Pennskaftet
av Elin Wägner (1910)

Elin Wägner Pennskaftet
Presentation
Egentligen behöver man bara läsa första meningen i Elin Wägners Pennskaftet för att ana en hel del om romanen. ”För den som en gång hållit av en stationsinspektor, finns det helt visst angenämare sätt att tillbringa sin dag än att sävligt fara fram genom Sverige med ett persontåg.” Man behöver inte ha varit olyckligt kär i just en stationsinspektor för att känna att här berättar en röst med humor, inlevelseförmåga och erfarenhet, en röst som tillhör någon som bestämt sig för att inte förneka men att gå vidare, kort sagt en satiriskt lagd överlevare. Man vill genast höra mera av den rösten.
Bakgrund
Pennskaftet var Elin Wägners tredje bok. Den kom ut 1910 och blev en försäljningssuccé. Elin Wägner var 26 år och arbetade som redaktionssekreterare på Idun. Det innebar att hon både köpte in material, själv skrev artiklar och reportage och redigerade och att/att hon därmed var viktig för tidskriftens utveckling från praktisk inriktning för kvinnan i hemmet till det den blev känd för, att vara en viktig förespråkare för kvinnans möjligheter till att vara aktiv i samhälle och kultur.
När Elin Wägner i Pennskaftet skriver om hur det var att vara ung kvinnlig journalist i början av 1900-talet vet hon alltså vad hon talar om. Det märks. Hon skriver kvickt, både i betydelsen ”snabbt” och ”roligt”. Barbro Magnus, av alla kallad Pennskaftet – det fanns ännu inte så många kvinnliga journalister på den tiden, så det gjorde henne både lite unik och aningen tvivelaktig – rör sig, tack vare sitt yrke, i alla möjliga kretsar på ett sätt som få kvinnor kunde vid den här tiden. Hon bor på pensionat och hatar det och längtar efter ett eget hem, vilket då betydde att gifta sig. Pennskaftet talar sig emellertid varm för kvinnors rätt att ha både eget hem och egen jungfru och att bli lite omskött utan att behöva gifta sig.
Två saker driver handlingen framåt. Dels engagerar Pennskaftet sig i rörelsen för kvinnlig rösträtt, dels förälskar hon sig i – och skolar om – den unge arkitekten Dick. Från början är han en typisk dåtida man som bara skiljer mellan fina och fallna flickor men så småningom blir han en någorlunda jämställd och passabel blivande make. De där två spåren i romanen är inte så åtskilda som de kan verka, Elin Wägner visar hur båda leder fram mot ett bättre, meningsfullare liv, för både kvinnor och män.
Diskussionsförslag
- Det finns ett rikt persongalleri och många olika typer av relationer i Pennskaftet. Är det några som är särskilt intressanta? Jämför intryck och diskutera. Cecilias Bechs förhållande till sin jungfru Kristin är nog ett av dem som sticker ut idag…
- I romanen skildras hur inte bara män utan också många kvinnor är motståndare till kvinnors rösträtt. Plocka fram och undersök några argument.
- Det finns en hel del passager i Pennskaftet som det kan vara svårt att förstå för en nutida läsare eftersom vissa saker förblir outsagda. Ofta har de med sexualitet och kvinnans då självklara ansvar att hålla stånd mot all sexuell lust, både sin egen och männens. Leta upp och diskutera några exempel på sådana ställen.
- Diskutera olika sätt att se på kärleken som finns beskrivna i Pennskaftet.
- Metoo-moment? Finns det några?

Elin Wägner
Litteraturbanken
Välkommen att utforska hela Litteraturbankens bibliotek