Anna Rydstedt Presensbarn

(ur Presensbarn, 1964)

Presentation

Vem har inte suckat över de främmande, skrämmande namnen på verbets tempus? I Anna Rydstedts dikt ”Presensbarn” får de plötsligt en helt ny kvalitet. Det blir poetiska, utan att förlora sin grammatiska betydelse och man inser att om man inte blivit skrämd skulle man nog älskat till exempel att vända ordet ”pluskvamperfekt” i munnen och bara njuta av hur det låter. ” Grubbla inte sönder dig på pluskvamperfekt” står det i dikten och det verkar vara ett gott råd!

Bakgrund

I en intervju i Lyrikvännen 1981 sa Anna Rydstedt så här om orden: ”I och med att jag har givit verkligheten ord har jag erövrat den i mitt liv, där jag mycket fått kämpa mot främlingskap i världen”.

Så är det förstås när man skriver, men så kan det också vara när man läser. Utan ord och språk är vi främlingar i världen och inför varandra. Det man läser kan hjälpa en att finna ord på det man känner men själv inte kunnat formulera och det är precis som Anna Rydstedt säger ett sätt att ”erövra” världen. Den där livshjälpen via orden är ett gott argument bland många andra för litteraturens och läsningens betydelse. Anna Rydstedt var inte bara poet, hon var under en lång period av sitt liv också verksam som lärare på en rad olika folkhögskolor.

Det är lätt att föreställa sig att uppslaget till dikten Presensbarn finns i en undervisningssituation, i ett klassrum någonstans någon gång i kampen att försöka få några motsträviga elever att förstå grammatikens grunder och man kan få svindel när man under läsningen får vara med hur den pedagogiska situationen både finns kvar i dikten samtidigt som den växer till en existentiell reflektion över hur man ska leva sitt liv på bästa sätt.

Diskussionsförslag

  • Carpe diem betyder ju fånga dagen. Det är ett klassiskt uttryck för en strävan att leva i nuet. Ofta framställs en sådan hållning som fladdrig och lättfärdigt jämförd med en mera seriös, stadig livsstil. Hur stämmer det motsatsförhållandet in på Anna Rystedts dikt?
  • På ett ställe i dikten står det så här ”… det Då i ditt Nu, som du kan bära”. Utifrån det kan man diskutera det förflutnas betydelse i våra liv.
  • ”Alla är barn av sin tid” sägs det och frågan är om vårt förhållande till nuet har förändrats sedan 1960-talet när Anna Rydstedt skrev sin dikt till presensbarnet. Det finns nog de som tycker att vi lever för kortsiktigt numera och som inte ställer upp på diktens syn på tempus.
  • Diskutera skillnaderna mellan konditionalt presens och konditionalt imperfekt och uppfattningen i dikten att det ena tempuset är hederligt och det andra ohederligt.
  • Vi vill alla ha kontroll över våra liv, även om det kan vara svårt. Diskutera diktens avslutning som handlar om att planera ”som om det inte vore fåfängt att planera / utan att även vara beredd att möta de händelser, / som ingen planerar”.

Anna Rydstedt

Fotografi: Nina Södergren

Litteraturbanken

Välkommen att utforska hela Litteraturbankens bibliotek