av Jon Jefferson Klingberg | sep 27, 2008 | Debutant, Författare, Gästbloggare, Okategoriserade
Läsvänner! Göteborgsglädje är den enda sanna glädjen. Problemet är när marken blir ett virrvarr av spår, som likt skenor för horizontellt arbetande giljotinklingor löper genom staden. Värst är det utanför Svenska mässan. Så många vinklar och dödsmöjligheter att...
av Jon Jefferson Klingberg | sep 26, 2008 | Debutant, Författare, Gästbloggare, Okategoriserade
På centralen beställer jag en kaffe till tonerna av Steve Stevens gitarrtuggningar i Billy Idols ”Dancin with myself”. Jag börjar tänka på Dag Vags svenskspråkiga version av låten. Jag tror att den hette ”Dansar med mig själv” och att ett av de fritt översatta...
av Jon Jefferson Klingberg | sep 24, 2008 | Debutant, Författare, Gästbloggare, Okategoriserade
Någon undrade hur huvudpersonen i min bok står emot kravet att sluta sörja med hjälp av piller. För mig var det mest ett uttryck för att även dagens män, trots alla nya roller de spelar, har lika svårt som sina förlagor att acceptera att de behöver hjälp. Men sedan...
av Jon Jefferson Klingberg | sep 23, 2008 | Debutant, Författare, Gästbloggare, Okategoriserade
Sedan är det natt och jag drömmer om jag att jag renoverar ett tak. River bort det gamla, spikar på nytt. Ni vet sådana där tunna trä-lappar som det är på vissa gamla hus. Det är jag och någon till. Jag är den förste att klättra upp på taket och inspektera det... av Jon Jefferson Klingberg | sep 22, 2008 | Debutant, Författare, Gästbloggare, Okategoriserade
Veckans ord: Hawkwindkraut. Tiden. ”Man kan se på tio år som fem album”. Så sa Kerry King. Gitarrist i Slayer. Blir det bättre eller sämre av den senaste meningen? För några år sedan var det mycket debatt om det där. Alltså huruvida det var dåligt eller bra att hela... av Jon Jefferson Klingberg | sep 21, 2008 | Debutant, Författare, Gästbloggare, Okategoriserade
Jeansen. Hur de ramlar ner. Hur är det för Bruno K Öijer? Ramlar hans byxor också ner? Var köper han sina byxor? Jag skulle vilja få följa med honom när han gjorde det. Sedan kunde vi ta en kopp kaffe. Men var? Kanske börjar jag snart leva i en fantasivärld där...