Gruppadministratörer
Bokcirkel: Boktokarna
Författare: DensisteMohikanen
Arv och miljö av Vigdis Hjorth
Gott nytt år, kära medlemmar!
Tyvärr måste jag be om några dagars respit. Jag är sent ute både med införskaffande och läsning av den här boken.
Så om vi kunde vänta över nyår?
Men om ni är mkt otåliga och brinner av iver att göra en rivstart (:-) ) , så får ni givetvis. Som vanligt är det en fördel om den som har valt boken startar. F ö har vi inga givna regler om ven som “ska” starta.
Vänligen Mohikanen.
Arv och miljö av Vigdis Hjorth
- Detta ämne har 46 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 3 år, 4 månader sedan av .
-
Inlägg
-
-
Intressant att den är självbiografisk och att det finns en motbok! Det känns som att författaren har ett starkt engagemang i boken och det förklaras av att den är delvis självbiografisk.
Jag sätter en stark trea. jag tyckte att den var hur tråkig som helst i början men den tog sig och blev riktigt bra till slut. Ett minus för att det var så förutsägbart med incesten, läsaren förstod det direkt.
-
Boken är i viss mån självbiografisk och författarnes syster, Helga Hjorth, har skrivit en “motbok”, “Fri vilje”.https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/dd1BJO/valdtagen-av-pappa
-
-
-
Att han har snokat i hennes dagbok är ju också helt förkastligt. Samtidigt kan man förstå det. Han ville kanske se om hon hade skrivit om övergreppen. Att han frågar om hon hade blött är litet märklgt och kan ju tyda på att det inte hade skett någon “penetrering”i samband med övergreppen.
Att systrarna och modern inte tror henne kan ju delvis bero på att hon inte ger någon mera konkret beskrivning av vad som skedde. Det hade väl också gått ett antal år när hon tog upp det.Faderns fråga till modern om vad som skulle hända om anklagelsen var sann, är avslöjande. Den frågan skulle han knappast ställ om han var oskyldig. -
Det ska givetvis vara “Har för mig”.
Kom på att faderns fråga (vilken intim fråga och dessutom efter att ha “snokat” i hennes dagbok!)kan vara falsk.Eller lurig. Eller helt enkelt tyder på osäkerhet. Han minns inte klart om han har trängt in i henne? Han vill ha kontroll fullt ut…även när hon är tonåring. Ingen respekt för integritet… -
Tyvärr får man nog använda sin fantasi. Har mig att hon skriver om vad hon “gjort” för honom. Munsex?
Men han tjuvläser ju hennes dagbok. Och frågar henne om hon har blött. Detta när hon i dagboken berättat om sin första kille.Var hon trots allt oskuld? D v s fadern hade förgripit sig sig på henne, men inte genomfört ngt samlag? -
-
Jag tänker mig, att det är svårt för Bergljot som vuxwn att känna kärlek till fadern och att ta emot kärlek från honom. Det måste vara svårt även för honom att visa kärlek tillhenne.
Jag har funderat på en sak. Hon säger, att fadern har förgripit sig på henne men hon beskriver aldrig konkret vad han gjorde såvitt jag kan minnas. Det kan vara en bidragande orsk tillatt hon nte blir trodd. -
Det är dubbelt tragiskt att Bergljot inte fått kärlek från den friska delen av fadern. Hon längtar ju efter närhet och att bli sedd (på rätt sätt), men fadern undviker henne; skuldmedveten, krystat frånvarande. Det är plågsamt att läsa om. Som sagt, hur man mäter lidande och offerroll vet jag inte. Hur många procent av en helhet s a s. Men om vi säger 50 % för enkelhetens skull. Då går hon miste om häften av sin pappas känslor för sin dotter.
Det står mot slutet av boken att fadern var hennes första olyckliga kärlek. -
-
-
-
Ja det där med testamentet är oklart. Om systrarna ska få stugorna omgående är det ju en gåva och striden var ju igång även innan pappan dog. Men om det bara står i testamentet att de ska få stugorna måste de vänta tills mamman är borta.
Mamman beklagade sig över att testamentet inte gick att ändra och det gör det ju inte. Men hon förfogar väl över all egendom och kan sälja eller ge bort allt annat än stugorna.Det står ju att “alla visste om” otroheten med Sandberg. Bergljots analys är att pappan älskade sin fru högt men hatade henne också för att han inte kunde kontrollera hennes känslor. Han blev galen när han blev avvisad då han blivit avvisad av sin mamma då han var barn. “Han hatade alla kvinnor för att de drog sig undan hans totala kontroll och för att han behövde dem så oerhört.” Mycket Freud där…
-
-
Arne! Jag reagerade också på att modern nonchalerade Åsas fina betyg. Eller var upptagen med annat. Bedrövligt.
Måste repetera litet ang moderns relation med Rolf Sandberg. Visst reflekterar Bergljot över detta och hon känner en viss triumf att hon (bergljot)”lyckades” med att få SIN professor men modern fick inte SIN. Tänkvärt.
Var verkligen barnen så insatta i mammans eskapader…? Kanske gick faderns reaktion inte att dölja? Måste ju ha varit ett enormt spänningsfält mellan föräldrarna. OM faderns på ngt sätt skulle erkänna övergrepp så skulle hans fru kunna använda sig av det som skilsmässoorsak. Annars var det svårt för henne att “få tummarna loss”. Den yttre fasaden betydde så oerhört mkt. -
Det är omöjligt att veta hur man skulle reagera i en situation, som man aldrig har upplevt. Jag tror, att om jag hade känt mig så förnedrad av mina föräldrar, som Bergljot känner sig av sina, hade jag nog inte velat ha deras pengar eller egendom i arv. Men det kan vara svårt att avstå, om man har dålig ekonomi, särskilt om man har barn att försörja.
En annan fundering: det talas hela tiden om ett testamente. Är det ett testamente eller får de en gåva i förväg? Jag vet inte hur arvslagarna är i Norge men i Sverige är det så, att om en av två gifta makar avlider, ärver den efterlevande allt, även om det finns barn. Enda undantaget är om det finns särkullsbarn, alltså om den ena makan eller maken har barn sedan tidigare med någon annan. De barnen har rätt att få ut sitt arv direkt. De andra barnrn, de inom äktenskapet, får vänta tills båda föäräldrarna är döda. Det är möjligt att detta går att sätta ur spel med ett testamente. Enklare och bättre skulle det vara, att systrarna fick stugorna i gåva och Bergljot ocgh Bård motsvarande belopp i pengar. Övriga tillgångar fick då skiftas efter moderns bortgång. -
Intressant fråga, Husse.
Jag vet inte.
Det varierar nog från person till person. Och hur man har det f ö i livet. Det finns säkert några som är så sårade att de frivilligt avstår från ett arv. Sedan finns det de som resonerar ungefär så här: Det är väl inte mer än rätt att jag i alla fall får lite pengar.
Vad tror du själv? -
Hur är det? Fadern drev ett företag. Jag har för mig att det någsonstans omtalas som familjeföretaget. I så fall borde ju barnen ha andelar i företaget. Om Bergljot behövde pengar kunde hon i så fall sälja sin andel:
Jag kan visst förstå att hon behövde pengarna. Men hur skulle det kännas att få ett arv från föräldrar, som man anser sig ha blivit förnedrad av? -
Husse! Nu kommer jag att låta krass, men jag tror att revisorer, bouppteckningspersoner och begravningsentrepenörer får ta del av en hel del “privata” familjekonflikter. De blir ofta vittnen till mkt som “vanligt folk” inte har en aning om.
Att avstå från pengar låter ju ädelt. Kanske ok för den som har gott om varan. Men för övriga är nog pengar alltid välkomna… tror jag. :-)
-
Jag har också funderat på arvsavstående, det kunde varit en lösning för Bergljot. Fast då hade det inte blivit någon bok… Å andra siden ville hon bevaka även barnens intressen, så att de inte blev lurade på sin andel.
Ibland kan arvsavståenden lösa upp knutar och man kan undra om alla syskonen gjort arvsavstående, hade konflikten kunnat tonas ner då?Revisorn var förresten en kvinna, kanske var det lättare för Bergljot att dra historien då.
De yngre syskonen var tydligen avundsjuka på att de äldre fått mer uppmärksamhet under uppväxten. När Åsa kom hem med toppbetyg hade bara mamman kastat en snabb blick på det och seden undrat var Bergljot var. Och det var alltid på hennes sängkant som mamman satt och pratade. Det fokus på de äldre tyder på skuld och en vilja att övervaka och kompensera dem så att inget obehagligt kom fram.
Annars är det vanliga att den yngsta får mest uppmärksamhet och blir bortskämd. Det vet alla vi som är äldsta syskon…;-) -
Jag har funderat på en sak. Om Bergljot känner sig så förnedrar både av fadern och av den övriga familjen, varför vill hon då ha ett arv från föräldrarna. Om, hon tänker på sina barn kunde hon ju göra ett arvsavstående till förmån för barnen. Jag vet inte hur arvslagarna ser ut i Norge men i Sverige är det möjligt, om inte lagarna har ändrats.
-
Jag är litet kluven när det gäller, att Bergljot tog upp övergreppen på mötet om bouppteckningen. Å ena sidan känns det oförskämt mot den stackars revisorn. Han ska inte behöva utsättas för de interna stridigheterna i familjen. Å andra sidan var hans närvaro det som gjorde det möjligt för Bergljot att framföra sina synpunkter utan att familjen flydde fältet som både Arne och Mohikanen redan har sagt.
-
-
Om föräldrarna hade hjälpt de yngre systrarna med pengar till husbyggen och annat skulle det kunna räknas som förskott på arv och då skulle Bergljot och Bård ha en större del av arvet. Så man förstår att de är lite sura.
Är det inte lite konstigt att Bergljot väljer att läsa upp beskrivningen av övergreppet på bouppteckningen i närvaro av en utomstående, revisorn? Men samtidigt säger hon, om inte revisorn varit här hade jag aldrig fått läsa klart, de hade gått innan. -
Jag har för mig att det är vanligt att incest och pedofili inte drabbar alla syskon, inte alla av samma kön heller. Varför vet jag inte, det får väl gärningsmannen svara på. I Bergljots fall beror det kanske på att fadern kom till insikt om vad han höll på med och vilken risk han tog. Och om han gav sig på fler ökade risken att de skulle tala med varann och kanske gå till modern.
Jag tycker också att det är rätt att systrarna fick ärva stugorna och att de äldre syskonen är småaktiga. Värderingen skulle ju göras om. Det kan förstås vara av beräkning som systrarna bosatte sig i närheten av föräldrarna, men det är ingen enkel sak att ta hand om åldrande föräldrar och umgås med dem. Dessa kan vara väldigt krävande. Sen misstänkte nog föräldrarna, som jag, att Bård och Bergljot skulle sålt sin stuga och ville att de skulle vara kvar i släkten.
Detta med millimeterrättvisa vid arv är ett dilemma och egentligen är det klokt av föräldrar att försöka lösa presumtiva arvstvister medan de fortfarande lever. Nu gick det ju inte så bra här med de visade vad de ville. -
-
Nej, och eftersom syskonen redan är osams skulle det knappast fungera att dela stugorna.
Visst var det väl så, att varken Bård eller Bergljot var intresserad av stugorna.
Litet lustigt för övrigt, att de två syskon som sklijer ut sig från de övriga båda har namn, som börjar på B.Det kanske är en tillfällighet. -
När det gäller arv är många petnoga. Det ska vara millimeterrättvisa.På ett sätt kan jag förstå det. Annars kan ju en del bli ytterst beräknande. Stannar de kvar i hembygden och umgås med föräldrarna mer än de “utflugna” (geografiskt sett)barnen så kan tanken vara. “Då får vi mer av arvet”. Bättre än så tror jag inte att människor är.
En halv stuga var? Det är möjligt att det skulle fungera i vissa fall. Men tänk om den ena familjen är”slarvigare” på att städa än den andra? Då skulle ju den “ordentliga” familjen klaga…o s v… sannerligen inte lätt! :-) -
Jag har funderat över att fader bara har “gett sig På” Bergljot och inte hennes systrar. Hur vanligt är det? Är inte det vanliga, att en pedofil utnyttjar barnen ett i sänder. Att Bård inte har blivit utsatt kan jag förtså. Fadern har kanske inte den läggningen. Men varför har han låtit systrarna vara ifred? Det kanske är därför de inte tror på henne.
En anan sak. Mohikanen talar om en “älskad pappa”. Sä uppfattar jag det inte alls. Tvärtom får jag intrycket, att fadern är en skräckfigur, att de alla är rädda för honom, även modern. Det kan vara en förklaring till hennes dåliga nerver.Det är kanske också därför hon väljer, att inte tro på Bergljot.
Jag tycker, att Bård och Bergljot är småalktiga, som bråkar om arvet. Det är nog klokt av föräldrarna, att inte låta syskonen ärva stugorna gemensamt med tanke på att de är osams.
Däremot borde de kanske ha gjort en ny värdering. -
Bara för att stillastående är vanligt i verkligheten, så innebär det ju inte auomatisakt att det alltid är bra.Förr var ju familj och Åktenskap det som höll ihop livet. Och kyrkan, vårt kristna arv. Kvinnan hade få möjligheter att klara sig själv. Dessutom var det ju länge en “synd” att vilja skilja sig. Ngt mkt fult. Se Knutby!
Det är ett stort steg att klippa banden med sin familj. Bergljot måtte ha ett stabilt yrke (stabil inkomst)för att klara sig helt utan ekonomisk support från föräldrarna. De yngre systrarna har ju båda fått hjälp (även Bergljot som yngre)med pengaar till sina husbyggen.
Om stillastående är “vitsen” med det mesta, så hade det ju inte blivit ngn roman. Inget reflekterande kring övergrepp i barndomen.
Modern sätter ju sina draman i system. Mönstret upprepar sig. Hon är ju lurig: när Bergljot blir gravid låtsas modern att hon också är gravid. Men hennes syster (?) genomskådar henne. Hon har “rört om” i glaset med urin(vätska. Intressant med moderns relation till Rolf Sandberg. -
Håller med om att handlingen är stillastående. Inget förändras genom hela berättelsen, slutet är en bekräftelse på status quo. Jag gillade slutet, det är ovanligt i en bok att inget avgörande sker men väldigt typiskt i verkliga livet. Jag anser att Bergljot skadar sig själv än mer genom att fortsätta älta och kräva ett erkännande, även om det är naturligt i hennes situation.
-
Ja Mohikan, men Bergljot bröt med familjen för “mer än 20 år sedan” för att citera baksidestexten. Då var hon 30+ någonting och då förde hon fram anklagelserna för första gången, utan att bli trodd och utan något erkännande från föräldrarna. Det var då som modern sa “om det vore sant kunde jag inte fortsätta att vara gift med honom” eller något sådant. Däremot hade hennes barn behållit kontakten med mormor och morfar. När arvstvisten blossade upp tvingades hon ta upp kontakten då hon tog broderns parti. Efter det bröt de vuxna barnen också.
-
-
Jag upplever, att hela familjen är störd, relationerna fungerar inte. Det är knappast sannolikt, att pappan skulle erkänna så här långt efteråt. Det är lätt att förstå, att Bergljot är bitter, inte bara på fadern utan alla övriga familjemedlemmar utom Bård.
Det känns naturligtvis bittert att inte bli trodd. Jag tror som Arne, att det hade varit bättre om Bergljot hade helt brutit med familjen på ett tidigare stadium.
Mamman kan jag känna viss sympati för. Hon verkar svag, neurotisk, svarar på konflikter med att ta en överdos.Det är nog inte bara spelat.
Jag tycker, att handlingen i boken är ganska stillastående. Den enda förändringen är faderns död. Den leder inte till någon försoning. Bergljot hade hoppats på, att han en dag skulle erkänna och be om förlåtelse.Men det kan ju inte hända, när han är död. -
Vi är ju inga psykologer ngn av oss…som Husse brukar skriva. :-) Ehum! Vi är dock inte dumma i huvudet och vi kan ju livet s a s,så “Litet” psykologi måste vi få ventilera här.
Jag tror att Bergljot har ett behov av att få bekräftelse på sitt lidande och att hon som barn blivit kränkt sexuellt. Det spelar då ingen roll hur många år som har gått. Frågan är om det skulle ha räckt med psykoterapeuten. Jag vet inte.
Det är bra (enligt mig) att tänka ur olika perspektiv. I verkligheten (“IRL”)finns inte bara offer utan även förövare. Vi har inga dödsstraff i Sverige (dessutom skulle då ha krävts bevis – som inte finns). Då lever således gärningsmännen (ibland, om än mer ovanligt gärningskvinnorna)kvar mitt ibland oss. Det som fadern gjort sig skyldig till kan inte göras ogjort.Den enda ursäkt som jag kan komma på är att han var “erotiskt störd” vid tillfällena. Ngt hade gått snett i hans känsloliv. En normal pappa tänder inte på sin lilla dotter. Visst, han tycks ha skuldkänslor resten av livet. Ngn slags försoning…ja? Bergljot bör veta/känna att fadern har andra, bättre sidor. De yngsta döttrarna får veta att deras älskade pappa gjort sig skyldig till ett och annat “icke rumsrent”.
Man förstår att det tar emot för dem. Jag vet inte riktigt hur balansen ska uppnås.
Det skulle nög kräva många, många timmars “sejourer” hos medlande terapeuter.
Bergljot ÄR ett offer, jo. Jag tvivlar inte på det. Men frågan är hur stor del av sin personlighet som hon ska låta offerdelen ta. Hon är ju en människa också. En egen person. En yrkesperson. En begåvning. En älskande kvinna.
Och hon har svårt att SE att även andra människor kan lida. Nej, jag är ingen vän av moderns dramaquenn-beteende. Ta en överdos, men ringa sen! Och hur mäter man lidandeprocent? Hur jämför man en kränkning med skuldkänslor? Människor kan tävla i allt: “De andra har lidit, visst, men den som har lidit mest är ändå jag!!”Detta behov av att ha lidit mest…Bergljot tycker det. Men om Gud finns (vilket vissa tror) så är det Han som kan mäta lidande. Min åsikt. -
-
-
Jag tyckte också att titeln påminde om den hos en fackbok, inte direkt den mest lockande på en skönlitterär bok. Och början var jättetråkig tyckte jag, författaren kom ingenstans och jag funderade faktiskt på om jag skulle orka läsa ut den. Men lyckligtvis gav jag inte upp och boken tog sig med tiden. Visserligen förstod jag snabbt att det var incest och övergrepp som gällde, inte direkt det mest nydanande ämne numera, men det som lyfte boken var konflikten mellan systrarna. Som läsare är det svårt att ta parti bara för den ena sidan, de yngre systrarna har ju faktiskt ställt upp för föräldrarna och det känns inte alls orimligt att de får ärva mest. Men förstår också deras osäkerhet vad gäller Bergljots berättelse, de har själva inte blivit utsatta trots samma pappa och Bergljot kom inte med sina anklagelser förrän ungefär 30 år efter det hänt. Har hon inbillat sig eller feltolkat, tänker de?
Föräldrarna är de som svikit mest, de känns krampaktigt fega och skuldmedvetna. Men frågan är, vad är det för mening för Bergljot att framhärda när de är så gamla och antagligen intalat sig sedan decennier att det aldrig hänt? Det känns som att hon är den som förlorar mest på att älta, hon borde kanske klippt direkt och bara gått vidare istället för att engagera sig i arvstvisten.
-
Husse! På tal om ögonproblem. Jag har förändringar i ögonbottnarna p g a diabetes. Med jämna mellanrum brukar jag få injektioner direkt in i ögonen. Otäckt och ångestbetonat, men effektivt. Svullnader minskar. “De” fotograferar och läkare bedömer bilderna. Om det behövs sprutor eller ej. Men nu har inte jag varit där sedan juli, auguusti. Min egen bedömning är att jag ser mkt sämre. När de testar min syn brukar jag läsa bra även en liten text. Bara jag har lämplig lampa. :-)
-
-
Mohikanen! Du behöver inte be om ursäkt för eventuella skrivfel. Jag gör också mpånga skrivfel och kan inte skylla på dåöig syn.
Jag funderade också på om detta var en fackbokk med anledning enbart av titeln. Till skillnad från dig tyckte jag inte, att det lät trist. Det är ett inttressant och viktigt ämne.
Nu är det ju en roman. Till en början fick jag intrycket, att det bara handlade om en arvstvist. Det tyckte jag inte var så intressant. Men så kom det fram, att Bergljot varit utsatt för närmande från faderns sida, alltså incest.Vad jag förstår upphörde detta när hon var sju år. Han var kanske rädd för att hon skulle skvallra, när hon blev tillräckligt gammal för att förstå vad det handlade om.
Jag tror, att modern förstår, att det är sant men hon förnekar det eftersom hon vill tro, att mannen är oskydlig. Vid ett tillfälle frågar mannen: “Vad skulle du säga, om jag erkände, att det var sant?”. (Citatet är inte ordagrant). Hon svarar: “Då kunde vi inte vara gifta. Bergljot upplever ett svek från modern och systrarna, som inte tror på henne.Ja, Astrid vill “medla”, men hur medlar man mellan förövaren och offret? Bergljot tycker nog, att det minsta hon kan begära, är att bli trodd. Varför skulle hon hitta på?
Det är inte bara ekonomiska skäl, som gör att Bård känner sg sviken. Som jag föratår, har fadern misshandlat honom. Överhuvudtaget får jag intrycket, att fadern är en husatyrann. Alla, inklusive modern, verkar rädda för honom. -
-
hejsan! God fortsättning på vårt nya läsår! :-)
Ja, då får jag välk försöka starta diskussionen då-
Jag tyckte att “Arv och miljö” lät mäkta trist och var först osäker på om det var faktalitteratur eller skönlitteratur. Det visade sig dock vara en roman. Inte illa!
Man kunde ju redan på ett tidigt stadium räkna ut vilket huvudtemat var. “Inchest” som mamman (och pappan?) uttrycket det. Ovanpå det kommer ett annat laddat ämne: arvstvist. Även om det djupa huvudtema överskuggar det mesta.
Det står någonstans (bokens pärminsida??)att boken är spännande ända till slutet. Det vet jag väl inte direkt om jag håller med om. Fadern är ju död innan dess. Modern är som hon är med omväxlande kärleksyttringar till äldsta dottern och aggressiva utfall.
Författaren skildrar väl en process som “jaget” (Berjlot : har ej boken här nu)genomgår. Det är en mkt svår process. Hon har levt utan sin familj i många år.
Astrid, en av de yngre systrarna, är den som gärna vill ha medlarens roll. En i vanliga fall sympatisk roll (kan jag tycka). Problemet är ju att det inte är några jämlika partner. Det är en som har blivit kränkt (skändad). Det finns en fader som utåt sett “har allt” inklusive ett fördelaktigt yttre. Som James Bond i gestalt av Rpgewr moore, men utan dennes charm och avslappnadestil.Men han är en förövare; har förgripit sig på sin äldsta dptter många ggr. Och en försoning kräver rätt ordning.familjen måste först “lyssna in” vad den sårade partnern fått genomlida. Det har de mkt svårt för. De vill ju bara vara en normal familj!
Vad modern vet och inte vet? Hon anar nog eftersom hon är extremt orolig för dotter B. Samtidigt har hon svårt att acceptera/inse vad den äkte maken gjort sig skyldig till.
Soen Bård känner sig sviken av andra skäl, mer ekonomiska. De ynsta döttrarna, Asytrid och Åsa, har naturligtvis SIN syn på och upplevelse av pappan. Alla måste kämpa när verkligheten visar sitt riktiga ansikte.
Det är så mkt som är intressant i romanen. Inte minst det här med kontrollerande män (kan ju även vara kvinnor i vissa fall). Total kontroll över omgivningen, speciellt frun. Ngt som inte går att ha därför att man kan inte kontrollera ngns inre lkiv. Bra skildrat!Situationen kompliceras ju också av fruns (mammans) kärlek till Rolf Sandberg (rätt namn?).
En mkt tänkvärd roman! -
-
-
Gott nytt år, kära medlemmar!
Tyvärr måste jag be om några dagars respit. Jag är sent ute både med införskaffande och läsning av den här boken.
Så om vi kunde vänta över nyår?
Men om ni är mkt otåliga och brinner av iver att göra en rivstart (:-) ) , så får ni givetvis. Som vanligt är det en fördel om den som har valt boken startar. F ö har vi inga givna regler om ven som “ska” starta.
Vänligen Mohikanen.
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.