• Idag är det andra måndagen i bokcirkeln och vi öppnar chatten för dagens och veckans nya fråga. Fortsätt gärna diskutera under veckan även om du inte har möjlighet att vara med i samtalet idag! Veckans fråga är: Finns det en episod/scen eller liknande i romanen som du minns särskilt, som etsat sig fast i ditt minne och du har funderat kring?

    • Den händelse som berört mig mest är den afrikanska kvinna som hade gjort abort på sig själv kom in med feber och fick hysteriska utbrott vid tanken på att några svenska myndigheter skulle bli inblandade (Kap 41 inledningen)

      • Jag mindes inte just den händelsen, men läste om den igen. Håller med om att hennes rädsla griper tag. Annars så är det nog de tillfällen när Karin krackelerar. När hon ger upp hoppet som griper tag.

    • Jag minns särskilt när mor och son sitter tillsammans på bryggan. Det är första gången de riktigt når varandra. Det är en tystnad som talar. De förstår varandra men behöver inte använda ord. En innerlig stund som känns som en vändning i berättelsen till att relationen utvecklas och att de kan börja närma sig varandra igen.