Cirkeladministratörer
Läs med Gnesta bibliotek: Ett jävla solsken
Offentlig bokcirkel aktiv 2 år, 1 månad sedanVälkommen till Gnesta biblioteks digitala bokcirkel!
I den första bokcirkeln läser vi Ett jävla solsken, Fatima Bremmers biografi om Ester Blenda Nordström.
Bokcirkeln startar 2/12 och är öppen fram till 21/12.
Gå till fliken Bokdiskussioner för att delta i diskussionen. Du behöver inte ha läst färdigt hela boken för att delta i diskussionen utan kan logga in och göra inlägg under tiden du läser. Du kan både skriva egna inlägg och svara på det andra skrivit tidigare.
Vi från biblioteket kommer också regelbundet gå in och ställa frågor för att underlätta diskussionen. Vi har delat upp boken på ett ungefär i tre delar – början, mitten och slutet. På så sätt kan du läsa boken under bokcirkelns gång. Varje torsdag ställer vi några frågor som kan fungera som utgångspunkt.
Boken Ett jävla solsken finns att låna på biblioteket som tryckt bok och som e-bok via Gnesta biblioteks webbplats eller i appen Biblio. Du lånar genom att logga in med ditt lånekortsnummer/personnummer och en pinkod.
Har du frågor om bokcirkeln får du gärna höra av dig till biblioteket på mejl: biblioteket@gnesta.se, eller på telefon: 0158-275 294.
Ester Blendas rastlöshet fortsätter. Vad tycker du om bokens andra del?
- Detta ämne har 14 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 4 år, 3 månader sedan av .
- Inlägg
Kommer in lite sent här i diskussionen som jag tycker är intressant och håller med om det mesta som skrivits. Det som jag verkligen uppskattar Fatima Bremmer för är hur hon genom Ester Blendas skriverier visar hur gemene man och i stort sett det officiella Sverige såg på samerna för drygt 100 år sedan men att hon även låter samelärarinnan Karin Stenberg få en röst i boken och därigenom visar att samerna har en lång och kampfylld väg att gå. Och den är inte slut än.
Boken är över lag verkligen ett historiskt dokument. Inte minst spännande är det att läsa om vänskapen mellan Ester Blenda och Elin Wägner samt Elin Wägners man John Landquist. Sedan kan jag säga att en viss trötthet infann sig i den fortsatta läsningen, den ena våldsamma strapatsen efter den andra, det var som en snurrande karusell som väl avspeglade det kaotiska livet som Ester Blenda levde.Ja, Fatima Bremmer lyckas verkligen få med flera aspekter och ett problematiserande synsätt. Det blir tydligt hur svårt det kan vara att lyfta blicken från sin egen tid och de normer som man lever i just då. Håller också med om att tempot är högt i Ester Blendas liv, så att det även för läsaren blir väldigt intensivt!
Undrar om du läst Herrarna satt hos hit? Det har jag inte gjort, men det skulle vara intressant att jämföra den med Kåtornas folk – som jag i och för sig inte heller läst.
Hej, jag har läst Kåtornas folk och hon skriver där så bra och inlevelsefullt, en fröjd att läsa. Jag är imponerad av henne hur hon kan behandla språket så levande att man riktigt känner hur det är att vara där på plats med henne. Har läst även En piga bland pigor och den första ungdomsboken om Anne-Marie, båda lika läsvärda. Jag kan förstå hur uppskattad hon blev i sin samtid.
Herrarna har satt oss hit är inköpt som julklapp till min dotter (ska försöka hinna läsa innan hon får den).
Jag kan nämna att min egen morfar var same, från fjälltrakterna i Jämtland. Jag forskat en del kring hans bakgrund. I min mors barndomshem talade man tyst om eller rättare sagt inte alls om hans ursprung. Han kom att arbeta inne i det svenska samhället och då var det bäst att hålla tyst. Det var skambelagt att vara lapp.En piga bland pigor läste jag också strax efter att jag hade läst Ett jävla solsken första gången. F övr har jag inte läst något av Ester Blenda, men Kåtornas folk lockar. Berätta gärna, när du läst den, vad du tyckte om Herrarna satte oss hit! Även i min barndom på andra halvan av 50-talet sågs samerna – eller lapparna som man alltid sade då – som främmande och konstiga. Jag hade en klasskamrat som hade samer på sin mors sida och det var ingenting hon ville prata om. Dock var s k lappmössor mycket populära en tid.
I denna del går såväl skeendet som läsandet på högvarv. Under åren 1911 – 27 händer det ju så enormt mycket. Ester Blenda lever intensivt med mycket festande i Stockholm. Hon charmar såväl kvinnor som män och hamnar lätt i centrum. Alkoholen håller oron borta, men så tröttnar hon och vill bort till ett lugnare liv eller på resor långt bort. Hon är barnkär och mycket mån om sin familj som blir alltmer orolig över hennes självförbrännande leverne. Med familjen stöttar henne alltid. Den här delen av boken kan tyckas livlig och spännande – och det är den ju också i mångt och mycket – men hela tiden finns hennes oro, sorg och tunga hemlighet i botten.
Något jag slås av är likheterna mellan Ann-Mari och Pippi Långstrump och dessa likheter kan ju knappast vara en slump. Såvitt jag förstått, nämnde aldrig Astrid Lindgren att hon inspirerats och lånat av Ann-Mari och det förvånar mig och gör mig besviken.
Ja, likheterna mellan rackarungen Ann-Mari och Pippi Långstrump, och också likheterna mellan Ester Blenda Nordström själv och Pippi, är slående. Samtidigt är det svårt att veta hur medveten Astrid Lindgrens inspiration var. Ibland kan ju böcker göra ett starkt intryck på en och forma en på ett sätt som man själv kanske inte är helt medveten, det vill säga att böckerna eller berättelsen blir en del av ens egen tankevärld. Det går ju till exempel att se påverkan från Astrid Lindgren i senare tiders barn- och ungdomsböcker.
Ester Blenda trivdes bland samerna, delade deras liv, tyckte om dem och blev mycket omtyckt av såväl barn som vuxna. Hon arbetade för att barnens läromedel skulle ha ett innehåll som var bekant för dem vilket skulle göra deras inlärning mer meningsfull. Hon var solidarisk med samerna, men såg dem som ett avvikande och exotiskt folkslag och ansåg att de skulle så förbli. Inte heller reagerar hon på Herman Lundborgs metoder. Att uppröras över detta idag och tycka att hon var aningslös och fördomsfull anser jag är helt fel. Hon levde i en annan tid än vår, där dessa var de förhärskande åsikterna. Det är så lätt för oss som sitter inne med så mycket mer information och kunskap, att döma i efterhand, men ingen av oss vet ju vad vi själva skulle tyckt och hur vi skulle ha agerat om vi varit samtida med Ester Blenda.
Kanske hade Ester Blenda också svårt att se bortom sina läsare? Man kan fundera på vilka hon tänkte sig som sina läsare? Kanske mest personer ur hennes egen samhällsklass? Hon ville gärna både roa dem och få dem att bli välvilligt inställda. Lite som i hennes texter om livet som piga. Hennes texter beskrivs av Fatima Bremmer som ömsint romantiserande, vilket stärker bilden av ett exotiskt folk snarare än att den bilden nyanseras.
Hur skulle texterna ha blivit lästa av en annan grupp, av samerna själva? Vi får ta del av en röst – en samisk lärarinna som är både frustrerad och arg. Hon menar att Ester Blenda blåst upp fördomar om samer och skildrat dem som okunniga och barnsliga, även om det var på ett kärleksfullt sätt.
Men som du skriver, det är lätt för oss att se detta i efterhand.
Jag tror som du att Ester Blenda nog tänkte sig att hon skrev för den s k ”bildade medelklassen” för att lära dem något om samernas liv och ge förståelse för deras – som hon ansåg – särart. Rasbiologin var ju under den tiden en rörelse på uppgång och som ju förstärkte synen på samerna som ett annorlunda och mindre begåvat folkslag. Många akademiker stödde ju denna teori. Det vore intressant att veta hur Kåtornas folk mottogs av läsare ur arbetarklassen och vad man då i så fall tyckte om boken. Fördomarna (= okunskapen) om samerna och deras liv var nog utbredd i hela det dåtida samhället.
Klassaspekten är intressant i sammanhanget. Många av personerna runt Ester Blenda Nordström tillhörde samma krets som hon själv – bildad medelklass eller vad man också skulle kunna kalla kulturpersoner. Av de som recenserade ”Kåtornas folk” tillhörde flera ju Ester Blendas vänkrets, däribland Elin Wägner. Idag talas det mycket om filterbubblor som skapats i samband med framväxten av sociala medier, men liknande kulturella gemenskaper av personer som delade samma intressen, värderingar och världsbild fanns nog till viss del även på Ester Blendas tid.
Det har förstås alltid varit så att det är med personer med vilka man delar intressen, värderingar och världsbild man känner mest gemenskap. Naturligtvis har det också alltid funnits människor som lämnat sin välkända sfär och sökt och känt gemenskap med andra grupper. De flesta av oss upplever att vi är trygga med det vi känner till.
Här får vi veta mer om Ester Blendas arbetsliv, vänner och lite om hennes kärlek till Carin. Vi får också veta att hennes rastlöshet fortsätter. Det verkar ännu mer som att Ester Blenda inte passar in i den förväntade rollen. Finns det något du fastnar särskilt för i denna del?
Ester Blenda tar jobb som nomadlärarinna hos samer i Lappland och skriver sedan boken Kåtornas folk. Hur ska vi se på Ester Blenda Nordströms lärarinnetjänst och reportagearbete idag? Vilka etiska frågor kommer upp?
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.