[Anna Stenberg]

Även om jag läste Legionärerna för 50 år sedan, minns jag inte särskilt mycket och egentligen bara något av det som sker under själva utlämningen av balterna. Dit har jag dessvärre inte kommit än i min nuvarande läsning. Boken baseras helt och hållet på fakta och några direkt fiktiva inslag har jag inte stött på. Det som hände 1945 är ju sådant han läst sig till eller fått veta genom intervjuer 20 år och givetvis kan svaren i dessa intervjuer visa annat än vad som verkligen skedde, men jag tror inte det är förf utan intervjuobjekten som då kanske friserar sanningen en smula, antingen p g a glömska eller då man vill framträda i en mer fördelaktig dager än vad som verkligen var fallet. Dock är inte alla intervjuade namngivna och i något fall skriver förf att en person i själva verket är en kombination av tre olika intervjuade, så hur sanningshalten i dessa intervjuer är, kan man ju inte veta. Men jag ser absolut boken som ett ärligt försök att skildra händelserna så nära verkligenheten som det bara var möjligt.

[Gnesta bibliotek]

Det är intressant det du skriver om att personer som intervjuas kanske inte vill eller kan berätta precis som det var. Intervjupersonerna berättar många år senare om händelserna för författaren P O Enquist som i sin tur skriver ner det och förmedlar till oss som läser. De verkliga händelserna har på det sättet passerat flera filter innan de når fram till läsaren.
Hur stor roll spelar sanningshalten för läsningen? Är det viktigt att händelser beskrivs precis som det var eller skulle berättelsen kunna vara lika stark även om del av det som berättades var påhittat?

[Anna Stenberg]

Förf kallar det han skrivit en roman, ett reportage, en bok eller en undersökning och han säger att innehållet baseras på många olika dokument, där dock källorna inte redovisas samt på ett stort antal intervjuer med personer som var inblandade. Tiden och tidsandan var ju en helt annan när intervjuerna gjordes, jämfört med hur det såg ut 1945 och detta har givetvis påverkat det som berättas. Någon objektiv skildring handlar det förstås inte om, någon som förf också själv säger i sitt förord. Även hans synsätt och politiska åsikter har naturligtvis också inverkat. Dock tycker jag inte detta spelar någon roll, eftersom jag tror på hans ärliga uppsåt att – som han skriver – ”beskriva ett svenska dilemma” så riktigt som möjligt och som läsare får man en grundlig genomgång av händelseförloppet. Trovärdigheten får man själv ta ställning till. Om förf däremot hade dramatiserat och hittat på mycket av det som hände och olika personers karaktär och beteende, tycker jag inte alls att berättelsen skulle göra samma intryck.

[Gnesta bibliotek]

Tror du att tiden och tidsandan gång även påverkat dig som läsare? Uppfattar du boken annorlunda nu jämfört med när du läste den första gången för många år sedan?

[Anna Stenberg]

Ja, det tror jag absolut! Som jag tidigare skrev, minns jag väldigt lite från min förra läsning av boken, i stort sett bara om själva utlämningen, men jag minns att jag blev väldigt tagen och upprörd. 1972 läste jag boken, pluggade då i Uppsala och även om jag inte var en del av den där och då mycket aktiva vänsterrörelsen, påverkades förmodligen alla studenter av den på ett eller annat sätt. Som jag minns 70-talet, var det en tid av solidaritet och positivt tänkande. Jämlikhet mellan könen och mellan människor över huvud taget gick fram med stormsteg, tyckte vi i alla fall i den världen. Pengar och prylar var inte viktiga och kläder köpte man sällan. Vi levde väldigt enkelt jämfört med dagens studenter men hade väldigt roligt. Sedan kom 80-talet och allt vände till satsa-på-dig-själv-mentaliteten. Och detta har ju dessvärre lett till ett tillvaro när samhällskontraktet urholkas alltmer och allt fler bara tänker på sig själva och på att sko sig så mycket det bara går. Oavsett hur man förhåller sig till tidsandan, påverkar den definitivt läsupplevelsen.

[Gnesta bibliotek]

På det sättet blir det aldrig riktigt samma bok man läser om man läser om en bok flera gånger, särskilt om det gått lång tid sedan den senaste läsningen. Detsamma gäller nog för författares skrivande, att en författare inte skulle kunna skriva samma bok två gånger. Som du är inne på var P O Enquist starkt påverkad av den då rådande tidsandan när han skrev Legionärerna. Om han skrivit en bok om de händelserna tjugo år senare hade det förmodligen blivit en annorlunda bok.

[Gnesta bibliotek]

Per Olov Enquist balanserar ofta mellan fakta och fiktion. Flera av hans böcker bygger på verkliga händelser och personer. Är detta något du tänkt på i din läsning? Hur tycker du att han hanterar gränsen mellan verklighet och fiktion?
Ett återkommande tema i hans berättelser är också uppväxtmiljön med en djupt troende mor, ensamheten men också tryggheten. Ser du spår av hans eget liv i den berättelse du läst?

[Författare]

Inlägg