• Hej igen kära cirkeldeltagare!

    Vad roligt att läsa era reflektioner om Binas historia! Nu är vi inne på tredje veckan av vår bokcirkel och vi har tidigare diskuterat karaktärerna en del, samt speglat oss i Williams, Georges och Taos respektive samhällen. Den här veckan tänkte vi tala om språket i boken. Är det något särskilt som du tänker på under läsningens gång? Hur använder författaren språket för att skriva fram berättelsen?

    • Jag tycker att språket växlar med karaktärerna i berättelsen. Vid min första genomläsning var det berättelsen om Tao som drev mig att vilja läsa vidare. Den händelsefulla storyn mot den personliga katastrofen, det rastlösa sökandet som oftast slutar med en cliffhanger. Språket är rappare, och bildrikt, lite som ett filmmanus tänker jag. I den första genomläsningen tappade jag nästan helt historien om William. Jag valde då att koncentrera läsningen på Williams liv genom att bläddra fram till kapitlen om honom. När jag närläste texten på detta sett tycker jag William träder fram som en komplex och genuin person, vilket gör honom mer intressant än de andra. Språket upplever jag långsammare och mer detaljrikt, det är också mer fakta i berättelsen om bin och vetenskapen och forskning som ger en fördjupad förståelse till berättelsen och sätter in den i sin kontext. Berättelsen om George ses genom hans ögon, han är inte någon verbal person, därför beskrivs verkligheten på ett ordknappt vis. Typ blommor är vackra.