Skall jag jämföra andra böcker jag läst av Høeg som Fröken Smillas känsla för snö och Kvinnan och apan så föredrar jag nog de tidigare. Trots det så fick jag en positiv läsupplevelse av boken. Jag uppskattar blandningen av “spänning och lärdom”. (Umberto Eco är väl annars den som lyckats bäst i den genren). Gillar även hur han använder sig av motsatspar kultur-natur, förnuft-känsla, empati-känslokyla/likgiltighet o.s.v. och låter dessa leva inuti människorna men även mellan dem.