Dorian Grays porträtt

Visar 23 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #31067
      Arne
      Deltagare

      Mycket intressant inlägg Cessan, inte något att invända mot din analys. Wilde var väldigt medveten om klassamhället och kritisk mot den okänslighet och stroppighet som karaktäriserade de högre klasserna. Han förstod också att de stora sociala skillnaderna var en tickande bomb och att de som trodde på evigt status quo och avfärdade den sociala rörligheten hade fel.

    • #31060
      Cessan
      Deltagare

      @husse … jo mitt inlägg är som ett eko av @arne … mitt sätt att hålla med. 😀 Som du mycket riktigt påpekar så är det svårt att avgöra vad Lord Henry anser 😕. Han är ju mer ute efter effekter när han talar än att vara ärlig.

    • #31059
      Cessan
      Deltagare

      @husse … jo mitt inlägg är som ett eko av @arne … mitt sätt att hålla med. 😀 Som du mycket riktigt påpekar så är det svårt att avgöra vad Lord Henry anser 😕. Han är ju mer ute efter effekter när han talar än att vara ärlig.

    • #31047
      husse
      Deltagare

      Cessan! Ditt inlägg var mycket bra. Visst kan man tala om klassamhälle utan att vara marxist.
      Det ligger mycket i tanken om Lord Henry som stå-uppkomiker. Det är ju ungefär så han uppträder. Det var väl Arne som skrev, att om Oscar Wilde hade levat idag hade han nog varit stå-uppkomiker. Det ligger mycket i det. Lord Henry vill roa, oroa och chockera. Han avslöjar egentligen ingenting om sina egna åsikter. Han tycker bara, att det är så tråkigt att tänka på de fattiga.

    • #31045
      Cessan
      Deltagare

      @DensisteMohikanen, nej jag har inte läst litteraturvetenskap 😃 Tack för komplimangen! Däremot har jag dammat av en uppsats jag skrev för många år sedan om böcker som betytt mycket för mig. Kom plötsligt att tänka på att i den hade jag bl.a. skrivet om Dorian Grays porträtt. Kanske är det så att jag tagit intryck av andra litterturvetares uppsatser och försökt “emulera” /efterlikna stilen 😉. Visste inte att endast marxister använde klassamhälle…

    • #31015
      Arne
      Deltagare

      Jag håller med om era analyser, jaktolyckan känns konstruerad och onödigt melodramatisk. Och lord Henry påminner om vår tids bloggare och influencers, det viktiga är att synas och höras och då tar man till de metoder som krävs. Som jag skrev tidigare tror jag att om Wilde levat idag hade han varit en ståuppkomiker, men kanske hade han satsat på bloggen istället och haft en hundratusen följare eller så…;-)

    • #31006
      husse
      Deltagare

      Som jag uppfattar Lord Henry är han i första hand intresserad av att roa men även chockera omgivningen. Han vill säga saker, som ingen annan har tänkt förut.
      I dokumentären om Wilde sade någon ungefär så här: “Konstnären är hur Wilde uppfattade sig själv, Lord Henry hur han trodde, att omgivningen uppfattade honom och Dorian Gray hur han skulle vilja bli uppfattad”. Så minns jag det.

    • #30984
      Cessan
      Deltagare

      Håller med dig @husse att tjänare i ett viktorianskt hushåll skulle vara lojala mot sin arbetsgivare. Att tjänstgöra i ett hushåll ansågs vara en säker anställning i jämförelse med en fabriksarbetare. Tjänstefolk hade långa arbetsdagar generellt mellan 6 på morgonen till 10 på kvällen.

    • #30972

      Hejsan!
      Jag tycker att det är märkligt att inte polisen på något sätt misstänker Gray för inblandning i Basil Hallwards försvinnande. Eller att betjänten berättat vad han visste? Han borde ju vara den siste som såg BH innan denne förmodades åka till Paris?Han kunde ha berättat att han öppnade för Gray …vad nu klockan var på natten… Och att han (betjänten) sovit innan dess… Så att ett glapp uppstått mellan Hallwards “adjö” till betjänten och Grays uppdykande vid ytterdörren?
      Förvisso hade väl Basil försvunnit en gång tidigare? Det står åtm så i början på romanen. Men enl mig borde alla som kände BH ha förhörts… Men nu är det ju ingen deckare…
      Ruskigt sätt att “utplåna” konstnären på! Och ingen reagerar på biologens “experiment”med salpeter…?! Det var väl betjänten som fick hämta materialet? Fast han visste kanske inte VAD det var för material??

    • #30917
      husse
      Deltagare

      Mohikanen, jag förstår ingenting. Vad är det du retar dig på? Det fanns ingen irritation i det jag skrev. Jag skrev bara helt stillsamt, att det inte går att kräva att var och en svarar på alla inlägg. Jag svarar på inlägg, om jag har en avvikande uppfattning eller om jag vill tilläga något. Det känns inte meningsfullt att bara skriva “jag håller med”-
      Jag tycker, att vi övergår till att diskutera. boken.

    • #30914
      husse
      Deltagare

      Först och främst: var och en måste själv bestämma vad man vill ta upp och kommentera. Jag har många gånger när vi har diskuterat olika böcker gjort inlägg, som jag inte har fått något gensvar på. Cessans citat låg inte här på forum och det är en anledning till att jag inte har kommenterat det. Jag tyckte heller inte att jag hade så mycket att tillföra.
      Min kommentar är, att det ger en trygghet att spela en roll. Då vet man vad man har att göra och säga. Man har en manual att gå efter, bildligt talat .I viss mån tror jag, att vi alla spelar roller, åtminstone ibland. Vi uppträder på olika sätt tillsammans med familjen eller med arbetskamrater eller med okända personer.
      Jag har läst intervjuer med skådespelare, som säger, att de blev skådespelare för att de var så blyga. På scenen behöver man inte stå för vad man gör och vad man säger.

    • #30913
      Arne
      Deltagare

      Jag förstår vad Cessan menar, det finns en trygghet i att gömma sig i en roll. Men det kräver en viss vana vid att spela den rollen, det är inget för vem som helst. Men om man då blivit klassad som en viss personlighetstyp av omgivningen känns det tryggt att upprätthålla den typen även om man ändrar sig över tid. Eller anpassat sig till det man tror omgivningen förväntat sig från början.
      Wilde själv ansågs som en sällskapsmänniska av rang och han var en uppskattad gäst på alla fester – innan skandalen förstås. Jag kan tänka mig att han ibland upplevde att han spelade en roll, han gav omgivningen vad de förväntade sig. Men det kan också bli en börda, att alltid var kvick, rolig och leverera nya aforismer.

    • #30881
      Arne
      Deltagare

      Den fanns på Play för ett tag sen iaf.

      Jag ser boken som en kritik mot det ytliga och ett skönhetsideal som används för att dölja verkligheten, både hos människor och i konsten. Och som Cessan sa, vurmen för ytlighet gör boken aktuell.

    • #30879
      husse
      Deltagare

      Dokumentären har jag missat. Den kanske finns på SvT Play.

    • #30877

      Ursäkta min störande upprepning av det lilla ordet “ju”… :-)
      Har så mkt i tankarna f n…

    • #30876
      Cessan
      Deltagare

      Jag såg också dokumentären om Oscar Wilde på SvT. Intressant att höra olika människor åsikter om hans författarskap. Givetvis måste författarens homosexualitet och att leva i doldhet betytt mycket.

      Tror en av bokens teman fortfarande har stor aktualitet – samhällets ytlighet. Det är genom utseendet man bedömer individen. Tack vare denna inställning att vara fixerad vid utseendet lyckas Dorian smälta in perfekt i samhället trots sin syndiga livstil. Även när hans moral ifrågasätts, blir han aldrig fördömd av samhället eftersom han ser så oskyldig och ren ut.

    • #30874
      husse
      Deltagare

      Det var kokain, som Sherlock Holmes missbrukade, om man får tro denna artikel, som också visar, att Oscar Wilde och Edgar Allan Poe var personligt bekanta:https://www.lindelof.nu/sherlock-holmes-och-kokainet/

    • #30872
      Cessan
      Deltagare

      @husse Tack för att du tar upp Edgar Allen Poe… skall läsa om “The Oval Portrait”.

    • #30870
      Cessan
      Deltagare

      @husse Förstår om du tappat gnistan och orkan att aktivt delta i cirkeln. Ta hand om dig!

    • #30859

      Arne! Jo, Sherlock Holmes i åtanke. Men han hade ju själv sina perioder när han missbrukade opium. Eller var det kokain??

    • #30857
      husse
      Deltagare

      Jag har fortfarande ett tjugotal sidor kvar men jag ska försöka läsa klart under morgondagen.

    • #30853
      Arne
      Deltagare

      Husse, jag beklagar! Fruktansvärda nyheter och man känner sig så hjälplös. Känn ingen stress för boken utan läs i den takt du känner för.

      Det kan säkert stämma att Wilde läst Poes novell. Han har jämförts med Poe och Robert Louis Stevenson och det är samma stil, lite åt den gotiska skräckromantiken som var vanlig på 1800-talet. Jag har läst några av Wildes noveller och de påminner också om Bröderna Grimms sagor, talande djur och föremål och ofta ett drastiskt slut.

    • #30851
      husse
      Deltagare

      Jag ska försöka läsa ikapp men något har fått mig att tappa gnistan. I torsdags fick jag veta, att min syster har cancer i både bukspottskörteln och levern. Det är inte behandlingsbart. Det här gör, att jag har litet svårt att koncentrera mig på bokcirkeln. Det hoppas jag, att ni har förståelse för.

    • #30849
      Arne
      Deltagare

      I somras såg jag en dokumentär om Oscar Wilde och blev nyfiken på hans böcker. Han är annars mest känd för sina aforismer som ständigt citeras i olika sammanhang, och för sin homosexualitet som i princip orsakade hans död då det ledde till ett hårt fängelsestraff som han aldrig återhämtade sig från.

      Historien om Dorian Gray kan delvis tolkas som självbiografisk då Wilde hade en ung och vacker älskare, lord Alfred Douglas. Är Wilde då en cyniske lord Henry, eller är han den naive Dorian som “förleds” av Henry, precis som Wilde själv utnyttjades av lord Douglas? Vem är offer respektive gärningsman?
      Men boken är intressant och originell med de övernaturliga eller sagomässiga inslag som man ofta hittar i Wildes skrifter. Av sin samtid klassades den som omoralisk men med dagens litterära mått mätt är den tämligen oskyldig.

Visar 23 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.