Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Visar 61 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #30472
      Arne
      Deltagare

      Haha, om man ändå fått höra sånt när man var ung och singel…

    • #30469

      Okej. Citat, sidan 207:
      “Du gussriset. Om du vill knulla är det bara att säga till”.
      :-) :-)

    • #30468
      Arne
      Deltagare

      Sanningsleken hade jag glömt! Låter väldigt osannolikt att vuxna kvinnor sysslar med såna tonårsgrejor. Minns att jag undrade om Smirnoff verkligen varit med om det som vuxen eller det bara var ett sätt att skapa dramatik.

      Hur löd repliken på dansgolvet?

    • #30460
      husse
      Deltagare

      Jag börjar med det positiva. Jag har inga problem med hennes speciella språk. Jag tycker, att det är effektivt och ibland litet humoristiskt. Hon ör en bra författare. Handlingen förs framåt på ett bra sätt.
      Jag har två problem med boken: det ena är den överdrivet negativa bilden av landsbygden med incest, våld, alkohol och narkotika. Det andra är, att jag har svårt att engagera mig i bokens personer och deras problem.
      Sammantaget blir det en trea, men en stark sådan.

    • #30456

      Jaha, finnes mer att säga/tycka om denna roman? Eller vill ni sätta betyg? Jag avvaktar och ser om det kommer fler inlägg. :-)

    • #30454

      Arne! Min vän, jag skrev “Five days ago” att John redan under skoltiden hade misshandlat ngn flickvän. Och då hade han väl igen hjärnskada. Alltså ligger där en liten undran även om jag bara nämnde det då.

      Vi får väl konstatera att världen är full (!!) av olika människor. En del är si, en del är så. Aggressivitet uppträder ibland vid alkoholintag, ibland utan ngn som helst förklarlig anledning. Kan bara tänka att John länge befunnit sig i underläge genom sin uppväxt och sitt utseende. Och att det djupt inne i honom gror ett slags ursinne… som ibland exploderar…
      Hur som helst så är det bra av Smirnoff att skildra detta. Och att det finns i IRL.

    • #30452
      Arne
      Deltagare

      Nej Mohikan, det skrev du inte. Men det jag reagerade på var att du skrev (eller jag tolkade) att Johns hjärnskada bara yttrade sig när han drack och att han då blev aggressiv. Men som du vet blir många aggressiva av alkohol även utan (känd) hjärnskada.

      Nej det är inte lätt att veta om ens dejt har en hjärnskada, ibland vet personen själv inte om det. Så jag menade inte att lägga skuld på kvinnan.

    • #30451
      husse
      Deltagare

      Man brukar ibland säga om viss personer, att de har “dåligt ölsinne”. Då menar man, att de blir arga och våldsamma, när de dricker. Andra däremot, de flesta?, blir glada och “dumsnälla” av alkohol. När jag växte upp i Solna hade vi en granne, som blev helt tokig när han drack alkohol. En gång skulle han hoppa från balkongen. Hans gäster fick hålla i honom tills polisen kom. Mannen var baltisk flykting och hade hemska minnen från kriget. Det var den förklaring vi fick.
      Att bli kär i en fiktiv person låter i mina öron litet märkligt. Det är ju i grunden författaren, som skapar sina personer. Däremot kan man naturligtvis , både som läsare och som författare, tycka mer eller mindre bra om en romankaraktär.

    • #30448
      Arne
      Deltagare

      Att en hjärnskada kan leda till aggressivt beteende är inget nytt, men Mohikanen skrev att det bara skedde i samband med alkohol och det är jag skeptisk till. Våldet kan triggas igång av helt andra saker, som det står i artikeln.

      Jag ser det som helt naturligt att en författare kan bli kär i sina karaktärer, eller i skildringen av dem. Om t ex Smirnoff, som känner mycket för Jana, ska konstruera en man som hon faller för är det inte konstigt om han utformas på ett sätt som författaren själv attraheras av. Sak samma med “bovarna” de drag och uppträdande som författaren själv avskyr hamnar lätt hos den karaktären.

    • #30447
      husse
      Deltagare

      Genom googlimg hittade jag detta om aggression till följd av hjärnskada: https://fof.se/tidning/2002/6/artikel/hjarnskada-bakom-aggressivt-beteende

    • #30446
      husse
      Deltagare

      Jag är okunnig inom området, men det är väl inte helt orimligt att det kan finnas hjärnskador, som leder till aggressivt beteende. I Johns fall är det väl så, att det aggressiva beteendet bara kommer ibland, när han drabbas av “anfall” och inte vet vad han gör. Sådant kan nog förekomma. Det är svårt att moralisera över det.
      För mig känns det konstigt, att en författare skulle bli kär i någon av sina karaktärer. Han/hon kan nog tycka bättre eller sämre om vissa men kär? Jag tvivlar.

    • #30440
      husse
      Deltagare

      Jag har redan lämnat tillbaka boken, så jag har inte möjlighet att slå up de aktuella sidorna. Jag minns, att han hade varit med om en bilolycka och fått en hjärnskada .Om hans anfall av våldsamhet beror på hjärnskadan, lär inte nykterhet hjälpa.
      Det finns behandlingsprogram för personer, som har problem med sin aggressivitet. Jag vet inte hur effektiva de är eller om de hjälper, när aggressiviteten orsakas av en hjärnskada.

    • #30439

      Ja, jag skulle ju leta reda på det ställe där det står om Johns hjärnskada. Det är på sid 202 till 203. Han beskriver själv det besinningslösa våldet. Han var med om ngn olycka. Men redan när han gick i skolan så kom våldet upp. Och han misshandlade sin dåvarande flickvän svårt.
      Jana gillar John och trivs med honom. Men helt naturligt blir hon omskakad och rädd för hans oberäknelighet. “En tickande bomb”. Nog undrar man hur det ska gå för honom. Om han ska vara “dömd” till enbart korta relationer. Finnes ingen behandling eller möjligen då total nykterhet? Klarar han det?

    • #30430
      Arne
      Deltagare

      Lugn, snäll och timid men ändå självgående.

    • #30429

      Och vilken typ av kvinna föredrar du då, Arne…? Haha… :-) :-)

    • #30428
      Arne
      Deltagare

      Intressant “Sommar” med Smirnoff, hon är bra på att prata och man förstår att hon har kunskaper i det hon skriver om. både livet på en gård och i hemtjänsten.

    • #30412
      Arne
      Deltagare

      Hej herts, så roligt med en ny aktiv medlem!
      Bra att ni gillar boken och inte tar illa upp. Tycker du att Smirnoff ger en bra och trovärdig bild av glesbygden eller ser du det mer som en intressant skröna?

      Jag är inte förvånad över att boken är på gång att filmas men det är inget som jag ser fram emot. Filmen är i princip alltid sämre än boken, bokens nyanser och bredd kommer aldrig till sin rätt. Men det är klart att man vill filma, alla dessa våldsscener är oemotståndliga för dagens dramaturger, plus lite incest som extra krydda… En given tittarsuccé.

    • #30411
      husse
      Deltagare

      Tack för informationen! Jag kommer inte ifrån att hon ger en mindre smickrande bild av glesbygden med incest, våld, alkohol och narkotika. Å andra sidan finns dessa företeelser även i storstäderna.

    • #30410
      herts
      Deltagare

      Hej, Jag vill bara göra ett inlägg till husse. I Hertsånger är vi bara glada över Karins framgång, åtminstone de jag/vi pratat med. Vi tar det inte personligt och tycker det är kul att hon satt lilla Hertsånger på kartan. Trevlig kväll!
      (Jag googlade på Hertsånger och råkade se inlägget)

    • #30409
      husse
      Deltagare

      Då blir det ju mera förklarligt, att Jana vill lära känna modern innan hon dör. Hon har väl fått ett annat perspektiv på det som hände och inser, att modern också var ett offer.
      Karin Smirnoff säger i en intervju i en lokaltidning, att “Jag for ner till Bror” är del två i en berättelse och nu skriver hon på del ett.
      Det framgår också, att man ska göra en TV-serie byggd på böckerna.

    • #30404
      husse
      Deltagare

      Jana undrar ju också vad Bror har försörjt sig på. Han svarar, att han har varit officer, något som inte stämmer med den bild jag har fått av honom. Kan en person med alkoholproblem och psykisk sjukdom vara officer? Jag tvivlar.

    • #30403
      Arne
      Deltagare

      Det framgår inte vilket straff Bror fick för att han slog ihjäl fadern. Han var bara 14(?) så han blev väl omhändertagen av de sociala myndigheterna. Men blev han omplacerad eller fick han komma hem igen? Det är möjligt att detta kommer upp i följande böcker i serien. Det framgår inte heller vad han försörjt sig på under åren. Gården måste varit för liten för att leva på.

      Jana börjar “mjukna” då hon tog initiativ till att ta hem modern vid jul. Kan och bör allt förlåtas? Gjorde Bror rätt när han slog ihjäl fadern? Jag tycker att han fick det han förtjänade.

    • #30402
      husse
      Deltagare

      Det blev litet fel. Så här skulle det stå: När personen är nykter mår han/hon inte bra och kan bli aggressiv. När vederbörande har alkohol i kroppen mår han/hon bra och har inte samma behov att få ur sig aggressioner. Det här gäller nog inte alla, men ibland kan det vara så. Det handlar om personer, som är alkoholister och har ett beroende av alkohol.

    • #30401
      husse
      Deltagare

      Jag kan inte ange någon källa, men jag har läst artiklar om detta. Den som har ett alkoholberoende mår bäst, när han/hon har alkohol i kroppen. När vederbörande är nykter mår han/hon bra och har inte så stort behpv av att få ur sig aggressioner. När vederbörande är nykter däremot, mår han/hon inte bara och kan bli aggressiv just därför.
      Sedan finns det nog också personer, som inte dricker, som kan vara våldsamma.
      Jag har just läst en bok av en kvinna, som är uppväxt i em mormonfamilj. Jag minns inte författarnamn och titel just nu men den är mycket omtalad. Mormoner använder inte alkohol. En av hennes bröder var mycket våldsam och höll på att slå ihjäl henne utan någon egentlig anledning.

    • #30399

      Nu var jag tvungen att gnugga mina “små grå” som Hercule Poirot. Du menar kanske att “han” blir våldsam under abstinensen (avgiftningen) eftersom kroppen/hjärnan är så van vid att ha alkohol som motor…? Alltså: först en försämring vid uppehåll (vi minns ju Viks delirium i Varulven!!)…och en process innan ett sunt tillstånd kan uppstå? Ja, det har man ju läst om, sett på TV och erfarit genom patienter (vi behöver inte nämna arbetsplats)…Ruskigt!

    • #30398
      husse
      Deltagare

      Mohikanen! När det gäller alkoholister finns det också sådana fall, där personen fungerar bäst, när han har alkohol i kroppen, men blir våldsam när han är nykter. Jag skriver han eftersom det oftast är män, som är våldsamma. Man kan inte gärna uppmana en alkoholist att dricka för att han ska bli mindre våldsam. Det tar nog mycket lång tid att bli fri från ett alkoholberoende, men om vederbörande lyckas kanske han blir mindre våldsam.

    • #30397
      husse
      Deltagare

      Arne, jag håller med om, att det hade varit det bästa om modern hade tagit barnen och lämnat mannen. Men om hon som jag tror också var misshandlad liksom barnen hade hon vart så nedtryckt, att hon inte hade dn handlingskraft som skulle behövas. Vart skulle hon ta vägen? Där på landsbygden finns inga kvinnojourer. Det finns kanske en kvinnojour i kommunen. Då gäller det att först få kontakt med dem och sedan få ett “säkert” boende. I små kommuner finns det problemet, att männen vet var de skyddade boendena finns och söker upp kvinnorna och barnen där Även om mannen har kontaktförbud kan det vara svårt att hindra honom att bryta mot det. Sedan tillkommer problem med försörjning, fast bostad och skolgång för barnen. Det är lätt att säga hur man tycker, att kvinnan i ett sådant fall ska agera. I praktiken kan det vara mycket svårt. Som jag skrev tidigare: det krävs nog ofta, att man har någon eller några utanför som kan hjälpa till.

    • #30396
      Arne
      Deltagare

      Det var min första tanke, vad tycker bekanta på hemorten och andra norrlänningar i glesbygd om skildringen av deras hembygd? Nu hävdar hon bestämt att boken inte är självbiografisk, att hon hade en lycklig barndom och att karaktärerna är påhittade. Utom Jana som har mycket av henne själv. Men vad får läsare för intryck…?

      Formell skilsmässa är svårt men hon kunde helt enkelt lämnat maken och tagit barnen med sig. Den olägenheten ska man som förälder ta för att skydda sina barn.

    • #30395

      Jag har repeterat. Det står att John ådrog sig ngn skada i en bilolycka. Han säger själv att ngt i hjärnan inte är sig likt efter det. Jag ska kolla vilka sidor det är i boken.
      När han dricker mkt så kan det slå slint i hjärnan. Vi får ta del av hur han beter sig vanvettigt. Plötsligt tar vansinnet slut…och han blir sig själv (“normal”) igen. Svårigheten ligger väl i att få dessa hjärnskadade människor att avstå från alkohol eftersom de inte tål det, åtm inte i några större mängder. Och vi ser ju hur svårt det är i en miljö där “hb” m m anses självklart… Det krävs nog ett mirakel för att klara nykterheten där…för de som är alkoholiserade. Är ju inte lätt heller om de har partners som också dricker. Många har svårt att se att andra får dricka, men inte de själva…

    • #30394
      husse
      Deltagare

      Det är möjligt att moderns religiösa tillhörighet bidrog till, att hon inte söktes skilsmässa. Manne, fadern, var ju våldsam mot barnen. Därför är det troligt, att han även var våldsam mot modern, även om det inte sägs i romanen. Jag har nyligen läst artiklar om kvinnor, som misshandlas av sina män. De blir så nedtryckta i skorna, att de förlorar allt självförtroende och all handlingskraft. För att de ska lämna äktenskapet/sammanboendet krävs nog ofta hjälp utifrån.

    • #30393

      …det ansågs vara… (på tal om skilsmässor i frireligiösa kretsar)

    • #30392

      Jag har uppdaterat nu. Kollade på “Psykisk ohälsa landskap”. Det visar sig att Västmanlands län står som nr 1 vad gäller där invånarna mår sämst. Sedan följer Gotlands och Kalmar län. Jämtland först som nr 6.

      På tal om skilsmässor och varför modern stannade kvar i äktenskapet. Som jag förut påpekat; hon var ju frireligiös. Betänk hur skamligt det ansågs med skilsmässa förr i dessa kretsar! Mkt kretsar kring religion och tro i moderns föreställningsvärld.

    • #30391
      husse
      Deltagare

      Jag kan inte utan vidare acceptera överdrifterna. Som jag ser det bör miljö- och personskildring i en roman vara trovärdiga för att jag ska tycka, att den är bra. Personskildringen säger jag ingenting on, men som sagt miljöskildringen är inte trovärdig. Jag kan tänka mig, att människorna i författarens hemby, Hertsånger, inte är så glada åt bokserien. Jag har för mig, att hon sade i en intervju, att hennes hemby var Hertsånger.
      Om hennes syfte hade varit att skriva en parodi på bygdeskildringar, skulle jag tycka, att hon har lyckats. Men jag tror inte, att det är syftet.

    • #30390
      husse
      Deltagare

      Arne! nej, idag är det inget konstigt med skilsmässa, men det kan vara svårt för ett lantbrukarpar. Modern har väl knappast det kapital, som krävs för att köpa sig en egen gård. Dessutom är det nog omöjligt att driva jordbruk ensam. Då måste hon anställa och det är dyrt. Vad gör hon om mannen säger nej till skilsmässa. Det går väl inte att tvinga fram.
      Jag har svårt att tro, att mannen skulle gå med på att köpa ut henne ur företaget.

    • #30389
      Arne
      Deltagare

      Jag har varit inne på den bristande trovärdigheten innan, här finns för mycket av allt och det är saker som inte stämmer. Som när Jana kommer till byn, hon går vilse i snöstormen och känner inte igen John. När hon börjar på hemtjänsten är alla mycket äldre än hon minns och de och Bror får uppdatera henne om vad som hänt i byn Intrycket man får att hon inte varit där på länge, kanske decennier.
      Men så är hon plötsligt med och jagar, hon känner jaktlaget och markerna, hon har jägarexamen och framställs som en van jägare. Hur har det gått till om hon inte varit hemma på så länge?

      Tror som Husse att förlaget tryckt på om “mycket av allt” och att de har överseende med det som inte stämmer. Och det har jag också i viss mån, det är skickligt gjort!

    • #30388
      Arne
      Deltagare

      Mamman var säkert rädd för fadern. Men det är ingen ursäkt, som sagt utspelas boken i modern tid då skilsmässa inte är något konstigt. Det gör också att omgivningens reaktioner inte hade varit någon katastrof ens på en liten ort. Det finns även ett socialt skyddsnät för kvinnor utan yrke eller utbildning, hon hade inte hamnat på bar backe. Skälen är feghet, bekvämlighet och helt enkelt okänslighet, hon bryr sig inte om barnens utsatthet. Finns ingen anledning att göra henne till offer och det vet Jana.

    • #30387

      Rättelse: drar på…
      Tyvärr kommer jag ej ihåg var och när jag tagit del av informationen om psykisk ohälsa.

    • #30386

      Ang John så kan han ju också ha tagit ngn drog…Då kommer paranoia som ett brev på posten…Plus hans tidigare upplevelser i livet… Ska repetera…
      Psykisk ohälsa finns ju. Läste ngn gång att det är Jämtland som har rekordet räknat per folkmängd. Vet inte om det stämmer? Alltså som har flest människor med konstaterad psykisk ohälsa? Antar att man då menar de som har sökt vård. Sedan tillkommer ju alla som visserligen inte finns “registrerade”, men som kanske självmedicinerar? Alkohol, droger… Det är möjligt att Smirnoff “dra på” i romanen (uppmanad av förlaget för att skapa en “häftigare” roman??)…men man kan nog inte utesluta att det finns ställen, byar, samhällen, där den psykiska ohälsan är större än “normalt”. Vem vet? Kan ju bli inavel också…

    • #30385
      husse
      Deltagare

      Jag har problem med denna bok. Jag upplever den inte som trovärdig. Skildringen av byn är överdriven. Det är för mycket av våld, incest och psykisk sjukdom.
      Jag har ett antal år bott i en inlandskommun i Västerbotten, Norsjö. Förhållandena där var inte alls så som författaren beskriver Smalånger. En sak känner jag igen: hur människorna hängde ihop, alla var släkt med alla. Man fick vara försiktig med vad man sade. Jag råkade en gång säga något ofördelaktigt om en journalist på Radio Västerbotten. Då sade en arbetskamrat: “Det är min kusin”.

    • #30384
      husse
      Deltagare

      Tidigare har ni varit inne på att modern måste ha förstått, att fadern utnyttjade dottern sexuellt. Varför ingrep hon inte? Hon kanske helt enkelt var rädd för fadern. Han skildras som en hustyrann. Det finns många exempel både i litteraturen och i verkligheten på mdrar, som inte har låtsats om, att deras män begår sexuella övergrepp på barnen, kanske för att de inte vill tro på det, kanske för att de är rädda fö rhur mannen ska reagera.
      När det gäller psykisk sjukdom framställs det i boken, som att John både är alkoholist och dessutom har en psykisk sjukdom. Den kan vara alkoholrelaterad men det framgår inte. Däremot är det skillnad på att vara full och att vara psykotisk. John får anfall, då han upplever något annat än verkligheten, som när han blandar ihop Petra med hennes mamma.

    • #30383
      Arne
      Deltagare

      Ja man får absolut inte moralisera när en kvinna gör som Maria…;-) Som du säger bejakar hon sin sexualitet och gör bara det vissa män gjort i alla tider. Mycket modernt! I äldre litteratur fanns det ofta en man som förförde olika kvinnor, de hamnade i “olycka” och deras förälskelse ställde till det för dem. Här har Smirnoff vänt på det och gjort Maria till en närmast mytisk figur, en huldra som förför alla män och lämnar dem olyckliga.

      Ja det finns många märkliga sammanträffanden och allt hänger ihop på något sätt, Bra för dramaturgin men kanske inte så sannolikt.

    • #30379

      Arne! Haha… Håller med dig om Maria. Märklig typ… Men du vet, hon är ju kvinna och då får man inte moralisera…Hon vill väl bejaka sin sexualitet…som det heter så vackert. Stackars de karlar som blir kära i henne…
      Just det: det är tydligen Siri, tvillingarnas moder, som är mor även till Maria. Invecklat!Och man undrar ju när denna mumlar : Det förtäljer inte historien (vem som är far till Maria)…

    • #30378
      Arne
      Deltagare

      Ja det är en styrka i boken att inte författaren skriver läsaren på näsan hur hemska dessa störda och alkoholiserade personer är. Jana och andra boenden ser det som mer eller mindre normalt, så är det och inget att göra åt. Sköt dig själv och titta åt ett annat håll när det behövs. Men det är också en svaghet att normalisera våld och missbruk och skapa ett intryck av att “så är det i Norrlands glesbygd”. Känslan av att det hela utspelas i en annan tid är stark för mig.

      Maria är en märklig figur, hon har sex med alla män i byn verkar det som. En sexmissbrukare eller den gamla byhoran återupplivad? Hon känns inte helt trovärdig.

    • #30377

      “Psykiskt störd” är ju ett luddigt begrepp. Med tanke på hur en del människor blir när de har druckit tillräckligt så kommer ju det störda fram… Särskilt om personen har en hjärnskada. Detta har jag läst någonstans.
      Det kan ha varit så med John.
      Sedan finns det naturligtvis personer som har mentala sjukdomar i botten, tex schizofreni, psykoser… borderline…bipolär sjukdom.
      jag tycker ändå att författaren beskriver John som en människa, som vem som helst. Det brukar sällan vara fallet. En som har misshandlat demoniseras, ses som en djävul. Det finns ett mörkertal (tror jag)… Kvinnojourer talas det ofta om. Det behövs mansjourer också!

    • #30376
      husse
      Deltagare

      Arne, jag har kollat i boken. Petra hade besökt John. Hon ringde till Jana och sade, att “Pappa är full, han hotar att döda mig”. Jana kommer dit, Petra har låst in sig på toaletten och John förväxlar henne med hennes mamma och säger, att han ska döda henne. Jana säger, att Petra har förväxlat hans psykiska sjukdom med fylla.
      Att något är tabu innebär ju att man inte talar om det, inte låtsas om att det existerar. Vi läser dagligen i lokaltidningen om våld, män som misshandlar sina fruar eller sambos, killar som slåss på stan med mera. Alltså är det fysiska våldet inte tabu.

    • #30372
      Arne
      Deltagare

      Misshandel är inte tabu, det förekommer i de flesta romaner och har så gjort länge. Både kvinnomisshandel och andra typer av våld, däremot beskrivs det mer detaljerat numera.
      Gav sig inte John på Jana också, eller minns jag fel? Hans våldsbeteende ursäktas i boken med att han var psykiskt störd vill jag minnas.

      Jag tycker att det är konstigt att Jana inte försökt efterforska vad som hände med hennes dotter. Kanske inte för att ta kontakt, men för att få veta. Men det är visst vanligt att det blir så, man läser ju ofta om personer som tagit kontakt i vuxen ålder och då är det nästan alltid barnet som tagit initiativet.
      Sen tycker jag fortfarande att det är osannolikt att Katarina skulle hämnas på ett så lumpet och elakt sätt för något som hände i tonåren. Och varför sparade hon breven?

    • #30371
      husse
      Deltagare

      Jo, jag tror, att Arne har rätt. Incest förekommer i många samtida romaner, men det är svårt att hitta i litet äldre litteratur. Ämnet har nog i hög grad varit tabubelagt.
      Fysiskt våld däremot har inte alls varit tabubelagt. Idag är vi kanske mera känsliga, när det gäller att skildra fysiskt våld än tidigare, men det är inte skambelagt på samma sätt som incest har varit och fortfarande är.
      Intressant är, att den grekiska mytologin innehåller många skildringar av incest mellan gudarna. Det var tillåtet för gudar, men inte för människor.
      https://sv.wikipedia.org/wiki/Gaia

    • #30370

      Arne! Ja, jag tror också att modern varit liksom död för Jana. Brodern visste ju i a f var modern fanns – på ålderdomshemmet. han måste ju ha hjälpt till när hon skulle “placeras”…?
      Varför modern inte ingrep när hon misstänkte/visste att dottern utnyttjades sexuellt kan man ju spekulera i. Mot slutet i romanen står det att Jana provar skor på vinden (när de ska fira jul)och hittar några som inte ser alltför “frikyrkliga” ut.
      Nu vet vi väl inte om modern var “laestdian”, men på ngt sätt frireligiös. I sådana kretsar är det väl skamligt att skilja sig? Eller var i a f. “Det som Gud har sammanfogat” o s v. Eller så intalade hon sig att “Djävulen” var inblandad och att det enda som skulle kunna hjälpa var böner, bibelläsande och maniskt broderande…i flykt från den bistra verkligheten. Och vilka hade konsekvenserna blivit om hon anmält…? Å andra sidan ser vi ju vad som hände när ingenting blev gjort…
      Tabu och tabu vet jag inte om ämnet incest har varit. Tycker att man har läst om det så många ggr. Däremot mer tabu med fysisk misshandel? Bror har ju tydligen slagit en Emelie? DET är väl mer ett tabuämne? Och att han ändå ses som en människa (i romanen), som vem som helst…

    • #30369
      Arne
      Deltagare

      I avsnitten om Janas och Brors barndom måste jag gång på gång påminna mig om att de utspelas på 1990-talet. inte 1890-talet. För hur vanligt är det att barn tvingas ut i ladugården i ottan innan de ska till skolan i vår tid? Där utnyttjar författaren sin konstnärliga frihet till max. Det rimliga hade varit att mamman tog djuren, det var den vanliga uppdelningen på landet. Fus eller fjös är en vanlig benämning på en ladugård men mest i Norrland tror jag.
      Intrycket är att modern visste om vad Jana var utsatt för, men valde att blunda. Hon svek sina barn och jag tolkar den mening som Husse citerar som att Jana bröt med modern redan i sena tonåren, att hon “dog” för henne.

      Incest tycks vara ett populärt tema i många böcker numera, jag tycker att det dyker upp jämt. Vad kan det bero på? Vill man få läsaren att förfasa sig eller har ämnet varit tabu fram tills nu? Vi hade ju Arv och miljö häromsistens och jag hade Folkens skönhet av Merete Prytz i min bokcirkel irl.

    • #30368
      Arne
      Deltagare

      Mohikanen, det du nämner om låtarna kallas synkronicitet, ett intressant fenomen som jag också varit med om. Typ att man vaknar på morgonen och av någon anledning nynnar på en viss låt som inte är varken känd eller aktuell. Så sätter man på radion och plötsligt spelas den där!

    • #30367
      husse
      Deltagare

      Ja, fuset är nog dialektalt. Jag vet inte hur spritt det är. Ordet finns inte med i Akademiens ordböcker, inte heller i Svenskt dialektlexikon.
      Vad gäller moderns roll har jag för mig, att den traditionella uppdelningen inom jordbruket har varit att mannen arbetar ute och kvinnan sköter hemmet och djuren. Om det finns hästar är det mannens uppgift att ta hand om dem .Den arbetsfördelningen kanske inte gäller idag.

    • #30366

      Det står ju att fadern lät tvillingarna arbeta i fuset. De skulle upp tidigt varje morgon. Är fuset ett dialektalt uttryck? Norrländskt? Jag känner inte riktigt igen det. (Jag är född i Småland.)
      Vidare undrar jag: hjälpte modern aldrig till i ladugården?? Längre bak i romanen står det tankvärt om olika personers “egna” rum. Så hade t ex allanberg sin kammare (där det förunderligt nog var städat) och modern hade sitt kök. Satt hon där och broderade dukar medan övriga familjemedlemmar arbetade i ladugården? Anade hon vad som pågick med mannens övergrepp på dottern? Det känns som om hon helt enkelt tog sin tillflykt till broderandet och Guds ord.

    • #30365
      husse
      Deltagare

      Arne!
      Det är nog en miss från författaren. Meningen är rolig, men den blir missvisande i sammanhanget.

    • #30364

      Tycker att det är litet roligt när Smirnoff citerar Alf Hambes Visa i Molom uppdelat i meningar. Flyter liksom ihop med övrig text… Effektfullt!
      Som av en händelse tänkte jag på denna visa härförleden och spelade den via nätet. Obs FÖRE att jag ens hade fått boken! Märkligt när det blir så. Då undrar man ju om det verkligen är slumpen? Eller ngt sjätte sinne? :-) :-)
      Det var likadant en gång när det var Kulturfrågan Kontrapunkt på TV. Någon dag, några dagar, innan hade jag spelat Moldau av Smetana (via nätet) och tyckte mycket om den. Vad dyker upp i programmet? Jo, just den…!!

    • #30363
      Arne
      Deltagare

      Jag menade inte att det var något fel att du citerade meningen, den är bra skriven. Men författaren lurade oss, som jag tycker i onödan, då modern fortfarande levde.

      Håller med om språket, det är lakoniskt och distanserat och det passar bra som motvikt till de dramatiska händelserna. Typ att norrlänningar hetsar inte upp sig i onödan. Jag har också tolkat sammanskrivningen som talspråk. Jag trodde att det skulle vara jobbigt att läsa men det var det inte

    • #30361
      husse
      Deltagare

      Arne: Meningen jag citerade stod i början av boken. Då kunde jag inte veta, att modern faktiskt levde. Jag hajade till, när jag läste den. Hon fick in mycket information med några få ord.
      Jag tycker om språket i boken. Det handlar ju om mycket mera än att hon avstår från stora bokstäver i egennamn och undviker komma. Det är ett väldigt avskalat språk. Jag uppfattar detta språk som ett sätt att distansera sig. Att namnen skrivs ihop som tillexempel “everttaube” eller “Ingelahansson” är en intressant detalj. Det är ju så man uttalar namn.
      Normalt sett uttalar man förnamnet med litet svagare betoning och efternamnet med ett starkare tryck.

    • #30354
      Arne
      Deltagare

      Jag tänkte också på Norrlands svårmod men jag tycker att denna boken är bättre, både som norrlandsskildring och rent dramaturgiskt. Ni nämnde hemtjänsten som är trovärdigt skildrat, även jaktscenerna är mycket bättre skildrade här. Det märks att författaren jagar själv.

      Sen finns det ju en del svagheter. Förhållandet med John är en sak, hon förför honom som tonåring och sen liksom fortsätter de direkt efter typ 25 år… Jag tycker också att författarens förtjusning i att “bre på” med elände av alla de slag tyder på en debutants osäkerhet, hon känner sig tvungen att göra avtryck direkt. Men det fungerade ju…

      Katarina och breven, det känns också som lite för mycket. Ett tonårsbråk om killar som får såna konsekvenser i vuxen ålder? Fruktansvärt sorgligt men kanske inte helt trovärdigt.

      Husse, den mening som du citerar reagerade jag på, “Våra föräldrar älskade everttaube och sedan dog de”. Men modern dog inte, de hämtar hem henne i slutet. Nu menade Smirnoff det bildligt, men det passar inte riktigt in ändå tycker jag.

    • #30353
      husse
      Deltagare

      Jag håller med Arne om språket. Visst är det nyskapande. Det finns också en del humor i det. Till exempel följande mening om Janas föräldrar: “Våra föräldrar älskade everttaube och sedan dog de”.
      Men innehållet! Det är för mycket incest och våld. Det känns som en drift med fördomarna om glesbygden. Författaren är ju själv uppvuxen i en norrländsk by och det är möjligt att hon
      beskriver en verklighet.
      Jag reagerar på mötet med John. De hamnar i säng nästan på en gång. Visst, sådant händer men hur väl underbyggt är det?
      Skildringen av hemtjänsten verkar trovärdig. Det är nog ungefär så det går till. Att de inte får sätta sig och dricka kaffe med “brukarna” kan jag förstå. Det gäller ju att hinna med alla under den tid, som är anslagen.

    • #30352

      Tillägg, Arne: som du mycket riktigt påpekar är det en hel del alkoholism och psykisk sjukdom i boken… Typ “Norrlands svårmod” som vi också haft här… Svårt att protestera, möjligen… Dylikt förekommer ju i IRL. Så vad säga?

    • #30351

      Jag reagerade också på språket och egennamnen med liten bokstav. Hur pass “nyskapande” det är kan väl diskuteras. Redan Harald Forss (harald forss) körde ju med detta och hade det som sitt signum. :-) En viss effekt får det ju.

      När jag läser romanen kommer jag osökt att tänka på Kerstin Thorvalls “När man skjuter arbetare” och t ex “Hohaj” av Elisabeth Rynell. I sistnämnda förekom incest – liksom i vår bok här. Vad gäller Thorvalls bok så tänker jag främst på sättet (traditionen) att säga nAnders eller a´Signe... Här är det ju aJana och n`Erik. Just det: incest eller fara för incest framkommer även i Thorvalls roman (fadern som är manodepressiv).

      Arne: du har helt rätt i att författaren balanserar på någon gräns när hon beskriver människorna. Inte nog med brännskador på Johns hud; han är även harmynt. För att liksom riktigt markera att utseenden har föga betydelse. Hon gör även Jana och hennes bror patetiskt intetsägande i sina yttre skepnader. Här ska minsann ingen vara vacker! :-)

      Ja, usch, en gräslig story får vi ta del av. Inte så jätteoriginellt, va? Men intressant att författaren beskriver det hela ur både Janas synvinkel och ur broderns.
      Tycker att det känns väldigt tillrättalagt när hon (Smirnoff) plötsligt tar fram att John var den som tog Janas oskuld när hon var tretton, fjorton (?)år. Hon ville själv, men anmärkningsvärt var det. Sedan hade ju fadern förgripit sig på henne på andra sätt i “mjölkrummet” och även genom samlag innan han dödades med skyffeln av Janas bror. Som sagt: Jana blir utnyttjad sexuellt, men ännu ännu värre hade det varit om fadern tagit oskulden. Tror jag att författaren indirekt tänkt. Ungefär som Lolita i Nabokovs roman. Humbert utsätter henne för sexuella övergrepp, men själva oskulden har hon redan förlorat till någon ung kille på ett ungdomsläger.
      Det är en mycket givande roman…Jobbet som hemtjänstanställd är verkligen skildrat rakt på sak utan försköningar. Hur kan man orka hinna med så många besök? Och så “får” de inte sitta ner och dricka kaffe ens! Förfärligt!
      Janas relation med barndomskamraten Katarina är ytterligare ett starkt inslag i romanen. Rent av chockartat. Vilken hämnd att ta breven från dottern Diana! Man undrar…men förvånas samtidigt inte av människors handlande.

    • #30350

      Arne! Tack för ditt val av bok och för bra inledning på diskussionen!
      Återkommer… :-)

    • #30349
      Arne
      Deltagare

      Jag vet inte hur långt ni kommit men jag börjar lite försiktigt så kan ni hoppa in när ni är redo. Det vore roligt om någon av de nya medlemmarna skrev!

      Jag ville läsa boken då den är så omtalad och lovprisad, se om kritikerna hade rätt eller fel. Som språkpolis blev jag väldigt betänksam efter att ha börjat läsa, men jag fann att författarens direkta och lakoniska språk med korta meningar utan skiljetecken passar perfekt i berättelsen, liksom den språkliga innovationen att avstå versaler i egennamn och att skriva ihop för-och efternamn. Det funkar att göra fel (ibland)!

      Jag kunde konstatera att det är en fantastisk bok, väl värd alla lovord. Kritikerna hade rätt! Inte många har förmåga att skriva något sådant och hon är ändå debutant. Trots den grymma historien finns det värme, lojalitet och hopp. Boken klarar sig därmed från den idag så vanliga eländesporrstämpeln (som jag är snabb att använda…) Sen undrar jag över vad folk i Norrlands glesbygd tycker om att framställas antingen som alkoholister eller psykfall, eller både-och? Det känns både klicheartat och spekulativt men behövs kanske för dramaturgin. Jag har några andra invändningar men de återkommer jag till.

Visar 61 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.