• Feelgoodbibliotekarien gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Sommarbokcirkel – Stål av Silvia AvalloneSommarbokcirkel – Stål av Silvia Avallone 2013-06-18 20:51

    Jag känner nästan sanden och tången mellan tårna när jag läser…för att inte tala om stålverkets gigantiska mörka skugga. Vad tänker du om miljön? Om stålverket? Hur beskrivs stålverket?

    • Jag fäste mig vid hur okontrollerbart stålverket och det som händer där är, och hur författaren använder djurliknelser för att beskriva det – eller som när hon låter Alessi jämföra förändringen som sker i masugnen med sin syster Annas utveckling… Har svårt sätta fingret på vad det innebär , tänker i termer av natur/kultur etc. Och så katterna! Vad betyder de?

    • Att hon tar med den sidohistorien, killarna på stålverket, gjorde boken så mycket mer intressant. Åtminstone för en manlig läsare! Tjejernas utsatthet i ett mansdominerat samhälle blir också tydligare. Stålverket lika med männens värld. En utsatt värld, lätt att skada sig i. Runt hörnet väntar tragedin, och de är så desperata de där killarna. Tjejerna också förstås. Misstänker att katternas roll i berättelsen också handlar om utsatthet.

    • Katter har ju nio liv sägs det. Stålverket och de som arbetar där verkar vara ena sega typer de också. De uthärdar…med droger, våld och sex som hjälpmedel visserligen. Det är fascinerande att de klarar det hårda livet i stålverket. Kanske är det en mutation som sker hos människorna, som hos katterna? Utan dagsljus, förskräckliga förhållanden och ett slitigt liv blir människorna som arbetar där hårda (som stål).

    • Katterna som en bild för livet på via Stalingrado (?) såg jag för mig. Men lätt övertolka/analysera..

    • Är ju upp till alla att tolka precis som man vill. Jag tänkte nog ungefär som dig Sara

    • :)

    • Jag skulle nog säga att de INTE klarar livet på stålverket. De uthärdar inte utan försöker nästan ta livet av sig för de ser inte några alternativ. Saknar mod och fantasi att bryta sig loss. Jag tolkar det som att killarna är lika utsatta som tjejerna för den här NORMEN i staden. Precis som deras föräldrar är de offer för machokulturen och hanterar det på olika sätt. Stål är inte bara hårt utan också rätt grymt.

    • Jag har ju inte läst klart boken än så jag ska väl egentligen inte uttala mig. Visst har du rätt också Marcus att de INTE klarar livet på stålverket. Men så långt som jag har läst (del1 och 2) så hänger de med än så länge. De har inte så mycket val. Om man säger att de INTE klarar livet känns det som att man utpekar människorna där som offer… Offer för NORMEN är de väl alla på sitt vis, men jag tycker boken visar på att det finns mycket kraft hos människorna i Stalingrado TROTS de svåra förhållandena.

    • Bra där. En del i detta inte klara av det livet som jag tolkar det är att de bygger skydd om sig själv för att härda ut. Kanske genom droger. Eller genom att svika sina närmaste. Krypa in i ett hårt skal. För att slippa gå under, men att de förlorar sig själva samtidigt. Och du har rätt i att det finns mycket kraft, särskilt hos de båda tjejerna. Och Annas mamma. Men så brukar det ju vara, att det är främst kvinnorna som fixar svåra förhållanden.

    • Miljön är verkligen fysisk! Hon beskriver det väldigt bra, en kan känna sanden och tången. Lukterna och havet. Kemikalierna och hettan. Snyggt gjort!
      Stålverket är som hjärtat i samhället, allt kretsar kring det. Och när det inte längre kan leva upp till sin storhet, förfaller även samhället och människorna som nästan lever i symbios med verket.

    • Jag tycker också att Avallone är en mästare på att gestalta. Hon använder verkligen handling och miljö för att skapa sina karaktärer.

    • Ja, jag upplevde det precis som du säger Henrik. Miljön är verkligen närvarande! Nästan så att man som läsare dras med och gillar stället fastän det är skitigt, skräpigt och fult.