• När jag började läsa boken tänkte jag att den skulle vara snabbläst med så få sidor. Men de religiösa och moraliska resonemangen tyckte jag var svåra och jag fick läsa om ibland för att förstå tankegångarna. Den befriande känslan när huvudpersonen kunde frigöra sig från trycket. Den största hjälpen är väl kärleken, som dock inte får komma till ut…[Läs mer]

  • Jag tänker att jag dyker in i diskussionsämnet ”Malins olika hjälpare”. När ni känner er redo, svara gärna i tråden och dela med er av era tankar.

     

    Den första hjälparen som jag lägger märke till är ett diktverk, så ingen faktisk person. En dikt av Viktor Rydberg. Malin beskrivs klamra sig fast vid orden och det läser jag som att innehållet hj…[Läs mer]

    • Rektorn är en av hjälparna. Genom sina frågor och sitt ifrågasättande av Malins ideer sätter hon igång Malins tankar, får henne att formulera framför allt för sig själv vad hon egentligen vill och känner. Delvis kom jag att tänka på och jämföra rektorn med en syokonsulent som inte vill tänka med ett brett perspektiv utan utgår från sina egna ta…[Läs mer]

      • Justja, rektorn också såklart. Tack för påminnelsen. 30-talets klimat gällande annorlunda arbetsval var, som du nämner, tufft. Jag citerar rektorns reaktion från boken:
        “Rektorn satt för ett ögonblick stum inför en sådan aningslöshet. Trodde barnet där, att hon kunde sträcka ut sin tjuguåriga hand efter vad som helst, bara därför att hon “hade lu…[Läs mer]

  • Kanske kunde man börja samtalet om Malin Forst, den unga hvudpersonen i Kris med scenen runt matbordet hemma hos familjen Forst, den som börjar på sidan 115? Malin brottas ju under hela vårterminen på lärarinneseminariet med sig själv och sin självkritik. Kritiken tar sig religiösa och moraliska uttryck, men jag kan ändå inte komma förbi denn…[Läs mer]

    • Jag märker att jag håller andan när jag läser matbordsscenen. En stämning att ta på. Jag tycker att beskrivningen; “var far besatt av angreppslust som av positiv elektricitet, så var Malin hans negativa motpol”, säger mycket om dynamiken mellan de två. Om kapitlet behövde en titel skulle jag med rätta döpa det till “Spänningsfält”. Jag själv är…[Läs mer]

      • Klockan ja! Fortsättningen direkt efter ditt citat säger en hel del om stämningen runt matbordet: ” Den (klockan alltås) njuter av sitt privilegium att vara ting och utan skuld, medan de levande kramas av ängslan inför domen; roar sig med att visa sig ogenerad, medan de levande sitter tysta. ”

        Utdrag från: Boye, Karin. ”Kris.” iBooks. http…[Läs mer]

  • Jag har skrivit om mina reaktioner på texten längre ner här i tråden, men klurar fortfarande på min upplevelse av berättaren. Vem är berättaren? Är det en man eller kvinna? Vilka signalement i språket skulle i sådana fall signalera en viss könstillhörighet? Är det väsentligt att veta berättarens könstillhörighet? Jag hör gärna era resonemang, ni…[Läs mer]

    • Jag har också svårt att få grepp om berättaren, ibland förklarande, ibland störande. En del partier blir lite sega, ungefär som du skriver. Så jag saknar känsla för vem det är.
      Boken heter ju Chefen fru Ingeborg. Vad/vem är hon egentligen chef över? Sig själv, familjen eller firman? Eller ingenting? Hon tycka ha dålig självinsikt, f…[Läs mer]

      • Jag tycker att din kommentar nu är väldigt bra. Den får mig att tänka till. Så tack för det. Jag fastnar för din fråga om titeln och frågan som kommer med den: vem är hon egentligen chef över. Det är kanske en ironisk titel, för att betona hennes låga självinsikt. Som en del av den psykologiska berättartekniken. Hon är chef i sina egna ögon, men i…[Läs mer]

  • Berättaren har flera funktioner. I början presenterar han/hon personerna och talar om att de är fyra och att det finns bipersoner, Lulia Koerner “är icke den viktigaste bipersonen men den mest talträngda.
    Berättaren fungerar också som en slags kommentator, Vid middagen med hattmannen råkar denne säga en klumpighet antydande att Ingeborg är gamma…[Läs mer]

  • Jag är så nyfiken, vad tänker ni om berättaren? Är han en besserwisser som tar över eller en intresssant kommentator som gör tiden det handlar om mera levande och begriplig för oss? Är han för resten alls en HAN, eller tänker man så bara för att författaren är manlig?

    • Jag pendlar lite i mitt tyckande kring berättaren. Till en början finner jag det frustrerande att avbrytas i de handlingsdrivna partierna, att berättaren ska inflika med resonemang som pausar den dramaturgiska banan. När jag kommer till skogsbranden slukar jag den handlingsdrivna texten i ett nafs. Jag har då längtat efter en snabbare läsni…[Läs mer]

  • Hej,

    Vill läsa lite klassiker och då verkar ju denna cirkel vara lämplig. Dock hinner jag nog inte läsa Liljecronas hem under januari: Men i februari väljs väl en ny bok…? Eller blir det en ny cirkel då? Försöker förstå hur cirklarna fungerar, har precis registrerat mig på sidan.

    • Hej! Under februari ska vi diskutera HJalmar Bergmans Chefen fru Ingeborg. Om du vill Hej @springchild! Kul att du vill vara med. Cirkeln fungerar så att vi läser och diskuterar en bok per månad. Om du har svårt att hinna me dLiljecronas hem under januari kan du ju redan nu börja med februariboken som är Hjalmar Bergmans Chefen fru Ingeborg, den f…[Läs mer]

  • Åh vad jag älskar att få försvinna in i Lagerlöfs berättande, in i språket som har en sådan fantastisk precision. Att återvända till ”Liljecronas hem” efter många år har varit en härlig upplevelse. Jag läste den senast i högstadiet och då med andra ögon. Då var det en sagoversion för mig, med det klassiska inslaget av en elak styvmor. Det över…[Läs mer]

  • Men hörrni!

    VARFÖR heter boken Liljecronas hem!

     

    • Jag tänker såhär kring titeln: Liljecrona som levt ensam så länge i ett ångestfyllt mörker efter sin fästmös död (som han anser att han själv har orsakat) “hittar hem” hos Maja-Lisa. Att han till slut får frist från mörkret tack vare Maja-Lisas stöd och förståelse.

      • Jo, jag tänkte också så. Men det känns lite förminskande mot kvinnorna, de tre som är de viktigaste i berättelsen, att boken ändå får titel av något ganska litet i deras liv.

        • Jag vill tro att det är just det som är meningen. Att det är ett sätt för Lagerlöf att skildra kvinnors situation under den tiden; förminskande i och med brist på rösträtt osv. Att deras förmågor (i det här fallet tre kvinnors förmågor) i det stora hela överskuggas av en mans förmåga.

        • Det här är verkligen sant och intressant. Och en av utmaningarna med att läsa äldre litteratur, tillkommen i en annan tid med andra värderingar och synsätt. Har du läs kapitlet Liljecronas hem i Gösta Berlings saga? Det handlar om hur Liljecrona som är en av kavaljerna kommer hem men inte förmår stanna mer en kort tid och sedan ger sig av igen ti…[Läs mer]

          • Ah, det kapitlet har jag glömt bort. Det kan ju vara en förklaring då, att boken ska anknyta och förklara vilket hemmet är och hur det tillkommit – med tanken att läsaren känner till storyn från Gösta Berling.

    • Hem används på flera sätt, dels det hem som Maja-Lisa skapar och dit Liljecrona kommer (på sista sidorna i boken) och återvänder till (i Gösta Berlings saga), dels musiken som är Liljecronas hem sedan hans ungdomsår. Och att han åter hittar sitt hem tack vare Maja-Lisa. Men bokens titel är lite överraskande med tanke på att berättelsen…[Läs mer]

    • Kanske är det ett försäljningsknep! Om läsarna var bekanta med Gösta Berlings saga så kanske titeln lockade? För övrigt handlar det om en tid när en kvinna antingen står under sin fars förmynderi (och då också har hans namn) eller under sin makes (och då under hans namn). Liljecrona kan läsas som ett familjenamn och som den identitet som…[Läs mer]

  • Maria Sandel har hittills varit okänd även för mig men det blev en bekantskap som jag är glad över. Redan lånat en annan av hennes böcker på biblioteket. Jag tyckte att det kändes att hennes berättelser är realistiska. För mig kändes det som otroligt intressanta berättelser om hur arbetarnas liv i Stockholm kunde se ut vid den tiden. Berättelserna…[Läs mer]

  • Jag tänker inte gå in på några innehållsmässiga reflektioner i detta inlägg. Jag vill bara berätta att Familjen Vinge var en riktigt stark och gripande läsupplevelse. Maria Sandel har hittills varit en okänd författare för mig. Jag är väldigt glad att jag genom Klassikercirkeln fått syn på hennes författarskap.

  • Bra bok som beskriver de tuffa villkoren för arbetarna. Jag ser framför mig liknande bilder som kom när jag lästa Per Anders Fogelströms första stockholmsböcker om Henning. Maria Sandel ger samtidigt en del ljusa bilder som kontrast till eländet, t ex när hon beskriver familjen Vinges bostad i första kapitlet. Det fanns ändå ibland glädje i eländet.

  • December är kanske inte den lämpligaste månaden för läsecirkelverksamhet. Med jul och nyår blir det ju en del annat man måste ägna tiden åt. För dem som inte hunnit med att läsa och diskutera Maria Sandels Familjen Vinge håller vi cirkeln öppen ännu ett tag, samtidigt som januaricirkeln kring Selma Lagerlöfs Liljecronas hem börjar som planerat ru…[Läs mer]

  • Nu har jag läst ut boken och den var verkligen något helt annat än Berta Funckes dekadenta liv och giftermålsbekymmer. En kollektivroman, javisst. Jag fick en liten känsla av såpopera, en fläkt av svenska teveserien ”Goda grannar” som följdes av de vårdtagare jag jobbade med i hemtjänsten för många år sedan. Samhällskritiken är tydlig och synlig,…[Läs mer]

    • Verkligt intressanta stilistiska iakttagelser, @milja! Vardagsprosan blir plötsligt visionär, de enskilda ödena som skildras får ett slags allmänmänsklighet.
      Apropå det dickensartade slutet. Har du tid och lust kan du jämföra slutet i den här versionen med den andra som tillkommit på Litteraturbanken och som är den som Maria Sandle publicerade…[Läs mer]

  • en häftig läsning med tanke på åldern på boken.. upplever Beta som frisk självständig o egen… men hon faller dock till sist i konventionen och gifter sig.. kanske inte helt mot sin vilja, men dock för att det förväntas av henne…

  • Hej! Jag är helt ny på den här sidan. Vad läser ni under december månad? Och under hur lång tid kommer denna bokcirkeln pågå?

  • Jag läser in en osäkerhet hos männen, som i sin tur projiceras på Berta, gång på gång. Ett exempel på detta är scenariot med den sjuttonårige Octroysky. Från början är han i Bertas ögon naiv. Han är ung och oförstörd och naiv. Berta låter därför honom (i min läsning) älska henne. Men så fort vändningen kommer med Otroyskys svartsjuka på s 131-132…[Läs mer]

  • I texten är det som om Berta bara existerar när hon speglar sig i relation till en man. Det som jag tycker är intressant är hur författaren objektifierar männen. Var och en, från pappan och kusin Erik och fram till Stjernfalk så beskrivs männen som de hade varit hundraser. Deras utseende presenteras för läsaren för att sedan gå vidare till deras e…[Läs mer]

    • Jag instämmer i din analys och tolkning: männen beskrivs i detalj, och de är väldigt olika, medan Berta framträder mer diffust. Din Jämförellse av Berta med Sara Videbeck är intressant! Jag hittar inte något att tillägga.

    • Väldigt intressant att ta del av dina tankar, Mija! :-) Jag fick känslan av att Berta ville undvika glasberget till sist. Att skaffa sig en försörjning var nog också en tanke med det hela – hon kan ju inte räkna med att pappan finns där hela hennes liv. En gammal ogift ungmö hade säkert en mycket lägre status än en gift fru. Åtminstone s…[Läs mer]

  • Framför allt förstår väl männen henne inte (det gör inte jag heller). Men det är hon som leker med dem och inte de som leder leken. Fast leker hon med dem eller “leker” hon med sig själv? Eller är hon mest rädd för närhet?  Är förlovningen ett sätt för henne att försöka få ordning på sig själv?

  • Det är svårt att få grepp på vad Berta vill. Under tiden låter hon sig uppvaktas, uppmuntrar männen för att plötsligt dra sig ur. Jag tror inte att det är lätt för männen att veta vad som gäller. Och plötsligt är hon förlovad, hur gick det till?

  • Visa mera