Ett jävla solsken av Fatima Bremmer
- Detta ämne har 24 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 5 år, 4 månader sedan av .
-
Inlägg
-
-
Hej alla! Imorgon 8.30-9.30 kör vi en digital bokcirkelträff om boken Ett jävla solsken. Vi använder Google hangouts och länken hittar du i ingressen här ovanför till bokcirkeln. Jag hoppas många hänger på!
Jag vet att Google hangouts kräver app om du använder telefon eller padda. Du behöver också ett Google-konto. Fixa gärna detta innan 8.30 imorgon så det bara är att köra igång diskussionen.
Vi ses imorgon torsdag 3 maj :)
/Ida -
Om ett par veckor, den 3 maj, har vi en livechatt om boken i Google hangouts. Livechatten går av stapeln kl 8.30-9.30 torsdagen den 3 maj. Länken finns i detta inlägg men också i själva ingressen för hela bokcirkeln.
Du måste logga in på ditt google-konto för att kunna ansluta till cirkeln. Har du inget sådant så kan du lätt skapa ett via google
Gå med i konversationen på Hangouts: https://hangouts.google.com/group/870BmpRzphw0CFKZ2
-
Det är onekligen en fascinerande person. Jag har totalt snöat in på henne och läser just nu hennes bok om emigrantliv i Amerika, hon reser ju dit som om hon vore en immigrant och berättar om Amerika ur det perspektivet. Hon skriver väldigt bra. Har också så smått börjat med hennes En rackarunge, som alltså är den bok som egentligen är inspiration till Lindgrens Pippi och kanske även andra historier av Lindgren. Jag förstår varför det är Astrid som lever kvar i folks minne oxh inte Ester. Lindgrens berättarådra går liksom inte att slå. Men det är ändå Ester som är den första att bana mark.
Jag är också fascinerad över att hon på ett vis var så otidstypisk, med sitt sätt att ta sig an livet, fast samtidigt så färgad av sin tids åsikter. Hon levde ju dock tätt tillsammans med en rad andra starka kvinnor som alla bidragit till att vi idag som kvinnor kan leva självständiga oxh fria liv. Jag menar att hon hade möjligheten att frigöra sig från tidens kvinnoideal. Vet inte om t ex hennes kollega på bondgården, pigan, t ex kunde ha gjort samma sak.
Hon tog ju verkligen fasta på varje minut av sitt liv. Kanske äventyrslustan var det som drev henne? Den här energin som beskrivs, att vilja se hur det är, uppleva världen. Jag är imponerad över det hon hann med under sin livstid, och glad att hon skrev ner det, så det är bevarat till eftervärlden.
-
Har läst cirka halva boken, sen kom ett ilsket meddelande från mitt lokala bibliotek om att jag måste lämna tillbaka den ;) Får väl testa det där dom pratar om, e-bok..
Nåväl tycker mycket om det jag har läst! Så inspirerande! Så viktig historia att lyfta fram!
Gillar mycket det som Ida påpekar, att Ester Blendas liv och verk också problematiseras. Jätteintressant kapitel det där om samer och rasbiologin och allt. Att Ester Blenda får vara en mångfacetterad person, att det inte är någon hjälte som ska lyftas fram. Även om det någonstans också alltid är en besvikelse det där, att märka hur präglade av sin tid många häftiga historiska personer var. Kvinnosakskvinnor som Selma Lagerlöf, som stöttade rasbiologin..
Angående hennes dragningskraft på karlarna tänker jag att det är hennes otroliga livsenergi som lockar. Även om hon hade melankoliska drag också tänker jag mig att hon var otroligt intensiv och levande, kunde få folk att känna sig som bortsvepta. Jag gillar mycket alla upprepningar om Carins och Esters relation, tänker att det är ett sätt att visa att det var så det var, ett återkommande inslag i Ester Blendas liv, ingen bisats.
En sista sak som jag gillar mycket är de fina historiska parallellerna, att få saker satta i en tidslinje. Tänkte först när hon träffade Evert Taube att hon börjat umgås med en gubbe, men fattade sen att dom var ju lika gamla. Och ryska revolutionen mitt i alltihopa, hungersmarcher i Sverige, finskt inbördeskrig..-
Det är många tankar som drar åt olika håll i förhållande till EBN. Jag skulle vilja veta mera om hennes drivkrafter. Komma in i hennes huvud och höra vad som driver henne, är det en vilja att bidra till förbättringar, ett behov av synas eller ren äventyrslusta, eller lite/mycket av varje. Lusten att skriva skulle också kunna vara en drivkraft men det verkar mer vara en belastning, något hon ramlat in i.
Å ena sidan har jag stor förståelse för hennes bror när han skriver det desperata brevet om hennes egoism som orsakat mamman och hela familjen så stor oro och smärta. På andra sidan finns Carins brev där hon beskriver all omtanke och glädje som EB står för i deras liv. Jag hade nog gillat att ha henne som kompis men blivit galet oroad som syster.
Så tragiskt att sluta sitt liv alldeles för tidigt, bortglömd i drogberoende, fysiskt förfall och bitterhet. Det framgår inte riktigt i boken men hon verkar ha “skrämt” bort alla sina tidigare vänner förutom Carin som stannar in i det sista.
-
-
Ytterligare en bok om en framgångsrik kvinna i Sveriges historia, Sofia Gumaelius som startade en annonsbyrå i början av 1900-talet, har givits ut. Jag slås återigen av det faktum att jag inte haft en aning, för det var knappast något som lärdes ut i skolan. Jag känner dock till Bonnier-familjen, Kruger och Oscar Knaust, bara för att snabbt nämna tre exempel på män som har varit stora i svenska historien.
Jag hoppas ju att historieböckerna skrivs om på så vis att kvinnorna får lika stor plats som männen. -
Här är bilden som Zorn målade. Luta, målning av Ester Blenda Hittade den till slut!
Har nu läst ut biografin och måste säga att jag satt med tårar i ögonen de sista kapitlen. Att efter ett sådant fartfyllt liv få sluta sina dagar med en kropp som sviker. Även om en del av det är hennes eget fel med tanke på alkohol oxh drogkonsumetion. jag är också sorgsen över det faktum att hon försvunnit helt ur folks medvetande. Ester Blenda var först, men tyvärr inte den som får leva kvar i folkminnet/kulturminnet. Mycket intressant att hennes böcker om den starka pch självständiga flickan AnnMarie fallit i glömska medan Lindgrens Pippi däremot får stå symbol som den första barnboken som spränger gränser.
-
En sak jag saknar i boken är fotona som beskrivs. Författaren har uppenbarligen tillgång till en mängd foton som inte publiceras i boken. Det är inte alltid bilderna som är med i boken beskrivs i texten. Förståeligt förstås att vissa bilder inte är med ( som nakenbilder t ex som beskrivs) men lite märkligt kan jag tycka i andra fall. En annan kritik jag har nu efter att snart läst ut den är de upprepningar författaren ständigt återvänder till gällande relationen mellan Carin och Ester. Jag har ju förstått för länge sen att de ev har en hemlig relation men det tjatas om detta boken igenom. Lite synd kan jag tycka på en i övrigt mycket bra skriven biografi.
-
Kan inte heller skilja på de där gubbarna…men det är rätt fascinerande hur alla karlar blir alldeles bländade av henne. Undras vad det är som är dragningskraften? Hon beskrivs ju som lite flickaktig, men samtidigt stark och självständig. Någon de inte kan styra över. Är också imponerad över hennes sätt att navigera bland alla kärlekskranka … Nu är hon i Anderna i boken. Det är otroligt egentligen alla resor hon var ut på. Beskrivningar av hur hon och hennes sällskap fick md sig en egen stab var verkligen underhållande att läsa 😊 Undras om något sådant skulle hända idag…tveksamt.
Hon är absolut färgad av som samtid. Rasbiologiska institutet också som byggdes upp under denna tid, och hon rörde sig ändå i kretsarna därikring, även om hon inte hade de extrema åsikterna. Intressant att även följa vår egen historia genom Esters berättelse.
-
Jag tycker att en intressant sak med boken är att den inte på något sätt är helt okritisk till Ester Blenda. Författaren målar ett porträtt av en mångfacetterad människa, och lyfter fram både de goda sidorna såväl som de kanske mer slarviga och ansvarslösa sidorna. Vi har varit inne tidigare på det ansvarslösa med att ta anställning som piga med gömd agenda och sen totalt lämna ut bondefamiljen. Jag upplever det lite som samma sak när hon skriver sin andra bok om samerna. Det är spännande att läsa om hennes upplevelser så som de beskrivs i biografin, men det känns ju också lite fel eller vad jag ska kalla det. Det blir en romantiserad bild av ett folk, och iakttagelser och slutsatser dras utifrån en subjektiv bild som Ester har. Inte en objektiv bild som också tar hänsyn till samernas egen vilja. Så är hon naiv Ester?
Hennes bråk/konflikt med bonden efter reportageserien om bondgårdsvistelsen har ju inte direkt hindrat henne från att i egentlig mening trampa i samma klaver med samerna…-
Är Ester naiv? ja det tycker jag, men hennes sociala tillhörighet och de kretsar hon rör sig har stort inflytande över hennes tänkande och skrivande, t ex Hjalmar Lundbohm och Herman Lundborg (nån fler än jag som har svårt att skilja dem åt) så även om hon gör uppror mot mycket är hon ändå en produkt av sin tid. Idén om att “lapp ska vara lapp” får stöd i hennes bok genom den positiva men exotiserande bild som hon skriver fram och den hjälpte inte samernas i deras eget pågående arbete för att organisera sig och behålla sina rättigheter.
-
-
I boken berättas det att Anders Zorn målar av Ester Blenda. Är det någon som kan hitta målningen online? Jag har försökt söka men hittar ingen bild på en tavla av Zorn som är så som porträttet beskrivs. Undras om det är en enkel skiss eller om det är en oljemålning och var den kan tänkas ha tagit vägen…
Och tillägg till det jag skrivit om Piga bland pigor. Mot slutet av den boken så är det rätt tydligt att läsare som inte är från bondekulturen absolut kan ta illa vid sig. Även om Ester har en tanke om att hon beskriver sina ofrivilliga informatörer med ömhet och glimten i ögat så blir det lätt att skratta åt deras dialekt, deras enkla tankesätt och deras okunskap om världen utanför bondebyn. det blir lite nedlåtande, trots att intentionerna var goda. Så i skenet av det kan jag nu förstå bondefamiljens ilska och harm. Däremot tycker jag att debatten kunde ha höjts lite av den media som på den tiden skrev om denna konflikt mellan Ester och bonden t ex – och lyft den till att istället handla om orättvisorna och det hårda arbete pigorna får uthärda. Det drunknar liksom i dels bondens harm och dels i Esters svaga försvar. Nu ska jag återvända till biografin 😊
-
I går kväll hittade jag av en slump en dokumentär om Elsa Blenda på SVT-play. Tyvärr låg den bara kvar några timmar till så den går nog inte att se nu. I dokumentären, tror att det var K-special, fick man se målningen. Hon ligger påklädd på en säng med en luta? i famnen. Där berättades det att hon sålde tavlan i slutet av sitt liv när hon hade det svårt ekonomiskt. Jag hittar den heller inte på nätet.
-
-
Inlägg från Kramfors bibliotek:
“Jag har inte heller hunnit läsa så långt men jag fascineras redan av denna Ester Blenda Nordström. Min första tanke är det hisnande faktum att hon hann prestera så otroligt mycket under sin levnadstid. En sådan unik person, som hade en sådan samhällsställning men valde att inte stanna i den bekväma ”bubblan” utan ge sig i kast med mycket större livsfrågor här i livet och att aktivt ge sig in i det på det vis som hon gjorde. Jag känner mig redan full av beundran för denna starka personlighet och ser fram emot att läsa vidare i boken. Fatima Bremmer är verkligen en lysande författare också!”Jag kommer fortsätta kopiera in inlägg som skrivs under Hem här för att få ordning på tråden 😊 Försök alla att komma ihåg att alltid skriva inlägg under Forum – titeltråden.
-
Ja här sitter jag i högönsklig välmåga och mår lite smått illa av beskrivningarna i Esters bok Piga bland pigor. Nu är det ju inte den boken vi ska diskutera, men jag kan inte låta bli att reflektera över det oerhört hårda liv bondfolket hade på denna tid. Och hur smutsigt det var, och hur de små glädjeämnen de hade verkligen betydde något. Oxh hur oerhört priviligierad jag är idag som kan sitta här och vara slö och ta det lugnt en långfredagsmorgon… Det Ester på något sätt beskriver är ju oxkså den enorma skillnaden mellan högre medelklass, stadsfolk och bönderna/lågklass. Sättet att se livet, att ta sig an det. Det skulle ju ha varit väldigt intressant om hon också hade skrivit en betraktelse över sitt eget priviligierade liv, i jämförelse med det hon beskriver om denna bondefamiljen hårda slit. Ett hårt slit som var nödvändigt för att medelklassen skulle få sina matvaror, kan en ju också tänka.
-
jag kom på en annan sak, att det beskrivs i boken att mediasverige förändras under denna tid. Att kvinnorna som skriver reportage inför ett nytt sätt att rapportera på, eller ett nytt angreppssätt på att beskriva händelser. Om Ester säger ju författaren att hon beskriver miljöerna på ett sådant sätt att det nästan känns som läsaren är där. Så en tanke jag fick var att ingen egentligen såg de konsekvenser ett sådant reportage som Piga.. kunde få, därför att hela redaktionen såg detta nya sätt att berätta på pch hur det lockade läsarna. Vardagsnära berättelser. Men jag håller med dig om att det absolut finns ett visst nedlåtande sätt mot bondeklassen från stadsborna.
-
Än så länge i boken Piga.. så är det mesta beskrivet rakt upp och ner som det är.eller som Ester upplevde det. Det som framkommer tydligt är ju pigornas arbetsbelastning, och det viktiga i att de ska bistå drängar och manfolk med frukost, mat, kaffe osv innan de själva får sig något till livs. Jag kan se att hennes reportage lyfter orättvisorna mellan könen likväl som det hårda arbetslivet. Men jag kan också se det egoistiska i Esters wallraffande. Att hon faktiskt inte innan hon publicerade artikelserien, berättade för bondefamiljen varför hon varit där. Det skulle jag ha reagerat på. Och hon ljuger absolut i sina brev där hon försöker skyla över det faktum att reportaget enbart bygger på just denna familj. Jag tror nog att hon skäms lite över att hon lurat dem. Känns ju som att hon flyr litegrann efter all uppmärksamhet. Och det tyder ju lite på att inte riktigt ta fullt ansvar för de handlingar hon gjort. Apropå bilden igen på första sidan – trulig tonåring följer sin egen vilja oavsett konsekvenserna…
-
Jag har börjat läsa En piga bland pigor 😊 Nordström skriver verkligen som det beskrivs i biografin. Rappt, beskrivande, ganska roligt också. Svårt förstås för mig i denna tidsålder att förstå den kritik hon fick från bonden och familjen. Men kritiken hon fick därifrån kanske mer handlade om att de kände sig lurade än att Ester beskrev deras värld på felaktigt sätt.
-
Jag tycker nog att jag kan förstå deras reaktion. Dels att bli förda bakom ljuset under tiden Ester “lekte” piga dels att inte ens i efterhand få veta att de skulle bli omskrivna i artiklar och i en bok. Tänkte först att hon var en ung entusiastisk person som inte funderade på vilka konsekvenser det skulle få för familjen. Men hon hade ju redaktionen och även Elin Wägner med sig som uppmuntrade arbetet så då föll den tanken. Kan det finnas ett nedlåtande synsätt från storstadsborna gentemot landsbygdens bondebefolkning som gjorde det tillåtet. I Esters brev till bondmoran Ida och pigan Sigrid där hon förvanskar sanningen om sitt eget uppdrag och nästan lismande rosar deras hårda arbete ger i mina ögon intryck av att hon inte tar deras reaktion på allvar. Hur ser ni på det?
-
-
Hon kanske är kring 20-25 på bilden gissningsvis. Intressant faktiskt, tänkte först att hon ser ut som en egensinnig människa på bilden, trotsig och utmanande. Dina ord får mig att tänka till litegrann. Bilden förmedlar ju faktiskt lite detta med trumpen stursk tonåring som gör som hon vill. Alltså kanske inte så positiv bild utan mer lite “liten flicka försöker vara stor”. Med titeln blir det dock en koppling, ironin i titeln och det trotsiga i blicken.
I början beskrivs ju fotona som hennes pappa mer eller mindre tvingar henne att vara med på, då hon ska vara iklädd volangkjolar osv. Något som definitivt inte ger en sann bild av vem barnet Ester var.
Jag blir lite avundsjuk på hennes mod som barn – att hämnas på sin farbror prästen som hon hålkortet t ex, vilket påhitt 😬Avslöjar inte vad just nu för er som inte kommit så långt ännu 😊 Men det var verkligen en utstuderad hämnd för den oförrätt hon tyckte sig ha blivit utsatt för. -
Medlem @ccn skriver:
Började läsa på bussen i morse så jag har inte hunnit så långt, men tycker att det finns en del att fundera över bara av omslagsbilden. En förvånansvärt ung och trumpen flicka i hatt med stor slarvig rosett, mot bakgrund av handskriven text. Hennes blick blänger och munnen trutar, huvudet på sned. Inte en bild som helt stämmer med den beskrivning vi får av henne i början av texten, tycker jag i alla fall. Men ändå, de klara blå ögonen ger trots sin trumpenhet ett fast intryck. Varför har man valt just detta foto? Kanske för att förstärka det ironiska i titelns ”ett jävla solsken” . Vad tänker ni andra läsare?(Jag kopierar in detta inlägg här så vi får alla samlade under rätt tråd 😊)
-
-
Har läst några kapitel och är verkligen fascinerad av denna människa. Hon är samtida med min farmor som föddes 1895. Farmor var hushållerska eller piga om man så vill i ett fint hem i sundsvall kring 1920. Sen gifte hon sig med en bonde och blev bondmora, med ansvar för en stor gård. Jag minns inte att fråarmor någonsin berättat att de hade någon piga anställd, men de hade drängar. Oxh det var slitsamt för alla på gården. Farmor slet ungefär som Ester beskriver att hon och hennes kollega Sigrid slet. Jag skulle verkligen ha velat prata med farmor om den här boken, och om hon minns signaturen Bansai. Vad hon tänkte om reportagen och den verklighet som beskrevs. Men farmor finns inte länge i livet tyvärr.
Funderar också på det faktum att Ester själv växer upp i ett hem med tjänstefolk. Än så länge är inte det något som framställs som något Ester ifrågasatte. Däremot framgår det ju att hon är medveten om sitt priviligierade liv i jämförelse med de som sliter på bondgårdar. Hennes beskrivning av att de är för trötta för att ens tänka, vilket då förstås innebär att de inte har tid eller lyxen att ifrågasätta sin realitet, är verkligen talande.
Jag blir också plötsligt sugen på att läsa “en piga bland pigor”. Kan den finnas online tro? Får söka 😊
-
Hej alla deltagare :) Nu kör vi igång Län(s)Cirkeln.
Jag har precis börjat bläddra i boken och slås direkt av att jag för det första aldrig hört talas om denna kvinna – och för det andra -varför har jag inte det?? Hon kallas Sveriges första wallraffare men gjorde sina reportage tidigare än Wallraff själv. Kanske borde fenomenet wallraffande istället ha döpts till nordströmmande…
Min nästa tanke är att författaren verkar ha gjort ett grundligt jobb med tanke på referenslistan, och enligt inledningen.
Känns som att detta blir en spännande bok och ett fascinerande livsöde att läsa om :) -
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.