Genom miljöbeskrivningen av bl. a. rummet med järnugnen och kolelden märker man att novellen skildrar en äldre tid. Nina tillhör en välbärgad klass. Familjen har egendomar och hästar. När hon är liten har hon en sköterska och senare en guvernant. Hon vet att det enda sättet för en kvinna att stiga till en högre samhällsrang är att gifta sig. Att vara frånskild däremot är en skam. I den psykologiska skildringen av Nina tycker jag att novellen känns mer tidlös. Många tankar kring att vara kvinna kan på sätt och vis vara relevanta även i dag. 1880-talet kännetecknas av att litteraturen skulle sätta problem under debatt. Det gör Benedictsson med sin novell, men den har också mycket att säga oss nu tycker jag, både om 1880-talet och kvinnohistorien.