Gruppadministratörer
Bokcirkel: Boktokarna
Författare: husse
Swede Hollow av Ola larsmo
Jag läste denna bok, när den var ganska nyutkommen, men jag hann aldrig läsa ut den innan jag blev tvungen att lämna tillbaka den på biblioteket.
Det intressanta med boken är, att den ger en annan bild av den svenska emigrationen till Amerika än den vi har fått genom Vilhelm Mobergs Utvandrar-.epos. Båda skildringarna är nog korrekta men de handlar om helt olika folkgrupper. Moberg skriver om bönder, som kommer till Amerika för att odla upp ny mark. Det fanns ju stora arealer, som ännu inte var uppodlade. Det fanns naturligtvis problem för båda grupperna men de, som Moberg skildrade, behövde inte börja med att söka arbete:
Larsmo skildrar arbetare, som söker sig till städerna, Där är det ont om både bostäder och arbete. Familjen Klar, som vi får följa hamnar i Swede Hollow. Närmast ett slumområde i utkanten av St Paul i Minnesota. Svenskarna där är en grupp med lågt anseende i samhället. De anses vara lata och med dåligt sinne för hygien. Det går att jämföra med hur vissa svenskar idag ser på invandrare från Mellanöstern.
Swede Hollow av Ola larsmo
- Detta ämne har 25 svar, 4 deltagare, och uppdaterades senast för 2 år, 3 månader sedan av .
-
Inlägg
-
-
Här är några riktlinjer gällande det gamla betygssystemet.
Perioden 1897–1962
I folkskolan infördes 1897 en sjugradig skala av bokstavsbetyg.[1] Betygen avsågs vara absoluta, det vill säga kopplade till läroplanen[1]),[2] till skillnad från de därpå följande relativa betygen och dagens målrelaterade betyg. Betygsskalan infördes 1905 även i läroverken.[1]
Betygsstegen var följande:[2]
A Berömlig
a Med utmärkt beröm godkänd
AB Med beröm godkänd
Ba Icke utan beröm godkänd
B Godkänd
BC Icke fullt godkänd
C Underkänd/OtillräckligJag kollade på “Skolbetyg i Sverige”.
-
Betyg?
Svårt igen… Intressant läsning om en verklighet som jag inte visste mycket om.
Jag sätter AB-. Minuset beror på att det borde ha varit fler ljusglimtar.-
AB för min del, 4 som sifferbetyg. Jag tycker nog att det finns en del ljusglimtar även om de inte är så många. Slutscenen med barnbarnet (?) som kommer till dalen för att berätta, att han och flickvännen ska ha barn är en sådan.
-
Nej, jag ändrar mig. Jag har blandat ihop böckerna. Denna bok tycker jag är värd en femma i sifferbetyg, litet a i bokstavsbetyg. Som sagt, det finns ljusglimtar. Slutscenen med barnbarnet(?) till den ena systern i familjen Klar, som kommer till Dalen för att meddela att han och flickvännen väntar barn.
-
-
-
Är det bara jag som tycker att stilen är så liten och jobbig att läsa? Textstorleken, menar jag? Svårt när man inte har bra ljus och lämpliga glasögon.
Vad tyckte ni om fotona? Var ju intressanta och “realistiska” s a s Snyggare än så där är väl många inte. :-) En liten flicka ser märkligt gammal ut med ögon djupt insjunkna i ansiktets hålor.-
Jag tror att fotona medvetet var naturalistiska, fotografen ville visa hur eländigt de hade det. I kamerans barndom var ju fotografi något stort och folk ville gärna visa sig från sin bästa sida. Men det var inte vad denna fotograf var ute efter.
Ja Inga är på något vis hjälten i berättelsen, den rättrådiga som håller samman gruppen. trots, eller tack vare, att hon var singelkvinna fick hon denna status? Annars tycker man att hon som ensam kvinna borde varit extra utsatt i denna hårda miljö.
-
Min bok är en pocketbok. Jag brukar undvika sådana just för att jag har svårt att läsa liten stil. Men i just denna ok tycker jag att texten är klar och tydlig. Bilderna, du menar de fyra fotografierna i början av boken. Jag har inte tänkt så mycket på dem. När jag tittar närmare tycker jag, att människorna som avbildas ser lite slitna ut, främst de vuxna. Jag förstår vad du menar angående flickan.
-
Jo, håller med Arne om reflektionen gällande ensamma kvinnor vid den tiden. De var väl nästan alltid extra påpassade? På alla möjliga sätt; t ex hur de uppförde sig, om de var “lätta byten” (i männens ögon)etc.
Påminner om den bok som jag fastat i just f n: Vi for upp med mor av Karin Smirnoff. Där står ju om den religiösa församlingen och efter vilka regler de lever. Ensamma, obundna kvinnor “på byn” ses med stor misstänksamhet. I princip “horor”, allmänt tillgängliga.
Nej, nu är ju inte folket i svenskdalen SÅ religiösa, men tänkte just synen på ogifta kvinnor…Jo, det var väldans högtidligt att bli fotograferad förr i tiden. Man klädde upp sig och såg gravallvarliga ut. Förresten så har jag ett inbundet ex:ar av boken. Räknade till nio fotografier i min version. Ingen ser precis jättesnygg ut. Skrynkliga kläder etc.
-
Ja, på den tiden skulle man se allvarlig ut på fotografier. Man fick absolut inte le. I 2020 års julkalender (adventsklaneder), som handlade om tidsresor ger ett exempel på detta. Två flickor, bosatta på samma plats men ked 100 år emellan, byter plats genom en tidsresa. Flickan från 2020, som då har samma kropp som flickan från 1920,ska vara med när en fotograf ska ta en familjebild. Hon ler vilket gör att fotografen måste ta om bilden.
Märkligt att vi har olika antal bilder. I min bok fanns det bara fyra fotografier. De var samlade längst fram.
-
-
-
Min bok är inbunden. Tryckt 2017. Tio foton får jag det till nu. :-) Kan bara tänka mig att man har struntat i att ta med alla foton när man tryckte pocketen.
Jag blev litet uppskakad av olyckan i godsvagnen där de unga pojkarna omkom. Så dumt att dra igen luckan! Tragiskt…
Blev också berörd av det “hot” som fanns vid ankomsten till USA: om inte alla var friska i en familj så kanske de inte skulle få komma in i landet.Fruktansvärt!
-
-
-
-
Sent omsider ska jag då några synpunkter. Först och främst tack för detta (gamla)bokval! Jo, jag har läst boken. Det har tagit sin tid, mest p g a olyckliga omständigheter. Var ju sjuk och inlagd. Sedan kom jag visserligen hem, men vi har möblerat om och bädden är nu på första våningen.Närmare till köket om jag skulle bli dålig och snabbt behöva föda…Men jag hade först ingen sänglampa här. Det gjorde mitt läsande väldigt begränsat. Att sitta vid köksbordet och läsa är tröttande eller vid datorn. Pust! Men nu har jag äntligen fått en sänglampa. Ända sedan jag var mkt ung föredrar jag att läsa i liggande ställning. :-)
Upplever närvaro under läsningen. jag uppskattar att det är relativt korta kapitel. Likt Gustaf måste jag med viss ironi utbrista. Ständigt denna Inga! Är hon ngn slags Moder för hela Dalen?! Haha… Inga hit och Inga dit…Håller med Gustaf om att de skulle få “landa” först och känna efter i New York vad de ville och vart de skulle. Det tycks bli ett sådant enormt grupptryck med destination S:t Paul…
Nej, förvisso, svårt att vara ny i ett främmande land. Håller med om att man främst tänkt på jordbrukare som immigranter. Man är präglad av Vilhelm Mobergs böcker. :-)
Jo, en hel del tragik i romanen. Leonard en “smitare” från barn o äktenskap. Vilket öde för Elisabet! Ellen gör en slags klassresa och vill inte kännas vid Dalen. Man kan förstå henne, samtidigt som det känns så vemodigt… Och sedan blir ingenting kvar av allt detta påvra liv i Dalen… allt utplånas… Märkligt… Bara bäcken porlar…
Gustavs slut påminner i hög grad om Hennings tragiska slut i Mina drömmars stad. Ledsamt… :-( -
Jag tycker, att skildringen av de olika personerna är bra och trovärdig. Jag håller med om, att det var litet segt i början. Ibland tyckte jag, att det var litet svårt att veta vilken person som ett visst avsnitt handlade om men efter att tag gav det sig självt från sammanhangen. Nej, ingen gick under men det gick inte så bra för mannen, som hamnade fängelse fölr ett mord, som han tydligen inte var skyldig till. Som jag förstod det, var det frun, som dödade Hemske Hans.
-
-
-
Vad tycker ni om berättelsen och karaktärerna, rent litterärt? Det var lite segt i början med förutsägbart elände och svårigheter med försörjning. Det blev bättre på slutet, i dubbel bemärkelse, då tempot skruvades upp. Det gick ju hyfsat för dem trots allt, ingen gick under. Jag reagerad på att ingen nämnde något om hemlängtan, på något vis verkade de nöjda trots allt.
-
@husse Även jag reagerade på att det beskrevs så mycket misär. Håller med om att romanen vinner på slutet när tempot ökar. Finner det rörande hur en anonym man åker till platsen där “Swede Hollow” låg, numera en park och meddelar sina förfäder: ” Jag är här för att berätta en viktig sak: ni skall veta att jag och Judy får vårt första barn i september – Han såg sig om och Dalen låg lika tyst som nyss.. Utan er hade vi inte varit här. ”
-
-
-
@husse – @arne . Som ni säkert vet utvandrade över en miljon svenskar till Nordamerika mellan 1845 och 1930. Man brukar tala om att Sverige förlorade totalt ca 25% av befolkningen. Den första vågen av emigranter blev jordbrukare, senare på 1900-talet lockade jobb i städerna.
Det fanns många skäl bakom utvandringen: felaktiga skördar och svält, bristande personlig frihet, brist på odlingsmark, religiöst förtryck, svårigheter att få arbete, allmän värnplikt – samt en mängd olika personliga skäl.
I både landsbygds- och stadskolonierna var det vanligt att ett område eller ett kvarter blev ”helsvenskt”. I Chicago fanns en sådan stadsdel ”Andersonville”, medan Ola Larsmo i boken skildrar Saint Paul, Minnesotas slumområde ”Swede Hollow”.
Det är en dyster läsning och jag undrar hela tiden hur mår de som befolkar romanen? Upplever att det skildras mer som ett journalistiskt reportage. Författaren förstärker detta intryck genom att varva text med “domstolshandlingar” och samtida tidningsartiklar.
-
Cessan! Ja, det är en dyster läsning. Det är intressant att läsa enskildring av emigranter, som sökte sig till städerna. Jag vet inte om någon har skildrat detta tidigare. Det är litet intressant frö mig. Jag har avlägsna släktingar, som emigrerade och hamnade i Duluth. Det var kusiner till min far. Han brevväxlade med dem ett tag, men så småningom tappade de kontakten. Jag vet inte vad som hände med breven.
De var ju till skillnad från bönder och landsbygdsbefolkning som emigrerade tvungna att skaffa sig arbete och bostad direkt.
Det verkar inte ha varit så lätt för dem. De blev tvungna att försöka hitta något påhugg varje dag. Det dröjde innan de kunde hitta en anställning. De berodde väl delvis på att de inte kunde engelska.
Ja, boken är skriven i reportageform. Ibland tyckte jag, att det var litet svårt att veta vem av personerna det handlade om.
Det finns en hel del tragiska historier, till exempel den om Hemske Hans.
Man får också se att de ofta levde farligt på arbetsplatserna. Jag tänker på mannen, som brändes ihjäl , när loket spårade ur och på olyckan på syfabriken.
-
-
Familjen Klar reser inte till Amerika utan flyr från Sverige. Mannen har dödat en förman, som var otrevlig .De var tvungna att ge sig av brådstörtat innan mannen hann gripas. Därför kan man säga, att de inte valde Amerika. De hade inget val. Det är knappast någon bra utgångspunkt för en familj, som emigrerar.
Det är också intressant att se hur svenskarna lever för sig själva. De umgås inte med amerikaner eller andra invandrargrupper. De lär sig inte så mycket engelska, bara så pass att de kan klara sig i vardagen. De har sina egna tidningar. Det ger ett perspektiv på dagens debatt om dålig integration och dåliga svenskkunskaper hos våra nutida invandrare.-
@husse… håller med dig om dina tankar om detta med att leva i ett annat land. Tror att ansluta sig till ett slag “enklav” liknande leverne skapar trygghet för de individer som lämnar födelselandet. Att lära sig det nya hemlandets språk är givetvis en nyckel till att bli fullständigt del av det nya samhället. Ibland kan det fördröjs till nästa generation som ofta går i det nya landets skolväsende. Även de som frivilligt bosätter sig utomlands dras till sina landsmän och ibland lär de sig inte det nya landets språk. Har träffat mer än en svensk på solkusten som inte kan fler än 30 ord spanska fast de varit där mer än 5 år. Kanske är jag hård mot de “utvandrade pensionärerna” de kanske söker sig dit av andra skäl än att ta del av spansk kultur.
-
De hade ju pappren klara så de hade säkert vissa planer för livet i USA. Men det är ändå konstigt att de kunde ge sig av från den ena dagen till den andra. Och att inte polisen hann stoppa dem om det nu verkligen var mord, båten kunde knappast gå dagen efter. De var också osäkra på om de gick säkra i USA, efter vad Anna sa till Inga. Men det var många som flydde rättvisan i Sverige och hamnade på andra sidan Atlanten. Jag uppfattar det som att Gustav ville ligga lågt på grund av mordet, han tog enkla arbeten och sökte inget i de finare delarna av St Paul, som Ellen gjorde.
Det är nog vanligt i alla invandrargrupper att hålla sig till sina landsmän om de är tillräckligt många. Men svenskarna assimilerades ändå snabbt i samhället tack vare att kultur och religion var tämligen likartad och framför allt att det fanns jobb. Ungefär som när finländare och jugoslaver kom hit på 60-talet. Så är det inte alls med dagens nyanlända.
-
-
Bra start Husse och intressant bokval!
En annan skillnad mellan Mobergs karaktärer och Larsmos är tiden för ankomst så att säga. När Karl-Oskar och Kristina kom fick de jord nästan gratis då myndigheterna ville få landet koloniserat och uppodlat. Åt de som kom 30 år senare fanns ingen jord kvar utan man tvingades i så fall köpa en gård.
Jag tror inte att svenskar i gemen sågs som lata i USA, tvärtom var de eftertraktade som arbetskraft då de sågs som pålitliga och duktiga. Men när de hamnade i slummen, som Swede Hollow var, fick de en stämpel som var svår att tvätta bort. Ellen ville absolut inte erkänna att hon bodde där när hon fick ett finare jobb.
Även om Minnesota kallas svenskstaten var Chicago de flesta svenskar hamnade, Det sägs att vid förra sekelskiftet var Chicago den tredje största svenska staden, efter Stockholm och Göteborg… -
-
Jag läste denna bok, när den var ganska nyutkommen, men jag hann aldrig läsa ut den innan jag blev tvungen att lämna tillbaka den på biblioteket.
Det intressanta med boken är, att den ger en annan bild av den svenska emigrationen till Amerika än den vi har fått genom Vilhelm Mobergs Utvandrar-.epos. Båda skildringarna är nog korrekta men de handlar om helt olika folkgrupper. Moberg skriver om bönder, som kommer till Amerika för att odla upp ny mark. Det fanns ju stora arealer, som ännu inte var uppodlade. Det fanns naturligtvis problem för båda grupperna men de, som Moberg skildrade, behövde inte börja med att söka arbete:
Larsmo skildrar arbetare, som söker sig till städerna, Där är det ont om både bostäder och arbete. Familjen Klar, som vi får följa hamnar i Swede Hollow. Närmast ett slumområde i utkanten av St Paul i Minnesota. Svenskarna där är en grupp med lågt anseende i samhället. De anses vara lata och med dåligt sinne för hygien. Det går att jämföra med hur vissa svenskar idag ser på invandrare från Mellanöstern.
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.