Forumsvar skapade

Visar 1 svarstråd
  • Författare
    Inlägg
    • #39327
      Eva
      Deltagare

      Språket är ganska enkelt och lakoniskt. Jag tänker att det är ett medvetet val av Agota Kristof att skriva på det sättet och inte så mycket p g a att hon skriver på ett annat språk än sitt modersmål. Sandor konstaterar ofta helt enkelt de olika skeendena i sitt liv t ex hur han går på bussen, är i fabriken och slentrianmässigt och utan större känslomässigt engagemang träffar Yolande på lördagarna. Han verkar vara främmande och stå utanför sitt liv och jag tycker att sättet att skriva det på har vissa likheter med hur Camus skildrar Meursault i Främlingen.

      Det är inte så mycket miljöbeskrivningar i romanen. De är också mycket knapphändiga. Man vet att Sandor står utanför Lines hus, är på en väg, åker buss, är på fabriken och i sin barndom i skolan. Dessa platser blir som enkla tecken för något men jag skapar mig ändå en bild av hur det kan se ut. Men den är väldigt enkel. Nästan som om det är olika miljöer på en teaterscen.

    • #25182
      Eva
      Deltagare

      Nina skriver att hon aldrig varit ung och knappt varit ett barn. Hennes liv är präglat av relationen till fadern och hans syn på henne. När hon var barn var hon inte kopplad till något kön. Han såg henne varken som flicka eller pojke utan bara som ett barn. Det ändras i och med händelsen med hästen, då fadern ser att hon är rädd och att hon får vara det i och med att hon är kvinna. Nina är låst i sin situation som kvinna, hon vill vara vän med en man och inte bara en väninna. Nina har förmågan, till skillnad från sina medsystrar, att se på kvinnan från två håll. Dels med mannens blick, som hon fått från fadern, dels utifrån sina egna erfarenheter av att vara kvinna. För Nina blev det en öm fläck i hjärnan – hon bär på en ödmjukhet som kommer av skammen att vara kvinna. Jag ser också tydliga likheter mellan Nina och Victoria i pjäsen. De är båda tyngda, fastlåsta och begränsade i och med att de är kvinnor, vilket de tydligt erfar och förstår, men inte kan göra något åt. Nina beskriver sig själv som om hon vore hela kvinnosläktet och bär på dess skuld.

Visar 1 svarstråd