• Anita1 gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Springa med åror / 62 dagar – Cirkel och författarfrukostSpringa med åror / 62 dagar – Cirkel och författarfrukost 2015-07-04 17:01

    Lite snabba tankar om boken. Springandet börjar ganska tidigt och återkommer hela tiden. Årorna dyker upp långt senare. Det är många saker som upprepas. Ordet uråldrig t.ex. Mamma Gerdas dikter och ramsor. Blicken mot havet. Blicken mot ängsmarkerna. Det är något jag känner igen i det. Barndomsbilderna som alltid finns där inom en. Den gamla ladan, den “uråldriga” gamla igenväxta vägen som flätats in i landskapet. Den vita kroppen innanför arbetsskjortan. Bilden av havrestråna från förr. En sliten man som krymper mer och mer. Blicken över vidderna som förändras. Växer igen, förfaller, rivs, ruttnar bort. Kohagen slås inte numera. Lantmäteriets nedstuckna tomtpinnar sticker upp som vassa påminnelser om den nya tiden. Och så detta att spara de svartaste kvigorna efter Rosa … för att ha något kvar efter Gerda.

    • Du har rätt i det med springandet, men jag tänkte inte så tydligt på det! Roendet finns ju såklart i “mor ror”-ramsan, och därmed indirekt årorna. Jag har inte läst boken klart än så vet inte om det kommer något ytterligare, men tänkte också på bilden att springa med åror som uttryck för att försöka göra något som är hopplöst, fåfängt, dömt att misslyckas – åror är ju liksom inte ett redskap man har nytta av när man springer. Men kanske hade de varit perfekta i ett annat sammanhang. Eller innebär det en liknelse kring att ha någon form av handikapp – mentalt, socialt, fysiskt – man kan inte bli av med de där årorna som sinkar en.