• Alice gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Springa med åror / 62 dagar – Cirkel och författarfrukostSpringa med åror / 62 dagar – Cirkel och författarfrukost 2015-06-30 19:34

    Jag har läst en tredjedel av boken nu, eller cirka halva Springa med åror. Än så länge tycker jag att den är lite undflyende, får inget grepp om den. Jag tycker att författaren upprepar en del saker istället för att närma sig dem – detta med hur Lasse är när han är liten till exempel, är det något konstigt eller inte? Även relationen med Johanna känns som mycket förebådande än så långe, men det kanske kommer igång nu, tyckte det blev mer dynamik direkt när Martin kom in i bilden. Och scenen där de målar om rummet var bra! Jag tycker också om en del av beskrivningarna av hur personerna i boken är i naturen – att Monika är mycket mer van vid den än Johanna, hur Ivan är när han badar.

    Nu när jag skrev det här började jag fundera lite på titeln också. Vad den står för. Man får kanske mer ledtrådar när man läst lite längre, eller har ni andra några tankar redan?

    • Jag gillar också scenen när det målar rummet. Det röda rummet och Monicas känslor inför det följer sedan som en tråd genom berättelsen… Kanske får vi tillfälle att återkomma till en diskussion om just det röda rummet.
      Jag tyckte det var rätt lätt att komma in i berättelsen, vill snabbt vet mer om personerna och vad som ska hända. Gillar också upprepandet i berättelsen, tycket att det bekräftar vad som sker, sådant som jag som läsare anar. Kanske för att jag själv gillar upprepanden och bekräftelser, men jag kan förstå att det kan upplevas irriterande av andra :-)
      Tycker du att du kommit mer in i boken nu Alice?

      • Ja, jag tycker den blev bättre någonstans där i mitten, den blev mer fokuserad. När man får mer insyn i Monikas komplicerade känslor för Lasse så blir det mer intressant, kanske att jag i början hade lite svårt för tidshoppen? Detta med att vara en mor och ha en mor – eller inte – vilket ansvar det innebär och vad man för med sig från sina föräldrar, omedvetet eller ej, tycker jag är väldigt intressant och ofta fint skildrat i boken.