskt.

  • Jag lyssnade på Stål som radioföljetong i våras. Det som slog mig som åhörare var att det var svårt att komma in i boken och hålla isär karaktärerna. Från början upplevde jag att de två flickorna Anna och Francesca var väldigt lika varandra även om skillnaderna blev större ju längre boken led, och jag hade svårt att skilja dem åt. Har någon ann…[Läs mer]

    • I tryckt form tycker jag inte det är svårt att skilja dem åt, eller att de är lika som karaktärer. Kan det ha att göra med att det var en uppläsning, tro? Däremot tycker jag Avallone har ett subtilt och lite glidande sätt i hur hon växlar mellan att vara en utanförstående berättarröst och att gå in i och låta personerna tala/tänka.

    • Eftersom jag visste att jag skulle bokcirkla om boken i radio stål(!)satte :-) jag mig att från början lära mig namnen. Oftast brukar jag hoppa över dem när jag läser och inte ha en aning om vad personerna heter när jag har läst klart. Knäppt. Jag vet! Så jag hade inte så svårt att hålla isär dem, den här gången. Men jag säger som Sara , kanske…[Läs mer]

    • Oj vad lustigt. Jag hade inte alls svårt skilja dem åt. Visst är det enklare när man läser att se den berättartekniken att varva mellan huvudpersoner när de är flera.

    • Jag hade lite svårt att skilja dem åt till en början. Jag tänker mig att Avallone vill visa att de lever som i symbios.

    • Bra tanke Henrik! Symbios är ju precis vad det är…fastän Francesca är lite mer beroende av Anna än tvärtom va? Eller hur är det?

    • Jag har inte svårt att skilja dem åt, och symbios är en bra beskrivning. Också att ensam inte är stark.

    • Ja, Francesca har det tuffare hemma, samt att hon, förstås, är kär i Anna. Så hon är definitivt mer beroende av deras vänskap.

  • Nu startar jag en ny tråd. Det är ju mycket kropp och och anspelningar på sex i boken. Hur tänker ni kring det? Vilken relation har tjejerna till sin sexualitet?

    • Jag funderade lite på det när jag läste och tänkte att det handlar om en väldigt utsatt och rå miljö, och väldigt macho. Det är mycket sex, men också våld och droger. Ett samhälle i förfall där det gäller att överleva. Tjejerna har till en början en väldigt barnslig och naturlig relation till sin sexualitet som sedan glider över i den gängse…[Läs mer]

    • Ja till en början tyckte jag att flickorna hade en ganska fri inställning till sin sexualitet…de gjorde som de ville och verkade strunta i vad fäderna tyckte om deras utspel. Men eftersom så ändrar jag min tanke och tänker att de är ju en produkt av hela samhället. Vad som förväntas.

  • Jag känner nästan sanden och tången mellan tårna när jag läser…för att inte tala om stålverkets gigantiska mörka skugga. Vad tänker du om miljön? Om stålverket? Hur beskrivs stålverket?

    • Jag fäste mig vid hur okontrollerbart stålverket och det som händer där är, och hur författaren använder djurliknelser för att beskriva det – eller som när hon låter Alessi jämföra förändringen som sker i masugnen med sin syster Annas utveckling… Har svårt sätta fingret på vad det innebär , tänker i termer av natur/kultur etc. Och så katterna! V…[Läs mer]

    • Att hon tar med den sidohistorien, killarna på stålverket, gjorde boken så mycket mer intressant. Åtminstone för en manlig läsare! Tjejernas utsatthet i ett mansdominerat samhälle blir också tydligare. Stålverket lika med männens värld. En utsatt värld, lätt att skada sig i. Runt hörnet väntar tragedin, och de är så desperata de där killarna. Tj…[Läs mer]

    • Katter har ju nio liv sägs det. Stålverket och de som arbetar där verkar vara ena sega typer de också. De uthärdar…med droger, våld och sex som hjälpmedel visserligen. Det är fascinerande att de klarar det hårda livet i stålverket. Kanske är det en mutation som sker hos människorna, som hos katterna? Utan dagsljus, förskräckliga förhållanden…[Läs mer]

    • Katterna som en bild för livet på via Stalingrado (?) såg jag för mig. Men lätt övertolka/analysera..

    • Är ju upp till alla att tolka precis som man vill. Jag tänkte nog ungefär som dig Sara

    • :)

    • Jag skulle nog säga att de INTE klarar livet på stålverket. De uthärdar inte utan försöker nästan ta livet av sig för de ser inte några alternativ. Saknar mod och fantasi att bryta sig loss. Jag tolkar det som att killarna är lika utsatta som tjejerna för den här NORMEN i staden. Precis som deras föräldrar är de offer för machokulturen o…[Läs mer]

    • Jag har ju inte läst klart boken än så jag ska väl egentligen inte uttala mig. Visst har du rätt också Marcus att de INTE klarar livet på stålverket. Men så långt som jag har läst (del1 och 2) så hänger de med än så länge. De har inte så mycket val. Om man säger att de INTE klarar livet känns det som att man utpekar människorna där som offer… Of…[Läs mer]

    • Bra där. En del i detta inte klara av det livet som jag tolkar det är att de bygger skydd om sig själv för att härda ut. Kanske genom droger. Eller genom att svika sina närmaste. Krypa in i ett hårt skal. För att slippa gå under, men att de förlorar sig själva samtidigt. Och du har rätt i att det finns mycket kraft, särskilt hos de båda tjejern…[Läs mer]

    • Miljön är verkligen fysisk! Hon beskriver det väldigt bra, en kan känna sanden och tången. Lukterna och havet. Kemikalierna och hettan. Snyggt gjort!
      Stålverket är som hjärtat i samhället, allt kretsar kring det. Och när det inte längre kan leva upp till sin storhet, förfaller även samhället och människorna som nästan lever i symbios med verket.

    • Jag tycker också att Avallone är en mästare på att gestalta. Hon använder verkligen handling och miljö för att skapa sina karaktärer.

    • Ja, jag upplevde det precis som du säger Henrik. Miljön är verkligen närvarande! Nästan så att man som läsare dras med och gillar stället fastän det är skitigt, skräpigt och fult.

  • Kul att fler har hittat hit! Skriv gärna frågor utifrån boken som du vill diskutera.

  • Visa mera