Justine av Lawrence Durrell

Visar 20 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #26067
      Arne
      Deltagare

      Jag sätter en trea, jag ser bokens kvalitéer och förstår att den fått den uppmärksamhet den har. Men den är lite väl omständlig och inte så intressant för mig. Fast som jag skrev tidigare, ska man få ihop fyra tjocka böcker från samma plats gäller det att suga ordentligt på varje karamell…

    • #26063
      husse
      Deltagare

      Precis som Mohikanen sätter jag en fyra på grund av det vackra språket och den fina miljöskildringen. Det är ju det som är behållningen av boken.
      På Mohikanens fråga om Nessim har nys på relationen mellan Justine och författaren, svarar jag, att det ju var Nessim som förde dem samman. Relationerna i boken är märkliga. Författaren är till exempel tillsammans med både Justine och Melissa samtidigt.
      Som jag har sagt tidigare tycker jag, att triangeln Nessim, Justine och författaren påminner om triangeln i Varulven mellan Erling, Jan och Felicia.

    • #26060

      Betyg, ngn? :-)
      Jag sätter en fyra. Enbart p g a det poetiska, fina språket. Ett evigt tjat om Alexandria…och som Husse mkt riktigt påpekat: en skildring utan att de egyptiska invånarna nämns i ngn slags analys. Triangeldrama är ju förvisso intressant och man undrar om Nessim har nys på relationen mellan Justine och författaren.

    • #26020

      Hej hopp! Jaha, tiden går… Finns mer att tycka till om Justine?

    • #26008
      husse
      Deltagare

      Det är nog inte något val att bli nymfoman. Det är ett sjukdomstillstånd. Det finns säkert olika sätt att bearbeta ett trauma. Det är mycket möjligt, för att inte säga troligt att en del kvioonor i sådna fall tvingas att leva i celibat för att de inte klarar att ha sexuella förbindelser. Det är inte fråga om något val i någondera fallet, som jag ser det.

    • #26007

      Ja, då är det nog ett okänt mörkertal som inte kommer över sina fobier. Nämligen dessa som upplevt trauman och “valt” celibat. För hur lång tid. Olika, antar jag. Sexualskräck.
      M a o: det är inte alla som “bearbetar” genom nymfomani. Är väl ändå värt att påpeka.
      Ska man ha förståelse för den ena varianten kan man väl ha det för den andra också?
      Sedan har vi väl alla rätt att tänka…eller?
      Traumatiserade kvinnor kan man kanske kalla skadeskjutna fåglar… neurotiska…vad man känner passar. Men det yttrar sig på högst olika sätt. Eller hur?

    • #26002
      husse
      Deltagare

      Nymfomani är väl en medicinsk eller psykiatrisk/psykologisk fackterm. Därför bör man nog vara försiktig med att lägga moraliska aspekter på den.Det är ett sjukdomstillstånd.
      Jag tror också att det finns ett upprepningstvång. Hon behöver bearbeta traumat. Man kan jämföra med människor, som har olika fobier. De rekommenderas att utsätta sig för det man är rädd för. Det är enda sättet att komma över fobierna enligt psykologerna.

    • #26000
      Exter
      Deltagare

      Nymfomani som den nya jungfruligheten låter ju stolligt, men jag tror att tanken är att övergreppet Justine blev utsatt för som barn har lett till att hon har en sorts upprepningstvång där hon har sex med många olika män utan att njuta av det. Om man tänker att en kvinna egentligen behöver få orgasm för att inte längre vara “jungfru” (jag tror åtminstone att bokens berättare skulle mena att detta krävs för att en person ska kunna anses ha uppnått sexuell mognad), så kan en kvinna som kallas nymfoman därför att hon har sex med många män, samtidigt vara jungfrulig på det sättet.

      Sen är ju både “nymfomani” och “jungfrulighet” ord som känns väldigt mossiga idag, ironiskt nog eftersom hela boken präglas av en liksom självmedvetet kosmopolitisk fördomsfrihet. Men för sin tid så var den förstås det på riktigt också.

    • #25956

      Jag menar att han bjöd Nessim på oliver…

    • #25955

      Just det: författarjaget köpte en burk fina oliver (hade spanat in i ett skyltfönster)…och så kom Nessim och så blev de goda vänner. Var det inte så…? :-)

    • #25941

      Nessim tillhör ju alexandriasociteten. Melissa är väl för “obemärkt” för att bli inviterad till fester o dyl Klassamhälle! Att författaren (jaget) blir inbjuden beror på att han på ngt sätt fått ngn slags kulturell social status.
      Jag blir inte riktigt klok på författarens kärlekar. Det känns som om passionen härskar i relationen till Justine. Plus att den är tabu och därmed mer kittlande (??).

    • #25936
      Arne
      Deltagare

      Jag får intrycket att han tar Melissa för given, därför behandlar hen henne så nedlåtande. Älskar han henne verkligen, eller är det bara något han säger? Håller med om att han kunde hållit inne med kommentaren om dansen.
      Prostitution hör till vardagen i många länder och än mer förr. Så det är inte konstigt att man ser så avslappat på det i boken. Snarare är det vi i Sverige och några andra länder som är avvikande i vår syn på sexhandel. Inte tog man någon större hänsyn till de fattiga i andra sammanhang heller, det var väl snarare positivt om de kunde försörja sig själva på något sätt även om det skedde genom att sälja unga kvinnor.

    • #25933
      husse
      Deltagare

      Ja, Mohikanen, det är invecklat och jag minns inte alla turer, vem som är tillsammans med vem Men jag tyckte, att det var märkligt, att berättaren umgicks med Nessim och Justine utan att Melissa fick följa med. Hon hade istället fått fräscha upp hans smokingjacka, så att han skulle vara presentabel.
      Det är möjligt, att Melissa dansade uselt, men han hade inte behövt uttrycka sig så brutalt. Om han verkligen älskade henne kunde han ha sagt, att hon inte dansade så bra till exempel.Han hade också kunnat avstå från att kommentera hennes dans.

    • #25910

      Husse: ö h t så är det invecklade relationer i romanen. Visst blir Nessim förtjust i Melissa och hon får ett barn med honom…?
      Att Melissa dansar uselt/mediokert är väl en iakttagelse som författaren (jaget) gör. Vilket tyder på att han är van att betrakta/bedöma danserskor. Kanske inte så “snällt”, snarare cyniskt. Han borde väl tiga och möjligen tänka inombords… Svårt läge! Om han älskar henne så “borde” han väl uttrycka sig…ja, hur…?
      Ja, många i boken tar för givet att prostituerade hör till vardagen/livet. Så är det t ex ngn (kan inte namnet) som säger till författaren : Jag har ngn till er…och beskriver en “ny” glädjeflicka. Precis som om det tas för givet att män vill ha en prostituerad.

    • #25908
      husse
      Deltagare

      En nnan sak, som jag reagerar mot är hur berättaren och de övriga personerna i boken ser på prostitutionen. De tar den som något självklart. De verkar inte tänka på, att prostitution förutsätter, att det finns människor, främst kvinnor, som är så fattiga, att de måste sälja sexuella tjänster för att kunna försörja sig.

    • #25907
      husse
      Deltagare

      Berättaren behandlar Melissa väldigt illa, tycker jag. Hon är tydligen sjuklig och fattig. Om jag har förstått det hela rätt är hon och berättaren gifta. Då är det litet märkligt, att han träffar Nessim och Justine ensam.Melissa fräschar upp hans smokingjacka så att han ska vara presentabel när han träffar dem.
      När han besöker klubben, där hpon dnsar beskriver han hennes dans som “usel”. Även om han tycker så, behövde han nte skriva det.

    • #25906
      husse
      Deltagare

      Om Justine sägs det väl, att hon hade utsatts för ett övergrepp av en släkting. Det framgår inte om en det är en nära släkting, som någon förälder eller ett syskon eller om det är någon mera avlägsen, som en kusin till exempel.
      Att en kvinna har blivit utsatt för ett övergrepp och har skadats av det, behöver inte innebära, att hon avstår från sexuell samvaro?

    • #25905
      husse
      Deltagare

      Dygd och moral är två ord, som jag har svårt för. Dygd känns som ett nästan utroatat ord. Jag har inte riktigt klart för mig vad det betyder. Ofta har det väl använts som ett omdöme om unga kvinnor. En dygdig kvinna är en som inte ägnar sig åt sexuella aktiviteter, framför allt inte utanför äktenskapet.
      Moral är en uppsättning regler, som finns i varje samhälle om hur man ska leva. Det kopplas ofta till sexualitet men handlar naturligtvis om hela livet, hur man lever och förhåller sig till andra.
      Istället för dygd och moral skulle jagvilja framhålla etik. Det är en gren av den prakitiska filosofien. I mina ögon handlar etik om varje individs värdering av hur man bör leva. I alla de stora världsreligionerna finns en etik, som innebär att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad.

    • #25902

      Hej hopp! Tack för nystart på tråden, Husse.

      Vi diskuterade ditten och datten ang boken. Bl a om hur hur ofta äktenskap arrangerades förr. Gårdars ägor kunde slås ihop eller företag göras större. Exter hade då vänligheten att skicka en länk om att kärlek trots allt var viktig även i forna tiders äktenskap…om än inte en så dominant faktor som i “lägre” klassers.
      Exter undrade vad vi tyckte om begrepp som “dygd” och “moral”.

      Eftersom mitt senaste inlägg undgick “Nirvana” (utplånandet av texter)så kopierar jag det nu. :-)

      Tack för länken, Exter! :-)
      Vad man tänker om dygd och moral är väldigt personligt…så jag passar på frågan. Det är ett känsligt ämne. Säger jag ingenting så har jag ingenting sagt…

      Vad tycker ni om personporträttet av Justine? Jag tycker att det bränner till när man får reda på att Justine blivit utsatt för ngt slags övergrepp i unga år. Det står att ingen exakt ålder kan anges…eller att hon inte riktigt vet själv. Detta är givetvis tragiskt…Det intressanta är att ”jaget” (eller om det är Nessimn eller båda?)tror /känner att hon är blockerad av detta trauma. Det står om ”blockeringen” som skulle innebära att hon inte kan njuta fullt ut av intimitet/sexualliv. Mot detta talar naturligtvis att Justine tycks vara ”flitigt i farten” vad gäller sexuell samvaro med författarjaget. Han känner på sig att även om hon är ”med på noterna” så fattas det ngt… Hon är blockerad! Hrm… Man chockeras även av att hon fött ett barn som blivit kidnappat. Och när dylikt händer i Egypten vet man vad som händer. Väldigt ofta i a f. Det syftas på barnbordeller. Vi får ju vara med om ett ruskigt exempel i boken. Justines roll i det hela undrar man över…
      Någonstans står det om att nymfomani kan vara ”den nya jungfruligheten”. Man kan så klart tycka o tro vad och hur man vill. Men att hävda att nymfomani är en ny jungfrulighet: DET köper jag inte.

    • #25900
      husse
      Deltagare

      Jag ska försöka sammanfatta min inledning. Jag tycker, att författaren ger en mycket bra skildring av staden och dess miljöer, en skildring som till stor del bygger på sinnesintryck, syn, hörsel, lukt, smak.
      Personerna framstår som litet lustiga, nästan som karikatyrer.detta gäller främst männen.
      Det talas mycket i boken om vad som gäller och vilka värderingar, som finns i Alexandria. Men det handlar i stort sett om vad en liten grupp ur överklassen, de flesta västerlänningar, tycker och tänker. Den stora gruppen av infödda egyptierr har troligen helt andra tankar och värderungar.
      Här finns också en romantisering av prostitutionen, som är obehaglig. Prostitution förutsätter att det finns fattiga människor, som är beredda att sälja sexuella tjänster för att kunna försörja sig.

    • #25899
      husse
      Deltagare

      Vi har redan skrivit en del om denna bok.

Visar 20 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.