• Hej allihop! Det här är sista veckan för Höstbokcirkel Online. Sara Kadefors deltar i diskussionen och är med och svarar på frågor.

    Avslutningsvis nyter vi ihop säcken och frågar oss  vad vi tyckte om boken som helhet. Ris eller ros?

    • Hej Sara! Tycker din bok var spännande att läsa- som en psykologisk thriller. En sak som jag funderat över under läsningens gång är att inte lyckas få något grepp om Karins man. Är det svårare att gestalta en man?( Visserligen tycker jag skildringen av sonen är bra).

      • Jag håller med dig Ellen. Maken är svår att få koll på. Jag tänkte under läsningen att det speglar hur lite koll Karin faktiskt har på sin mans känslor och tankar, att deras kommunikation är bristfällig. Att vi ska få uppleva saker och ting som Karin gör. Famlande.

      • MIn tanke när jag skriver är att hela tiden veta vem det är jag berättar om, ur vems perspektiv jag berättar. Det här är Karins bok till hundra procent, det är genom henne jag berättar historien. Man kan leka med tanken hur Jens berättelse skulle låta. Karin skulle förstås framstå som en fullt igenom egoistisk och väldig osympatisk person. Okej att Jens framstår som osympatisk, men han liksom Karin har satt sitt jobb främst och han har faktisk stått tillbaka för tidigare för att Karin skulle kunna göra det hon velat. Nu är det hans tur att utvecklas, känner han. Jens och Karin är lika goda kålsupare, tänker jag… Om det är svårare att gestalta en man? I praktiken nej. Jag ar skrivit böcker ur pojkars och mäns perspektiv. Men Jens är i denna historia en bifigur som är Karinas antagonist. Den självupptagna manstypen känns i alla fall igen av mig…