Spelaren (Vid rouletten)

Visar 2 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #40527
      mattias
      Deltagare

      Har läst.
      Och de gick lite trögt i början men sen kom den igång.
      Men eftersom det konsekvent är berättarjaget (spelaren) som berättar är det lite trixit att få ihop dom andra karaktärerna. Framför allt Paulina och hennes agerande.
      Han är ju inte någon observatör direkt utan en man som agerar så att han ofta överraskar sig själv.
      Kanske borde gå tillbaks och läsa om början för att se hur hon skildras först…

      Nåväl. Spelartemat är intressant. Något som liksom övertrumfar kärleken.

      Råkade börja på Falladas Varg bland Vargar efter denna, och där försöker en av huvudkaraktärerna finanisra sitt liv med systematiskt spelande, som inte heller där verkar fungera.

    • #40136
      mattias
      Deltagare

      Hej
      Jag läser Spelaren för fullt.
      Den är tun och jag tyckte den var seg de första 50 sidorna, men sen kom farmorn vars död alla väntade på. Och den gamla överklass kvinnan sätter lite fart i boken..

    • #40015
      Magnus
      Deltagare

      Tjuvstartar här med julis bok.
      Man kan tänka att Dostojevskij likt många andra författare hämtar det mesta ur fantasin och litterära förebilder, men i Dostojevskijs fall är väldigt många ingredienser självupplevda även om de omvandlas och dramatiseras när de blir till litterär form. Detta gäller i särskild grad den korta romanen spelaren. Huvudpersonen är en ung rysk informator som följt sin arbetsgivares familj till den fiktiva spa- och spelorten Roulettenbourg i Tyskland. Han är dödligt förälskad i familjens vuxna styvdotter Polina samtidigt som han själv drabbas av passionen för roulett.
      Dostojevskij hade själv medan hans fru var sjuk blivit förälskad i en ung författarinna som hette just Polina, (Apollinaria) och de reste tillsamman till spa-orten Baden baden, (nu berömt för sina solstolar) och där fastnade Fjodor i roulettspelet. Det verkar som att många av Dostojevskijs kärleks affärer var mycket dramatiska, när han blev passionerat förälskad i sin fru så var hon med en annan man och det blev ett triangeldrama,och nu med Polina verkade något liknande inträffat. Hon försökte avsluta deras förhållande och blev i väntan på Fjodor i Paris tillsammans med en ung spanjor som lämnade henne och när Fjodor kom var hon uppriven och ville inte veta av honom. Det är detta triangeldrama som fungerar som bakgrund för romanen tillsammans med Dostojevskijs eget spelmissbruk, åtskilliga gånger spelade han bort allt han ägde, pantsatte sin frus eller älskarinnas smycken bad sin bror skicka pengar till hemresa och spelade sen bort pengarna. På något sätt lyckades han alltid ta sig ur spelandet och komma på fötter.

      Är historien trovärdig?, behöver en bok vara trovärdig? Är berättelsen medryckande? Några frågor att fundera över och kanske kommentera.
      / Trevlig sommarläsning önskar Magnus

Visar 2 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.