[Lolmak]

Det är skickligt skrivet, men är det verkligen sett ur den unga Evies perspektiv? Vad tänker ni om det?

[Maria (bibliotekarie Norrköping stadsbibliotek)]

Min uppfattning och känsla är att det bidrar positivt till läsupplevelsen. Det behövs. Exempelvis beskrivningarna av maten, och ”om sängen kunde bli något annat än ett fuktigt näste” säger ju en del om hur ranchen faktiskt ser ut. Hur nedgånget det är, vilken typ av hygien/standard det är. Jag är ofta lite mot för mycket beskrivningar av omgivning och miljö men här bidrar det. Berättarrösten lägger inget tydligt värde i det utan beskriver det rätt upp och ned vilket också inger känslan av distansering, någon form av avskärmning. Det är som att hon inte reflekterar utan frankt berättar i förbigående.

Jag tycker det är skickligt skrivet, utan att skriva läsaren på näsan.

[Norrköping stadsbibliotek]

Låt oss titta på språket igen! Emma Cline beskriver såväl miljö som känslor med målande bilder och metaforer. Dessa berättartekniska grepp är en diskussionsfråga hos många. Kan det bli för mycket?

Några exempel:
”[…], algerna samlades runt håret på benen som järnfilspån runt en magnet. Sidorna i en glömd pocketbok fladdrade på en trädgårdsstol. Löven på träden var silvriga och myllrande som fjäll […].” (s. 148)

”Gröt som klibbade fast i gommen. […] fnasigt kött på burk. Potatis som blivit sumpig av olja.” (s.169)

”Jag fokuserade på att snygga till lakanen, som om sängen kunde bli något annat än ett fuktigt näste.” (s. 212)

– Hur påverkar det med din läsupplevelse?
– Vad säger det om berättarrösten, som i detta fall är protagonisten? Vad tillför det till intrigen?

[Författare]

Inlägg