• Måndag 18/12 Den här veckan läser vi Hemulen som älskade tystnad & Berättelsen om det osynliga barnet. Frågorna till novellerna är: Vad får ni för intryck av Hemulen och hans släktingar? & Vad är det egentligen som får Ninni att synas igen?

    • Är inte Hemuln på ett sätt också “osynlig”.? Det är ju ingen som riktigt tar honom på allvar av hans släktingar utan han verkar mest som de projektera sina egna känslor på hemulen..

      • Kul reflektion, har inte läst novellen så, men du har rätt!
        Det osynliga barnet tycker jag är oerhört skickligt skriven. Hon blir synlig genom att hon blir bekräftad av andra och genom att slutligen visa sina känslor. Hon måste bokstavligen våga visa sitt ansikte för att det ska bli synligt.

        • Jag har inte hunnit läsa Hemulen som älskade tystnad än. När jag läser Det osynliga barnet så så slås jag av viss likhet mellan Ninni och Ti-ti-oo i Vårvisan. Ti-ti-oo är på något sätt substanslös. Han fladdrar hit och dit. Är alla och ingen. Det är när han ges ett namn av Snusmumriken och när hans beundran för Snusmumriken ges normala proportioner som han blir hel. Ninni måste, som Mymlan skriver, först bli bekräftad och sen ta ett eget beslut för att bli synlig. I detta fall att försvara Muminmamman genom att bita Muminpappan i svansen.

          • Hemulen familj är totalt ointresserade av de som inte är som dem. Hemulen ursäktar dem men förminskas av deras hån. De är agerar i grupp. Den som inte passar in ges inget utrymme. Varken Hemuler eller människor ÄR bara. De har ett val att behandla andra med respekt, även om de funkar annorlunda.

        • Hemulen kämpar med att få vara ifred med sin dröm och sitt skapande, liksom Snusmumriken i Vårvisan. Släktingarna förstår honom inte utan bara skrattar åt honom. Han lämnar sin dröm och bygger upp i trädgården istället och allt eftersom släpper han in barnen som lyssnar på honom, som bryr sig. Släktingarna är ju inte elaka, de vill honom väl, men de kan inte förstå. När barnen är så tysta som han vill blir det plötsligt för tyst… nu när han känner sig trygg med barnen tänker han att de får höras lite grann, imorgon. En berättelse om villkoren för skapande och svårighet att hitta balans med vara med och ställa sig bredvid, så tänker jag.

    • Som Mymlan skriver så är det att de andra bekräftar att hon finns och behandlar henne som vemsomhelst av dem som gör att hon börjar synas. Som nån annan skrev så blir det till slut så att hela ansiktet blir synligt när hon själv agerar direkt från sin egen känsla; här är någon som hotar hennes älskade Muminmamma! Mammans recept var lite roligt få alla förstår vad den verkliga medicinen var.