• Finns det ett budskap i romanen, som ni uppfattar det?

    • Det här är en berättelse för alla som har barn och för alla som har föräldrar. Klara kommer till insikt om att hon handlat fel men att kärleken från föräldrarna finns där ändå, den övervinner allt. Kan vi alla älska våra barn så villkorslöst, undrar jag? Det är budskapet och gåtan :)

  • Hur ser ni på Jans galenskap? Är den en olycka eller en barmhärtighet? Och prästen och kyrkans roll i förhållande till Jans sätt att hantera sorg?

    • Kanske det inte ens är fråga om galenskap? Kanske det bara är en extrem form av försvarsmekanism han använder sig av när han ser dottern som i ett rosa skimmer. Jag tror att han egentligen är klarsynt där långt inne. Han inser ju på slutet att Högfärda och Hårdheta, Last och Lusta är dotterns fiender.

      • Jag håller med dig, Rosalie; det verkar för mig också som en på något sätt ‘barnslig’ (här menar jag: försvinna i en omogen tillstånd) försvarsmekanism. Barn kan mycket väl leka: jag låtsas att . . .
        Dessutom försvinner ‘galenskapen’ med en gång där han inte har sina leksaker kvar eftersom han blev fråntagen de. Som om man verkligen skull…[Läs mer]

  • Hur ser ni på mammans, Kattrinas roll i romanen? Jag kan nästan känna lite medlidande med henne, att hon lämnas utanför den intima gemenskapen mellan far och dotter, eller är det så att hon och Jan också kommer närmare varandra tack vare Klara Gulla?

    • Kattrina finns i skymundan men ändå är hon på nåt sätt också en central figur. Hon är en urtyp för den strävsamma torparhustrun som håller ordning och reda. Kattrina är “kejsarinnan” som stävjar Jans värsta galenskaper. Förutom den rena faderskärleken beskriver boken kärleken som allt tål och allt förlåter. Visst, Kattrina tyckte att hon svek…[Läs mer]

      • attrinas ‘roll’ är enligt min upplevelse ingen. Hon fungerar som en slags komplettering till Jan. Så som han funderade i börja: En “bra ha” varelse som inte skulle begära allt för mycket . . . och att det skulle hända de med barn; vilken otur. Jag tänker på hennes frågande blick när Jan får Klara Gula i famnen, hennes lidande när hon upplever de…[Läs mer]

        • Jag blir nästan lite lättad att jag inte är den enda som känner ett visst obehag inför Jan och hans stora kärlek som allt kretsar kring. Klara Gulla är rädd för honom, och på sätt och vis (bortsett från att hon snabbt måste skaffa pengar) är det han som har vant henne vid att stå i centrum, få uppmärksamhet och bekräftelse och gåvor, att hon må…[Läs mer]

    • Kattrinas roll är kanske den som är svårast att smälta eller förstå ur vårt perspektiv 2014. Varför accepterar hon bara att gubben ingenting gör utan hon får ensam försörja dem? Är hennes kärlek till Jan verkligen så stor att hon därför låter honom hållas eller har hon helt enkelt resignerat? Eller så är det som Leenao skriver att hon är den sträv…[Läs mer]

  • så bra bok än så länge med så tänkvärda kapitel. Nyfiken på hur det kommer gå, Selma är en fantastisk författare.

  • Hej läsvänner! Jag behöver bara att läsa första meningen i boken så börjar jag gråta…  Det är lätt att se det vackra i Jans stora kärlek till sin dotter, men finns det några negativa sidor med den? Är Klara Gulla lyckligt lottad som har en sådan kärleksfull far? Gör kärleken endast gott? Vad tycker ni?

    • Huvudsakligen gott gör kärleken. Den hjälper Klara att våga saker, till exempel när hon är med i den där skoltävlingen. Hon vänder blicken mot sin pappa och får det stöd hon behöver. Negativt är kanske att mamman hamnar lite utanför gemenskapen.

  • Redan i första kapitlet är jag fast i boken. Så otroligt bra författaren beskriver hur Jan överrumplas av kärleken till sitt barn.

  • Hej,

    jag undrar hur många av er läste denna boken nu för första gången (som jag).

    Räknas boken som en “kanonisk” bok? Jag menar en ‘måste läsas’-bok?

    • Det är första gången jag läser boken. Överraskande hur aktuell den känns med tanke på att den skrevs för hundra år sedan.

      • Vad är det som gör att den känns aktuell, tror ni, trots att samhället har förändrats så?

      • Vad menar du med aktuell då?

        • Jag tänker nog på känslorna som fadern hyser för sitt barn, känslorna ändras inte på hundra år. Ett exempel jag känner igen mig i är när de vandrar till kyrkan genom skogen och Jan ser faror som lurar överallt. Där är han en riktig curlingpappa, tycker jag. Eller vid dopet, när han är övertygad om att något hemskt kommer att hända, ingen anna…[Läs mer]

  • Välkomna att cirkla om Kejsarn av Portugallien med mig, käraste läsvänner!