Läste för inte så länge sen artikeln ”Mo Yan – ensam och hungrig” av Claes Wahlin där han poängterar något viktigt när det gäller att läsa kinesisk litteratur – man ska nämligen inte läsa bokstavligt. Han menar att varje bildad kines vet att man måste tolka det skrivna ordet för att få fram kärnan, det egentliga innehållet. Han tar som exempel en av Mo Yans mest omtalade böcker Stora bröst och breda höfter där modern kan läsas som Kina och oäktingarna som landets barn som förgäves försöker få näring av moderlandet.

Jag ser dina forumkommentater både här och i själva cirkeln (cirkelns startsida).