-
Bokcirklar på Göteborgs stadsbibliotek gjorde en uppdatering i gruppen
Höstbokcirkel online Tjänarinnans berättelse: 2 oktober – 27 oktober 2017-10-16 14:19 Hej!
Då var det måndag igen och idag kommer nya frågor till Bokcirkeln! Hurra! Mycket av det som kommit fram om hur karaktärerna är och reagerar speglar på ett sätt hur de reagerar på själva samhällsstrukturen. Hur tänker ni kring den styrande funktionen Gilead?
Beskrivningen av Gilead är skickligt konstruerad. Det är ett märkligt samhälle som trots att boken är skriven under 80-talet känns oerhört aktuell. Tillbakablickandet, vurmen för det gamla och genuina. Intressant hur de styrande försvarar sitt beteende med att det är för allas bästa när de bokstavligen går över lik.
Hur skulle det kunna gå till? Hur kan ett välutvecklat, någorlunda jämlikt samhälle förvandlas till en diktatur? Det är den fråga som Atwood försöker besvara i Tjänarinnans berättelse. Bakgrunden är viktig. Kärnkraftsolyckan. Barnafödandets nedgång. Dessa beståndsdelar är viktiga för Gileads framväxt. Även om det är strålningen och könssjukdomar som är anledningen till att kvinnor och män blivit sterila så kan Gileads politiker hävda att det är något annat, i detta fall moraliskt förfall och sexuell dekadens.
Det är en sports perverterad feminism och bokstavstrogen religion som Gilead bygger sin samhällsstruktur utifrån. Det otäcka är att de som styr och de som upprätthåller diktaturen så lätt kan försvara sig med att de gör det för allas bästa.
Jag kom att tänka på toppen av hierarkin, Anföraren, som genom sin makt mer än andra är fri att göra som han vill, inte fullt ut såklart, även han måste följa Gileads regler så det finns stora risker med allt olagligt han gör som tidningar från svarta börsen, klubben etc. På ett sätt söker han genomgående bekräftelse. Är det bekräftelsejakten som är hans ständiga driv? En bekräftelse är också makten som sådan. Vidare blir han vilse, rastlös, uttråkad utan bekräftelse. Han menar att sex i sig var så lätt att köpa i den gamla tiden så att sex därför blev meningslöst, det låg ingen makt eller status i det eftersom alla kunde köpa. Männen längtade då efter att känna något. Anföraren och Serena Joy har inget gemensamt känsloliv längre. Han söker lära känna Offred, för att få bekräftelse? Han pratar även om att människor inte kan lura sin natur. Med det menar han att männen behöver omväxling, att kvinnor vet det instinktivt, därför shoppade kvinnor mycket i den gamla tiden, för att lura männen att tro att de var flera olika kvinnor – en ny varje dag. Därför finns nu klubben i Gilead. Anförarens bekräftelsebehov märks vidare på klubben, han skryter inför de andra männen och också inför Offred; han behärskar världen och han bryter mot reglerna och “har kanske nått det stadium av berusning som makt påstås ge, det stadium där man tror att man är oumbärlig och därför kan göra vad som helst…man får lust med”. Det stora egots maktdriv och en bekräftelse på att ha nått den makten. Gilead som totalitär stat är det stora egots dröm, när egot har makten.
Egot är definitivt en grundbult i Gilead. Också sant att utan kärnkraftsolyckan så hade det nog varit svårt att genomföra revolutionen. De anspelar på folks rädsla. Något som känns igen även i vår tid. Tänker t.ex. på Trump, Putin och Erdogan.
Tänkvärt det ni skrivit. Apropå männens makt och egoism så är det även värt att nämna hur Gilead på många sätt också är en pervers version av moralfeministiskt manifest. Tant Lydia visar t.ex. filmer med kvinnor som blir förnedrade på olika sätt. “Så behandlades kvinnor innan revolutionen “. Hon framhäver hur mycket bättre de har det nu. Med den störda logiken tvingas en kvinna (minns inte namnet nu) sitta och hånas av Tjänarinnor för att hon blivit våldtagen. De skanderar att hon har sig själv att skylla.
Håller med det mesta i vad Becca skriver här ovan. Det var också intressant att läsa SISTA delen i boken där under en historie-seminarium görs ett återblick (från sisådär 150 år i framtiden?) och konstateras att Gileard regimen var riktigt kortvarig! Att den föll, att det var och utvecklades, förstärktes hela Gileard- tiden en stor motståndsrörelse som troligen störtade regimen. Offred (of Fred =kvinnans objektifiering, ägande speglas i namnen) var första generationen kvinnor som infångades och doktrinerades att bli Tjänarinnor. Det är så skickligt skrivet av Atwood just denna period, med alla levande minnen, fortfarande levande personer som har dessa minnen om “världen före Gileard” och det öppna slutet i boken, gällande OfFreds öde! Ja, det mer turbulenta var OfFreds tid, då diktaturen bildades. Då positioneras olika samhällsskikt, utkristalliseras makt och maktens tjänare. Vi vet Ju (från sista kapiteln i boken) att hennes Anförare var en av de 2 riktigt centralfigurerna i Gileards tillblivelse och hans makt/bekräftelsebegär ger honom den falska tryggheten att han är oumbärlig och “untouchable”. Väldigt stereotypiskt i sådana situationer då män i höga positioner ser sig själva osårbara och kan ta friheter andra i samhället får inte ta. Jag är mest fascinerad av alla män utan denna absoluta stormakt: Nick, kanske Luke? Deras porträtt är rätt suddigt. Fast de är brisckor i spelet med sina uppgifter i hierarkisk ordning, som alla andra. Skulle velat se de mer i fokus. Boken lär oss dock en viktg sak (en av många), nämligen: saker kan gå fort när omständigheter och redan en bubblande maktpositionering är på plats (i det dolda, bara kliva fram). Pre-Gileard perioden, alltså redan på 70-80 talet har långsamt byggt upp det som snabbt vändes till regimen Gileard. Skrämmande och väldigt aktuellt!