En stark dikt. Jag är fascinerad av hur den framhäver att man inte enbart skall acceptera livets hårda dagar, de dagar där man mår dåligt och inte känner någon inspiration eller livslust, utan till och med ÄLSKA dessa dagar. Egentligen ger jag inte mycket för biografiska tolkningar av poesi, men här får man anta att Edith själv hade stor erfaren…[Läs mer]

Är mycket, mycket förtjust i Södergrans diktning.
Men denna tycker jag mindre om, lite förnumstig, lite för moraliserande.
Och kanske lite “enkel”, i betydelsen platt/ytlig.
En dikt med samma tematik och som avslöjar både rymd och höjd,
tycker jag istället är Offrets timme ur samlingen Rosenaltaret.
“Du ligger ren på offerbordet sedan många år
A…[Läs mer]

Dikten får mig att tänka på den makt som en poet besitter. Via meningar som “Mina saliga ögon hava sett stjärnorna” och “blixten fångade jag i min högra hand” märker man att diktjaget har en förmåga som gemene man inte har. Hon har tagit del av saker som andra inte har, och hon har en förmåga andra inte besitter. “Makt, makt flödar över mina lä…[Läs mer]

Ediths självsäkerhet och anspråk på storhet beundrar jag men betvivlar också. Poeter kan påverka men förändra sitt århundrade? Men hon irriterar mig också. Kan inte varje liten människa – poet eller inte – påverka sin omgivning och sin tid om än aldrig så lite? Har vi inte alla uppgiften att se till ”att en ny dag drar in”? Är det inte en utmani…[Läs mer]

Ja de är lite egna dikterna! Det är ju ting som får liv, “husen nedhukade till språng” gillar jag. Han går runt och ser hela sin omgivning på det sättet, det måste varit en upplevelse för honom. Sista ordet i Fläckar är “k ö p !” . Det är spårvagnen som befaller honom. Han verkar kommentera konsumtionssamhället som väl var relativt nytt d…[Läs mer]

Hej! Jag hade lite problem att läsa dikterna först, såg ut som en blank sida, men förstod sen att man måste gå med pilarna. Jag fastnade för nr IV i Idealrelalistion.

Min tanke om dig
är som en rät linje,
dess ena ända
glöder i helvetet
den andra
ringlar brännande vit i himlen
men i mitten
är den sotig och kall.

Om man jämför med dikten du valt…[Läs mer]

Kraftfull dikt! Det är så tyst att inte ens klockorna kan slå när kvinnan (?) i dikten vänder sig mot världen. Ingen hör henne/kvinnorna, tystnaden är förlamande. Det här med “rymdens speglar” är svårtolkat tycker jag. Kanske ser hon de döda kvinnorna i spegeln eller ser hon dem inte, utan bara sitt eget leende? Dvs kvinnor förväntas gl…[Läs mer]

Aha, nu blev det lite klarare. Angående händernas betydlese så kan ju händer utföra många handlingar, både goda och avskyvärda. De är ju också människans signum, våra händer skiljer oss från övriga arter på jorden. Kanske tittar författaren bakåt i historien.

Mycket vackra dikter. Har aldrig läst Rut Hillarp så det var en riktig upplevelse att läsa henne. i “Råd till Isolde” är det första som kommer för mig att de båda älskande är fångade av sin egen dröm om den andre. Sabotören skulle i så fall vara drömmen som inte går att leva upp till.

Ja, det är ett intressant grepp som hon använder här. “Du var en gång en kung” ger en vag antydan om att “du” (konungen) inte är vad han var en gång. Fortsättningen “och i ditt rike bar drottningen en ny klänning varje dag” är också intressant, drottningen står varje dag framför spegeln så att hon möter kungens blick i sin spegelbild, d…[Läs mer]