Även jag börjar närma mig slutet och min uppfattning är att Lou är en ganska normal 13-årig tjej med alla de problem som detta medför som rädsla att tala inför andra och med en gnagande känsla av att inte passa in. Detta är något som ganska bra sammanfattar många av de elever som jag undervisar och visst är det även en igenkänningsfaktor från min egen ungdomstid. Samtidigt är hon brådmogen genom den sorg som systerns hemska död medförde och hur den påverkade hennes mamma, samt en hjärna som hela tiden arbetar på sitt eget plan och inte alltid i takt med hennes känsloliv vilket har lett till att hon har flyttats upp i årskurserna, något som i sin tur ytterligare har bidragit till en form av utanförskap. Med andra ord en komplex personlighet som ensam bär upp de kontraster som omslaget hintade om, något som verkligen får en att vilja läsa vidare för att se hur det går för henne.
När det gäller att våga prata med en okänd när jag var i Lous ålder så präntade min mamma in att man aldrig skulle prata med främlingar. Visst skulle jag visa medkänsla för de som hade det sämre ställt men vara försiktig i deras närhet. För ett skolarbete skulle jag nog tagit kontakt med en organisation som arbetade med hemlösa istället.