Körsbärslandet av Dörte Hansen

Visar 67 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #25199
      Arne
      Deltagare

      Men fjolårets bästa bok menar jag av de jag läst, inget annat! Slarvigt av mig att inte vara tydligare.

      Men faktum är att Körsbärslandet var Tysklands mest sålda bok 2016, det säger en del…

    • #25186

      Fjolårets bästa bok?? I jämförelse med vilka?? Ngn slags lista??
      Vi har inte tagit upp vissa känsliga perspektiv…och lika bra det, kanske. T ex Veras barmhärtighetsmord på Karl (med hans tillstånd). Och hur Hildegard blev liksom känslomässigt “stelnad” hon också. Bra skildring av återresan till Ostpreussen.
      Skönt med humor… Daghem och grönavågenfenomen… Hade önskat mer av Vera och hennes relationer till män. Haha…
      Nja, fyra får det bli.

    • #25185
      Arne
      Deltagare

      För mig är betyget givet, en femma! Som jag skrev, en bok som har mycket av allt, som överraskar och engagerar. Dessutom får man lära sig lite om Olland, ett område som var helt okänt för mig. Driften med hipsters och grönavågare är bara kronan på verket. Kanske fjolårets bästa bok?

    • #25183
      husse
      Deltagare

      Jag tycker, att det är en bra och engagerande bok. Driften med de gröna vågarna och hipsters i Hamburg är rolig men kanske litet överdriven.
      Det är intressant med den historiska bakgrunden, flykten från Ostpreussen och hr den har påverkat Vera och hennes känsloliv eller brist på sådant.
      Betygsmässigt hamnar jag mitt emellan fyra och fem, 4,5 får det bli.

    • #25181

      Jaha, kära bokvänner! Fler synpunkter? Redo för betyg? :-)

    • #25170
      husse
      Deltagare

      Naturligtvis måste Vera och Heinrich bestämma själva om de ska vara ett par eller inte. Jag har svårt att tro, att det skulle fungera mellan dem. Sådant kan man ju aldrig veta, särskilt inte när det gäller fiktiva personer.

    • #25169
      husse
      Deltagare

      Jag tror, att det är svårt att vara lantbrukare och naturromantiker samtidigt. En bonde måste ju kämpa mot naturen, försöka tämja den, oavsett om han odlar spannmål eller har mjölk eller köttproduktion. Jag tycker personligen om att vistas i naturen men tror inte att jag skulle ha gjort succé som bonde. En bonde av idg måste vara praktiskt lagd och gilla teknik.

    • #25168

      Tack, Arne, för intressanta synpunkter. “Gullig och god”? Nja… men jag tycker att naturen (bitvis) kan vara mkt vacker… Fantastisk! Men att vara bonde eller odlare…det kan ju vara vanskligt. Inte minst tänker jag på förra sommaren… Torka. Svårt och dyrt att få foder till djuren.:-(
      Huruvida Vera och Heinrich passar ihop eller ej är väl upp till dem? Tycker att par får “skapa sig själva” , hehe… Den ene pedant, den andra slarvmaja. Men betänk hur det skulle vara med två pedanter?! Vem är mest noga? Vem städar mest och bäst? Vem har mest ordning på sina papper o s v. En ständig manisk tävling som tär på livet. Huuh!
      Men frågan är om de “haft ihop det” innan Vera åkte till Hamburg? Då skulle H kanske ha “fått smak på” Vera och -möjligen – kunnat vänta. Eller åkt in till Hamburg ngn gång? Men VAR skulle de ha träffats då? Antar att Vera var inackorderad någonstans? Då var det nog hårda bud i Texas och ngn hyrestant som vaktade henne som en hök. Inga herrbesök! :-)

    • #25167
      Arne
      Deltagare

      Nu är det snart ny bok så jag roade mig med att läsa några omdömen om boken i Expressen och GT och gapskrattade över hur nervösa storstadsrecensenterna blev över driften med de ekologiska grönavågarna och hur träffade de kände sig. Formuleringar som att den delen av romanen “stöter bort” och “det hade blivit en större roman utan driften med Hamburghipstrarna” och att “jag får kanske ompröva mitt livsval” visar precis hur känsligt det är. Vissa saker får man inte skämta om…

      Men Burghard och hans fru försöker verkligen, i synnerhet hon som kämpar mot skadedjur, väderlek och växtsjukdomar men till slut måste kasta in handduken. Och här formulerar författaren en av de bästa och sannaste meningar jag någonsin läst och bara den är värd hela boken: “Sommaren på landet var som ett krig. Naturen gick till attack och hon var inte nådig. Det går inte att förhandla med henne.”

      Precis så är det, det visar inte minst den sommar som gått! Naturen är inte gullig och god, det är ett krig där bara den starkaste överlever.

    • #25166
      husse
      Deltagare

      Nej, jag tror inte heller att de hade passat så bra ihop. Men hon kan nog ändå ha trott att de skulle bli ett par och därför känt sig besviken över att han inte väntade på henne.

    • #25165
      Arne
      Deltagare

      Jaså minsann, det brukar heta att karlar inte har särskilt bråttom att gifta sig, det är andra saker de vill ha av kvinnan… Och Vera får skylla sig själv som inte höll honom varm, det är ju inte långt till Hamburg. Jag fick intrycket att hon närmast var lättad över att slippa äktenskapet, med vad det innebär av plikt och ansvar. Hon och Hinni var väldigt olika som personer, han närmast pedant och hon mer av låt-gå. Han retar sig på hur hon struntar i hur det ser ut på gården och hon skrattar åt hans noggrannhet.
      Män hade hon senare också men undvek att binda sig.

    • #25159

      Ja, hon var nog besviken att de inte blev ett par. Samtidigt är väl det mkt begärt att grannpojken ska vänta på just henne…i hur många år? Tandläkarutbildning? 5 år (minst) Hur många karlar hade klarat det (att vänta)? Många karlar har MYCKET bråttom…Haha…

    • #25158
      husse
      Deltagare

      Jo, jag vet.Det gick litet för fort. Det var Veras lillebror som dog, men hon var ju med och var väl tillräckligt gammal för att minnas det.
      Hennes barndomsupplevelser har gjort henne otrygg. Det tycker jag inte är så konstigt:
      Utbildningen var i Hamburg, så det var inte så långt hemifrån. När hon kom tillbaka och var färdigutbildad tandläkare stod det “en barnvagn ute i solen hos Lührs”. Heinrich hade fått en son, som också hette Heinrich. I boken står det: “Hinni gjorde det emda rätta, han hade gift till sig både mark och pengar och en kvinna som var foglig som en tam fägel: Elisabeth Buhrfeindt, av gammal marsklandsadel, slank, lung och blond….Men vad trodde du,Vera Eckhoff?Att en annan skulle vänta på dig?”

    • #25156

      Nej, Husse, Vera har inte lämnat sitt barn i Ostpreussen. Det gjorde Hildegard…när hon flydde. Veras lillebror.

    • #25155

      Jo. Men det är ju inte bara resan till Ostpreussen. Vera vill inte göra några resor ö h t. Många ensamstående vill ju ändå ut och se sig om… Nu har jag glömt var Vera fick sin utbildning…? Var det nära hemmet…? Och var bodde hon under studietiden…?

    • #25154
      husse
      Deltagare

      Mohikanen: att Vera är en “trygghetsnarkoman” tycker jag inte är så konstigt med tanke på hennes barndomsupplevelser.Det är kanske därför hon väljer att leva ensam.
      När hon kommer hem efter avslutade studier blir hon besvikenn över, att grannpojken Heinrich har gift sig med en annan kvinna. Jag fick intrycket att hon hade trott att hon och Heinrich skulle bli ett par.

    • #25153
      husse
      Deltagare

      Ja, att Vera intevill resa till Ostpreussen förstår även jag. Samtidigt är det kanske hon som skulle behöva resa dit. Hon har ju lämnat sitt döda barn där.
      Att Marlene och Anne reseer tillsammans är kanske ett framsteg men samtidigt framgår det inte hur de kom fram till att gBeöra det.
      Som jag uppfattar boken har de ingen närmare känslomässig anknytning.När de skiljs åt får Anne ett smycke, ett bärnstenshjärta av Marlene. Citat: “Hon tryckte något kallt i handen på Anne och drog igen ytterdörren mitt för näsan på henne och Vera”.
      Frostbevattningen, “stelningen”, som det talas om på ett par ställen i boken, där bönderna besprutade knopparna med små vattendroppar, som fick frysa till is som bildade ett frostskydd ser jag som en metafor för både Veras och Marlenes frusna känslor.

    • #25152
      Arne
      Deltagare

      Bara det faktum att de åkte tillsammans var ett fall framåt i relationen mor-dotter.
      Jag tycker att det är helt naturligt att de vill besöka en plats som spelat så stor roll i familjens historia. Att det väl på plats känns främmande är inte heller konstigt, annat land och annan kultur. Förstår också att Vera inte ville åka, hennes minnen av den fruktansvärda flykten överskuggar eventuella barndomsminnen av det första hemmet.

    • #25150

      Husse: nja, så här är det väl? Marlene har anknytning genom sin mor Hildegard. Hon har kopierat moderns anteckningar och vill “uppleva” miljön där det oerhörda skedde. Vera var med som liten flicka, men henne rubbar man inte på. Hon vill bara vara hemma. En slags märklig trygghetsnarkoman.
      Det var Arne som skrev att resan förde Marlene och Anne litet närmare varandra. Kanske…med betoning på litet. :-)

    • #25149
      husse
      Deltagare

      Jovisst Mohikanen, du hade rätt. Nu har jag repeterat. Marlene och Anne reste verkligen till Ostpreussen. Jag hade inte lagt den resan på minnet, antagligen därför att jag har svårt att förstå den. De hade ju ingen anknytning till Ostpreussen, annat än genom Vera och Ida. De framgår också av skildringen att de står främmande inför det de ser. Vad tyder på att de kommer varandra närmare? Du kan ha rätt men jag ser det inte.
      Musiker och finsnickare är en ovanlig kombination men på ett sätt känns den ganska naturlig. Båda yrkena kräver en viss känslighet, en konstnärlig läggning vill jag påstå.

    • #25148
      Arne
      Deltagare

      Känns som att resan till Ostpreussen förde Marlene och Anne lite närmare varann. Marlene är lite lik som mor till sättet medan Anne och Vera passar bättre ihop. Anne flyr lika mycket från sin mor som från sitt äktenskap när hon flyttar in hos Vera.

      Musiker och finsnickare känns som en ovanlig kombination, en musiker måste ju vara rädd om känsligheten i sina händer.

    • #25147
      husse
      Deltagare

      Ja, vi skriver nog om olika saker. Resan till Ostpreussen hade jag gkömt.Jag måste tydligen repetera.

    • #25146

      “Dit”? Skriver vi om två olika skeenden??
      Jag syftade på resan till Ostpreussen. Då är det Malene som åker med sin dotter Anne.
      Att Anne och Leon söker upp Vera har väl ingen nekat till? :-)
      Ja, jag nämnde ju redan häromdagen att Marlene och Anne har ett “inte så bra” förhållande.

    • #25143
      husse
      Deltagare

      Jag har kollat i boken. Anne reste till sin moster tilsammans med sin son efter att mannen hittat en ny kvinna. Hon “flydde” från den “fina” förorten, inte minst från Marlene. De hade ett dålogt förhållande. Mrlene dök upp i samband med Karls begravning.

    • #25139
      husse
      Deltagare

      Jag har just hämtat ut “Norrlands svårmod”, nästa cirkelbok på biblioteket. Den är ganska tjock, 446 sidor. Bara en upplysning!

    • #25138

      Nej, sorry, jag skrev fel. Det var ju Vera som var med under flykten. Marlene föddes senare. Men det är Marlene som vill göra resan och Anne följer med.

      • #25140
        husse
        Deltagare

        Jag har för mig, att Anne reste dit med sin son. Vid ett senare tillfälle kom även Marlene dit. Jag måste gå tillbaka och kolla.

    • #25137
      husse
      Deltagare

      Vi har talat om den roliga skildringen av “gröna vågare”. Jag kan inte låta bli att påpeka, att det idag finns en annan typ av “gröna vågare”, som kommer från den europeiska kontinenten. Dem hittar man i de små inlandskommunerna i norra Sverige. De kan tillsammans med flyktingarna vara en räddning för dessa småkommuner, som annars är på väg att tyna bort. Det handlar om människor, som längtar efter att ha tillgång till levande natur. De kommer från områden, där det är långt till någonfri natur.

    • #25136
      husse
      Deltagare

      Var Marlene med Hildegard på flykten? När Hildegard kom till Idas hus i Olland hade hon så vitt jag förstår bara Veta med sig. Hennes lillebror hade ju dött på vägen och fått lämnas. Marlene föddes väl senare, efter att Hildegard gift om sig och flyttat. Vera och Marlene bör vara halvsystrar.

    • #25135

      Anne har det inte lätt med relationen till sin mamma. Mamman har svårt att acceptera att Anne har skaffat sig möbelsnickarutbildning. Men hon (modern) har ju många ggr tydligt visat att hon favoriserar Thomas, Annes bror. Båda barnen var duktiga musiker, men Annes självkänsla fick sig en törn när brodern “gick förbi” henne i begåvning redan i unga år.
      Anne och modern har svårt t o m att tala i telefon. Ibland får Anne slänga på luren.
      Deras relation sätts på prov när de gör en resa i Ostpreussen. Marlene försöker “resa ikapp” i tiden… och när hon var liten och flydde med sin mor Hildegard…

    • #25134

      Jag ska skriva mer om boken. Kanske senare i kväll eller i morgon. Tänker på relationen Marlene-Anne.

    • #25133

      TACK, Inaj, för din medverkan hos oss! Har varit ett nöje. Hoppas att du kommer tillbaka! :-)

    • #25132

      Arne: nu blev det tokigt. Jag hade en replik till ditt inlägg om huruvida vi inte hade ngt mer att säga om boken. Då hade jag nyligen skrivit om både Ida E och Vera…
      Lössen nämnde du lördag. :-)

    • #25131
      InaJ
      Deltagare

      Hej! Jag ploppade egentligen in för att betygsätta Östergren-boken vilket jag glömt men ser att ni diskuterar var alla medlemmar är. För min del så skrev jag i min inledning till Östergren att jag skulle vila ifrån bokcirklandet ett tag av olika skäl. Möjligen uppfattade ni det som att det bara gällde boken innan som jag inte var med på. Jag gissar att många vill vara med på vissa böcker men inte på alla. Ett exempel är Gunilla (tror jag det var) som valde boken med sjukhustema och som skrev att hon hade svårt att ta sig till biblioteket och därför bara kunde vara med på böcker som finns digitalt.
      Ha det så bra, jag dyker säkert upp längre fram om det går bra. //Ina

    • #25129
      Arne
      Deltagare

      Nej, inlägget om löss i förskolan kan inte jag hitta? Konstigt…

    • #25128

      Arne: hörru, jag skrev ju senast i går om vår aktuella bok. :-)
      “Alla” som har haft barn på dagis/förskola/i skolan vet hur det kan bli med löss… :-)

    • #25127
      Arne
      Deltagare

      Har ni inte mer att säga om denna intressanta bok? En scen som jag fastnade för var när Leon(?) fick huvudlöss och smittade ner sin lekkamrat. När Anne med hjärtat i halsgropen berättade det ryckte bara mamman på axlarna och tog fram luskammen (elLEr vad hon nu gjorde). En annan och mindre skicklig författare hade gjort världens drama av det, med ovänskap och beskyllningar. Sånt gillar jag, att bli överraskad när jag läser. Det mesta är så himla förutsägbart.

    • #25126
      husse
      Deltagare

      Jag tycker också att det är märkligt. Det är inte första gången jag blir förvånad över titlar, som borde finnas men inte finns. Boken finns att köpa på Bokbörsen för 70 kronor. Det är en bok, som jag gärna har i hyllan.
      Jag menar inte att vi ska lägga ner. Men om vi gör ett uppehåll, som du föreslår, får vi knappast några nya aktiva medlemmar. Frågan är väl om det finns någpt sätt att aktivera de medlemmar, som vi redan har.

    • #25125

      Märkligt att de inte har en så välkänd roman på Ert bibliotek! Nobelpristagare och allt. :-(
      Ja, jag vill inte avsluta bokcirkeln. Tycker inte att vi ska be om ursäkt för våra bokval. “Folk” har hundratals cirklar att välja bland och ingen har tvingat ngn att ansluta till just vår.
      Kvittar ju hur man väljer så kan man inte göra alla nöjda. Det finns alltid ngt annat att läsa och man kan inte läsa allt. Man hinner inte. Vi får koncentrera oss på de val vi gör och inte sukta efter den och den och den…för de tar aldrig slut…All världens böcker! :-)

    • #25124
      husse
      Deltagare

      Jag läser gärna Döden i Venedig” om jag bara får tag på den. Jag kanske måste köpa den via Bokbörsen.
      Om vi gör ett uppehåll är väl inte chansen så stor, att vi får nya aktiva medlemmar. Antingen fortsätter vi tre och hoppas att fler ska ansluta sig eller lägger vi ner.Enligt vad jag kan se här på Forum har vi 56 medlemmar. Varför hör de inte av sig? Om de är missnöjda med våra bokval har de ju möjlighet att göra egna val. Eller har de bara blivit medlemmar och glömt bort det?

    • #25122

      Goddagens! Jaha, gott folk, ni får ställa in er på Döden i Venedig av Thomas Mann. Jag vill inte belasta Er med den tjocka Bergtagen på sommaren. Även om vi är läsvana. Däremot kommer jag nog att ta hem ett ex:r själv och se hur den romanen är. Jag är nyfiken… :-)
      Således DÖDEN I VENEDIG av Thomas Mann med diskussionsstart den 28/2 2019. Boken blev ju mkt känd i o med FILMEN. “Världens vackraste pojke” o s v. :-)
      Hur gör vi sedan…?? Just nu är vi bara tre…trots alla dessa medlemmar!! Bedrövligt.
      Vill ni ha en paus…t ex till april, maj…och se om “några” dyker upp och önskar vara aktiva.
      Vänligen Mohikanen.

    • #25121

      Arne: det var visst DIALOGEN som du menade i samband med “inte elegant”. Jag läste fel. :-)
      Huset och dess innehåll har en märklig innebörd för personerna. Tag Ida E som går upp och hänger sig (i sin folkdräkt! ehum)i en bjälke när Hildegard flyttar det 200-åriga gamla skåpet… Hon har väl genomgått en process som når sin kulmen när Hildegard “tagit över” huset…
      Vera i sin tur är också skrockfull. Hon lyssnar till husets ljud, har sömnproblem (det kan man givetvis ha ändå, av många olika orsaker), drar sig för renoveringar…för då kan “något hända”. Precis som om det bor ngn ande i huset som ser allt och dömer invånarna om de ruckar på ngt…

    • #25120
      husse
      Deltagare

      Jag tycker att språket är utmärkt. Vad gäller personskildringen är väl “gröanvågarna” något av en schablon? Men det är roligt skildrat.

    • #25119

      För mig får gärna ett språk vara elegant. Estetiskt tiltalande. Men jag är ju romantiker… :-)
      Men det beror på vilken bok det gäller. Du har nog rätt, Arne, i att språket i denna roman passar på ngt sätt.:-)

    • #25118
      Arne
      Deltagare

      Jag gillar att boken har lite av allt, så att säga. Mörka skildringar av livsöden orsakade av kriget, feelgoodkänsla i skildringen av Veras och Annes allt djupare vänskap och öppnande till omgivningen, ironi och humor i skildringen av grönavågare som lämnar storstaden för det friska livet på landet och som ska lära bönder hur de egentligen ska odla frukt… Plus att karaktärerna inte är några stereotyper som delas in i onda och goda, som i så många romaner. De är som vi alla och som de människor vi möter, kantiga och lyckas inte alltid säga vad vi menar. Vi har motstridiga känslor och kan inte alltid kryssa rätt i livet ändå lyckas vi ändå möta varandra av och till. Språket är träffsäkert och dialogen bitsk och kantig, exakt snarare än elegant.

    • #25117
      husse
      Deltagare

      Vera vill nog att huset ska stå kvar som det har stått.Hon har växt upp där och det är det hem hon känner till. Jag tycker inte att det är så konstigt. Ja, Mohikanen, “ramsan” står på huset, men jag tror att hon någpn gång i slutet av boken uttalar den. I varje fall har hon gjort den till sin maxim.

    • #25113

      Det är väl inte Vera som UTTALAR den där ramsan. Den står väl någonstans på en gavel med bleknad text? :-)

    • #25112
      Arne
      Deltagare

      Mohikanen, du får välja vilken bok du vill och behöver inte vårt “godkännande” ens inom citationstecken:-) Men en tjock bok löper större risk att inte bli läst, eller bara delvis läst.

      Huset spelar stor roll i berättelsen, gammalt, dåligt underhållet och med konstiga ljud. Varför tror ni att Vera är så ovillig att reparera och underhålla? Är hon bara lat, eller snål? Vill hon att huset ska gå under med henne? Jag tror att en orsak är att hon inte vill ha hantverkare omkring sig. Hon säger “Huset är mitt och ändock inte mitt, den som kommer efter mig kallar det också sitt.” Bra formulerat, men knappast ett godtagbart skäl att låta det förfalla…

    • #25111

      Ja, huset är väl minst 300 år gammalt. Så namnet dagligstuga kan ju leva kvar?

    • #25110
      husse
      Deltagare

      Bokens handling utspelas som jag förstår det under en tidsperiod från Andra Världskriget och fram till nutid. Jag tycker att ordet känns äldre än så. Jag har kollat på https://svenska.se/, där man hittar akademiens ordböcker.

    • #25107

      Arne: det står på ngt ställe att Karl inte oroade sig för att Vera skulle överge honom. Det är när Veta tagit hem ngn man och han hör speciella ljud… :-)
      Husse: tja, dagligstuga låter ju gammaldags. Å andra sidan hette det kanske så på den tiden? Kom att tänka på “gillestuga”. Det var ju väldigt populärt ett tag. 50-70tal?
      ? Har ej kollat via Google. Ungefär som vardagsrum (dagligstuga) på källarplan? :-)

    • #25106
      Arne
      Deltagare

      Tror du att Karl var så medveten att han förstod vad som skulle hända om Vera flyttade?
      Jag tror som du att hon är skadad i själen av sina upplevelser och rädd eller oförmögen till riktig närhet, därför valde hon att leva utan partner.

      Du skrev att du uppfattade vissa saker som klyschiga och ytligt sett är Vera också en klyscha, en tvär och butter tant med ett hjärta av guld under den bistra ytan. Den karaktären har vi sett förr… Men det är lite märkligt att hon så förbehållslöst tar emot Anne och Leon även om hon håller distansen, hon har ju valt ensamheten. Kanske känner hon sig ensam trots allt? Även om Vera själv kom som flykting kan man inte jämföra den nödsituationen med Annes, hon hade säkert kunnat hitta ett boende till sig och Leon. Det blir en fin skildring om hur Vera tinar upp i Leons sällskap och han blir en katalysator mellan de två kvinnorna.

    • #25105
      husse
      Deltagare

      En språklig fundering: ordet “dagligstuga förekommer då och då i boken. Jag tolkar det som “vardagsrum”, men ordet känns litet gammalt: “vardags­rum i allmogehus mest vid beskrivning av äldre förh.” skriver Svensk Ordbok. Ordet används ju även när handlingen utspelas i modern tid. I övrigt har jag ingen anmärkning på översättningen.

    • #25103

      …innan han/hon är för gammal.
      …banden starka (pluralis)

    • #25102

      Nej, vi vet ju inte. Men vi diskuterar ju just f n Veras relation till Karl. Vad skulle hända om inte hon tog hand om honom? Han hade förmodligen körts till ngt mentalsjukhus (fanns väl inga traumacenter på den tiden?). Blivit mer el mindre neddrogad. Med sina skrik skulle han ju störa andra sjuka patienter.
      Ändå så tycker jag att hennes “val” är extraordinärt. Det märkliga är att han känner sig totalt trygg med Vera. Han är INTE rädd att hon ska flytta eller att han ska tvingas flytta. Ofta brukar väl den som är svag och beroende vara orolig för just det? Eller att ngn kanske ändrar sig och vill leva ett “eget” liv och få barn innan de är för gamla? Det innebär att Karl inom sig VET att banden mellan honom och Vera är starkt.
      Jag kan inte annat än tycka att Veras kärlek är fin, men att hon på ngt sätt är skadad i själen av sina upplevelser.

    • #25100
      husse
      Deltagare

      Jag är på sluttampen nu, så ni behöver inte hålla inne någpn information av hänsyn till mig.

    • #25099
      husse
      Deltagare

      Ja, Karl är den pappa hon känner. Dem biologiska pappan har hon aldrig träffat så vitt jag förstår och mamman sviker henne. Karl är den enda vuxna person, som bryr sig om henne. Det är inte så konstigt att hon tyr sig till honom.

    • #25098
      Arne
      Deltagare

      Fel av mig, Marlene är Veras halvsyster men Karl är inte pappan. Det är uppenbart att Vera kände ansvar för Karl men det är ändå ett stort steg att välja att se till honom så som hon gör, i princip ge upp ett eget liv. Jag tror att det beror på att han var hennes enda fasta punkt i världen och det påverkade henne mer än hon vill erkänna. Mamman svek ju hela tiden men Karl var alltid vänlig. Kanske var det mammans beteende som avskräckte henne från egna barn, men det vet vi inte. Det kanske bara blev så.

    • #25097
      husse
      Deltagare

      Jag läser för fullt och jag håller med om att det är litet svårt att hålla reda på familjerelationerna.Jag har inte heller uppfattat, att Karl skulle ha haft någpt biologiskt barn. Han är Veras styvfar men han är den enda pappan hon känner till och hon känner nog ett ansvar för honom.Det är kanske därför hon återvänder.
      Bitvis är boken rolig. Jag har precis läst den dråpliga skildringen av när Burkhard besöker Dirk zum Felde med en dyr flaska single malt och Dirk och hans fru spär ut den fina whiskyn med Coca-Cola och Sprite!

    • #25096

      Nu hänger jag inte med… Jag har lusläst flera ggr. Vem är barn till Karl?? Marlene är väl dotter till Hildegards nye man som hon drog iväg med… ? Eller har jag missförstått?Det verkar som om Vera redan i unga bestämt sig för att inte bilda familj. Ingen stadigvarande man, inga barn. En karl för erotik ngn gång då och då är hennes melodi.
      Porträttet av Vera är bra, men litet klyschaktigt stundom. Hundar, hästar, patrullerande, inspektionsturer, hårda hovar mot bygatan…Svårt att veta hur hon står känslomässigt. Hon tar ju hand om Karl som just en medmänniska (detta ord passar sällsynt bra här). Undrar om det bottnar i ngn form av skuldkänslor. Det tragiska med moderns flykt med henne…och den lille brodern som lämnades i diket…Hon fick leva, men inte han. Förfärligt…Det gjorde mkt ont att läsa detta… trots författarens tillbakahållna språk. :-(

    • #25095
      Arne
      Deltagare

      Ja den relationen undrade jag över. Vera var inte direkt välkommen i byn som flykting och var mer eller mindre mobbad. Hon klarar att lämna byn och skaffar sig en fin utbildning där hon kan få jobb i princip överallt. Ändå återvänder hon. Karl är egentligen inte hennes ansvar, han är bara en styvpappa och har ett eget barn. Vad får Vera att återvända och starta sin praktik i just där?

    • #25094

      Ja, geografin har sin betydelse. Likaså det förflutna. Intressant med husets roll . “Det är mitt, men ändå inte mitt”… Brukar man inte säga att ett hus är en människas personlighet? I detta fall då många personligheter. Värt att tänka på…
      Många relationer att ta upp… Var ska vi börja? Med Vera och Karl?

    • #25080
      husse
      Deltagare

      Olland ,Altes Land, ligger enligt förordet söder om Elbe.Jag trodde först att Olland var ett tryckfel, att det skulle stå Holland.
      Jag undrar över förordet. Finns det med i originalet eller har det skrivits av den svenska översättaren. Det framgår inte.Kanske ävn en tyskspråkig publik kan behöva frklaring om vad Olland är.

    • #25079
      Arne
      Deltagare

      Ja hon gillar nog att provocera, att skriva så rått om jakt, ekologiskt, närproducerat och barn är big no-no i Sverige, kanske inte lika känsligt i Tyskland. I vårt land har man en smått religiös syn på allt ekologiskt, sånt skämtar man inte om… Så jag finner boken väldigt uppfriskande.

      Det var också intressant att läsa om Olland, Tysklands fruktträdgård. Nytt för mig, området ligger väster om Elbe och Hamburg.

    • #25078
      husse
      Deltagare

      Nu har jaG fått tag på boken, så det blir till att försöka läsa ikapp. Det är möjligt att jag kan ha synpunkter innan jag har läst ut boken.

    • #25075

      ja, hon skriver osentimentalt och med humor, men inte utan medkänsla. Vad gäller detaljer i romaner…så är det ju en
      evig diskussion. Jag har ingenting emot detaljer…om de känns rätt i “rätt” bok. :-)

      Vill inte skriva för mkt eftersom alla inte har läst… Men jag blev äckelmagad till max (nästan) av scenerna med rådjur och korvtilverkning. Förstår hur man kan vilja bli vegetarian… :-)
      Men f ö bra skildrat… Situationerna på dagisen är komiskt skildrade…Liksom de gammaldags böndernas inställning till ekofantaster…haha… ! Och allt detta fusk med “hemmalagade” marmelader…som inte alltid är det…

    • #25074

      Hej på er! Tack, Arne, för ditt bokval.
      Jag har nyligen fått tag på ett ex:r av boken, så jag har litet kvar. Återkommer vid lämpligt tillfälle. :-)

    • #25073
      husse
      Deltagare

      T%ack för introduktionen. Det låter lovande. Ni behöver inte vänta på mig. Jag kommer att följa ddiskussionen och förhoppningsvis föår jag boken under veckan som kommer.Det är möjligt att jag kan ha synpunkter innan jag har läst ut boken.
      För övrigt önskar jag Gott Nytt År till alla i cirkeln.

    • #25072
      Arne
      Deltagare

      Jag skriver en kort introduktion så att alla ser att vi är igång. Men vi kanske ska vänta med kommentarer tills Husse läst? Det är okej för mig.

      Jag närmade mig boken mer viss skepsis, jag befarade eländesporr och flyktingtrauman sida upp och sida ner. Men efter att ha bläddrat lite i den såg det bättre ut. Även om författaren inte väjer för mörker och tragedi låter hon det aldrig ta över. Istället är det en varm och empatisk berättelse om udda människor som skapar sig ett liv och går vidare trots svåra upplevelser. Språket är enkelt men ändå målande, utan överdrivet detaljrabblande och karaktärerna skildras med torr humor och ett bitskt men realistiskt synsätt på sin omgivning. Tyvärr är den lite rörig i början och kanske inte optimal som ljudbok.

Visar 67 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.