• Gunnel Arvidson Nilsson publicerade en uppdatering 2015-01-16 16:13

    Åttonde dagen. Bibliotek Stationen och dikten i dödsannonsen I många år har jag tågpendlat Västerås – Stockholm. Dessförinnan cyklade jag till jobbet från Stockholms innerstad till Danderyd via Stadion och Ugglevikskällan. Att läsa litteratur eller lyssna på uppläsningar av prosa och poesi när tåget glider fram genom årstiderna och landskapet, är ett behagligt sätt att färdas! Mindre kul är det när tågen av en outtömlig mängd anledningar inte kommer i tid! Tyvärr är järnvägsunderhållet eftersatt och i många år framöver kommer vi att få räkna med förseningar. En ledig dag i december hade familjen biljetter till en teaterföreställning i Stockholm. När vi stod på Västerås station fick vi veta att tåget var en timme försenat. Vad skulle då inte ett stationsbibliotek ha kunnat göra för att muntra upp tillvaron! 2006 eller 2007, när Danderyd renoverade och stängde sitt huvudbibliotek, bestämde vi att ändå hålla öppet i en tillfällig lokal på 40 kvadratmeter. Det gick bra eftersom läget var så centralt intill rulltrappan från t-banan. Minibiblioteket ersatte inte på något sätt det stora, men det var mycket bättre än inget alls! I Stockholm har tunnelbanebiblioteken, som komplement till de stora folkbiblioteken, etablerat sig sedan dess. Här i resecentrum i Västerås med bussar och tåg utanför, skulle något liknande, kanske mycket mer anspråkslöst, kunna etableras. I Bibliotek stationen skulle böcker för barn och vuxna finnas och dessutom en bibliotekarie som kunde ge lästips och lära ut hur det går till att ladda ner en e-bok eller beställa medier från de större biblioteken. Alla sorters människor i olika åldrar passerar här och jag tycker att det är värt att arbeta för att förverkliga ett stationsbibliotek i Västerås, kanske också på flera orter i Sverige! DN-s bibliotekarie Jenny Lind svarade den 10 januari i år på en fråga om poesi i dödsannonserna. Själv har jag varit i kontakt med en begravningsbyrå för att erbjuda ett samarbete med biblioteket. Men begravningsentreprenören tyckte att det var en känslig fråga att ta upp med dödsboet. Det ska gå fort, som Jenny Lind skriver. Det var just därför som jag tänkte att biblioteket kunde plocka fram förslag till begravningsbyrån på dikter, de behöver inte vara krångliga eller experimentella! Och visst,  kanske inte dikter av Katarina Frostenson är det första man ska erbjuda! Här måste jag ändå få citera två rader av just henne, ”Du ser mig inte/Jag bär dina drag”. De orden tycker jag mycket om! Upphovsrättsligt kan dikter av nu levande författare vara tveksamt att använda, men jag tror inte det förekommit några processer om detta, utan de sörjande har lämnats i fred. Eeva Kilpi har en fin dikt som slutar ”Men hur det än går, fortsätter berättelsen, fortsätter”. En idé kan vara att gå till visorna. Här ett textförslag ur Georges Brassens ”Comme hier”, i tolkning av Lars Forssell, som innehåller dessa vackra rader ”Timmarna som är/är så sländlikt korta”. ”Jag vill tacka livet”, av Violeta Parra, svensk text Lena Melin och Jan Hammarlund, är också ett bra exempel.

    Jag vill avsluta mina två veckor som gästbloggare med att tacka för mig.

    • Jag tackar DIG så hjärtligt, Gunnel! Och jag skall se till att jag inte glömmer en enda av alla dina fina idéer!