[Göteborgs stadsbiblioteks barnavdelning]

– Gillar du att Sven och Parker berättar historien i vartannat kapitel, eller blir det rörigt?
– Varför tror du att Sven behandlar Alaska på det sätt han gör?
– Sven visar upp väldigt olika sidor hemma och i skolan – varför då, tror du?

@Avit svarade:
Jag tyckte att det gick bra men samtidigt var det lite svårt för jag gick mer in i Parkers kapitel och det gjorde att det blev lite rörigt när jag kom till Svens kapitel.
Det är som om han tar ut all sin ilska på sin hund, för att han tycker att det är lite pinsamt att han har epilepsi och en assistanshund medan dom andra bara har ett vanligt liv.
Han försöker vara cool i skolan men hemma blir han sig själv för egentligen har han det jättejobbigt. han tycker återigen att det är jobbigt att han har epilepsi och försöker passa in på andra sätt.

[Göteborgs stadsbiblioteks barnavdelning]

– Gillar du att Sven och Parker berättar historien i vartannat kapitel, eller blir det rörigt?
– Varför tror du att Sven behandlar Alaska på det sätt han gör?
– Sven visar upp väldigt olika sidor hemma och i skolan – varför då, tror du?

@jobe svarade:
– Jag gillar det! Sven är en karaktär som är ganska svår att tycka om, men genom att få läsa om hans erfarenheter och tankar, blir det lättare att förstå varför han är som han är. Är samtidigt glad att det inte bara är hans perspektiv i boken, tillsammans bildar han och Parkers upplevelser en helhet som blir spännande att ta del av.

– Jag kan förstå att det är jobbigt för Sven att acceptera att han är sjuk och att alla påminns av detta när han måste ha med sig en assistanshund. Det blir extra tydligt när vi får veta att han faktiskt har önskat sig en hund i hela sitt liv, men att han ändå tycker att Alaska är en “hundfan” eftersom hon är just assistanshund.
Vändningen för hur han ser på Alaska kommer ju först när han inser hur mycket hon kan underlätta hans liv och hjälpa honom från att hamna i jobbiga situationer. Men det gör mig ändå frustrerad att Sven tar ut sin ilska på ett oskyldigt djur.

– Svens tuffa attityd som han visar utåt är som ett vapen han behöver använda sig av för att ingen ska få veta hur sårbar han egentligen känner sig. Det är sorgligt att se hur hans rädsla för att hamna utanför gör att han så fort han ser sin chans börjar mobba Parker, för att se till att han blir ihågkommen som någon som är mer än sin sjukdom. Att Parker besöker honom maskerad och att han inte vet att det är hon, gör att hon får en inblick i vad som döljer sig bakom hans fasad. Och det är väl egentligen just någon som ser honom för den han är, som Sven behöver.

[Göteborgs stadsbiblioteks barnavdelning]

@Avit svarade:

Omslaget: På ett sätt så tycker jag om det för att både Sven, Parker och Alaska är med på framsidan. Jag gillar att det är en enkel och ren framsida. Men det känns som att det inte direkt finns en händelse där den scenen som är på framsidan finns med. Jag gillar att titeln på boken står så stort, det gör att man fastnar vid boken direkt.
Jag tycker att berättelsen börjar jättebra, eftersom man kommer rakt in i handlingen. Man blir nyfiken på vilka Sven och Parker är och så känns det som att berättelsen börjar väldigt personligt.

[Göteborgs stadsbiblioteks barnavdelning]

@jobe svarade:

Omslaget: Jag skulle nog inte lockas att välja boken om jag inte visste något om dess handling. Omslaget känns vid första anblick lite anonymt. Men när jag väl har boken framför mig så tycker jag att omslaget har många fina detaljer, som jag inte riktigt lade märke till innan jag höll boken i min hand. Att Sven, Alaska och Parker bara syns som mörka profiler gör det lättare att fantisera om hur de ser ut, än om det hade funnits en närbild på någon av dem på omslaget. Gillar också att stjärnorna, månen och molnen finns med, det passar bra eftersom de ses på natten.

Inledningen: Den fångar mig direkt, redan efter första sidan kan jag känna att den här boken kommer jag att tycka mycket om. Genast byggs en spänning upp och frågor väcks, som jag vill ha svar på.
Jag gillar hur författaren fångar stämningar och känslor, det är lätt att känna igen sig – i saknaden efter ett djur eller i hur mycket av ens framtid som hänger på hur den första dagen i en ny skola går. Jag vill genast veta mer om Alaska. Varför fick inte Parker behålla sin hund? Och det där blå armbandet som Sven nämner – vad betyder det?

[Göteborgs stadsbiblioteks barnavdelning]

– Vad tycker du om bokens omslag? Passar det till berättelsen – varför/varför inte?

– Vad känner du efter att ha läst de första sidorna i boken? Griper den tag i dig direkt eller börjar det segt?

– Varför tror du att Sven behandlar Alaska på det sätt han gör?

– Sven visar upp väldigt olika sidor hemma och i skolan – varför då, tror du?

– Svens irritation växer över främlingar som inte kan behärska sig när de ser ett gulligt djur. Det verkar inte ens hjälpa när det som i Alaskas fall är tydligt att hon är på jobbet och inte ska störas: “Och trots att det står KLAPPA INTE med stora bokstäver på täcket kan folk inte låta bli att gå fram och purra: -Jag förstår ju att man inte får klappa, men den är ju så himla gullig så jag bara inte kan hålla mig – haha. /…/ Den här hunden är precis som trafikpolisen eller piloten. När den har sitt täcke på sig är den på jobbet. Och då har den inte tid att bli klappad av kreti och pleti.” s.97-98
Har du upplevt någon liknande situation? Varför tror du att författaren tar upp Svens tankar om detta?

– Parker och Sven låter Alaska välja vem hon vill följa med – gick det som du trodde?

– Vad är det som får Parker att ändra åsikt om Sven?

– Både Sven och Parkers pappa kämpar, på olika sätt, med att gå vidare efter att deras liv har förändrats för alltid. Känns deras reaktioner på det som drabbat dem realistiska? Tror du att du hade reagerat på samma sätt?

– Det finns inte så många böcker som handlar om någon som har epilepsi. Har du lärt dig något nytt om epilepsi när du läst boken?

– Vem borde läsa boken? Skulle du vilja rekommendera den till någon?

[Författare]

Inlägg