Blå av Maja Lunde
- Detta ämne har 7 svar, 2 deltagare, och uppdaterades senast för 4 år, 8 månader sedan av .
-
Inlägg
-
-
Hej,
Tyvärr blev det en singelträff idag 😊 dvs jag var mol allena för att diskutera boken Blå. Så här kommer min samanfattning av boken.
Jag tycker att författaren har en trevlig och smidig berättarstil, alltså, orden sitter där de ska, och det är lätt att hänga med i berättelsen. Jag är dock mindre förtjust i den uppdelning hon väljer att ha, dvs vartannat kapitel/huvudperson. Jag uppfattar det som lite hackigt och att det stoppar flytet i läsningen. Jag tycker också att dynamiken i historien förstörs. Å andra sidan har jag ingetmförslag på hur hon skulle gjort för att åskådliggöra att det är två olika historier i två olika tidsperioder. Möjligen att dela upp boken i 2 delar.
Jag upplever slutet som ganska bra, att hon knyter ihop säcken på det sätt hon gör. Inga släktband utan det är båten som är det som knyter samman tiden och människorna.
Jag upplever båda huvudpersonerna som bittra. Den ena manifesterar det i hämndbegär och ilska medan den andra är handfallen och naiv och känner skuld. Jag finner av någon anledning David, den skuldfyllda som mer behaglig och lättare att tycka om än den mer kantiga och handlingskraftiga Signe. Dock, nu när jag tänker efter så är ju David ganska gnällig. Men han får ta stort ansvar och gör det väl också, även fast han själv känner sig som ett barn. Ibland känns det som att hans dotter tar större ansvar.
Beskrivningen av flyktinglägret känns trovärdig, och kanske är det därför jag gillar den delen av boken bättre, för att Signes båttur helt enkelt inte ännu så trovärdigt. Och för att det i flyktinglägret handlar om relationer, möten, mänskligt förfall, överlevnad och hur människan beter sig i kris. Medan Signes del är ensam, relativt tjatig bitvis, smått biografisk, och introvert.
På det stora hela tycker jag att boken är bra, läsvärd, men kanske inte så bra att den hamnar på över medel i betyg. Av 5 bokhyllor får den nog 3. -
-
Nu är boken slut. Ett tag var den tråkig. Signes tur på havet och hela den berättelsen blev för mig ganska trist. Men Davids historia fängslade mig mer. Jag funderade hela tiden på hur författaren skulle binda ihop de olika tidsperioderna, så som hon gjorde i Binas.., och hon gör det men på ett helt annat sätt än jag förväntat mig.
Vad tyckte jag då? I stort sett en bra bok, tänkvärd utifrån miljöaspekten. Men kanske lite för många ord, och varannan-kapitel-grejen skapade ett stopp i läsflödet för mig. Men svårt att veta hur berättelsen skulle ha gjorts på ett annat sätt när det nu handlar om 2 tidsperioder. Jag tänker också att Signe är oerhört bitter och att det är bitterheten som har skapat hennes sätt att tänkande h leva och handla. I grund och botten är det väl mamman hon är bitter på, och där finns en olöslig knut som hon bär med sig hela livet.
Beskrivningen av lägret var olustig. En studie i mänskligt beteende i fördärv på nåt sätt…hur oerhört onda människan kan bli när livet står på spel.
Ska bli spännande att höra hur ni andra uppfattar boken. Vi ses på torsdag måhända 😊 -
Nu har jag tagit mig in en bit i boken Blå. Upplägget är detsamma som i Binas.., men med 2 huvudpersoner och tidsperioder istället för 3. Jag tycker att författaren skriver en mycket lätt prosa, dvs det går snabbt att komma in i historien och den är lätt att följa. Sen kan jag tycka att det blir lite upphackat av de korta kapitlen och att vartannat hör till respektive huvudperson. Det blir förstås rakt och tydligt vem man läser om, men det blir lite tjatigt och repetitivt. Kanske är jag just nu benägen att hålla med recensenten som tyckte att boken saknar motstånd.
Däremot är det en hel del intressanta trådar, hur ha,menade Blå där den just nu står, relationen mellan Signe och Magnus – vad hände där? Och var finns Davids familj och varför flydde de inte tillsammans… Dessa trådar gör ju att jag vill läsa vidare och att historien blir spännande.
Miljöaspekten i boken är ju också intressant, då det alltså handlar om vatten, och det bristen av vatten kan ställa till med. -
Jag antar att hon menade att boken inte var så tänkvärd i betydelsen nya perspektiv – sådant en inte tänkt på tidigare, och kanske inte direkt heller går med på. Ibland kan ju böcker bjuda på lite nya sätt att tänka, eller formuleringar som en får tänka till kring. Ett annat ord är väl lättsmält, eller lättläst.
Jag tyckte att Binas historia var ganska lätt att läsa, men den gav också lite motstånd så till vida att en del utspelade sig i framtiden – en tid vi inte vet något om. Sen kan jag också tycka att det är bra när karaktärer i en bok ärt sådana som en själv kanske inte riktigt gillar. I binas., tyckte jag tex inte jättemycket om den äldre mannen i nutiden – han var så konservativ och sluten, så jag ville ruska om honom liksom. Och mannen från den historiska tidpunkten som byggde kuporna var ju inte heller en lätt man att tycka om. Så Binas bjöd motstånd på så sätt.
Så tänker jag iaf :)
-
Jag har läst Binas Historia i somras. Ville läsa den före Blå. Det var en trevlig läsning. Tyckte att beskrivningen av den framtida världen utan bi var bra. Lite förutsägbart, men en bra läsning. Jag ser fram emot att läsa Blå.
Förstår inte riktigt vad hon menade med att texten inte gav någon motstånd. Kan någon förklarar? (jag förstår orden, men inte riktig i kontexten.)
-
Blå av Maja Lunde fick en hyfsat bra recension av Kulturnytt i P1
Jag är inte helt säker på att jag gillar att romanen inte verkar ge något motstånd enligt recensenten. Däremot verkar den ju spännande. Har någon läst hennes förra bok – binas historia? Den var bra tyckte jag, om än lite tillrättalagd. Historien i den utspelades i 3 olika historiska tider. Intressant att se hur Lunde berättar historien i Blå, om det är liknande upplägg eller något annat.
-
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.