Ingenjör Andrées luftfärd

av Per-Olof Sundman (1967)

Per Olof Sundman Ingenjör Andrées luftfärd

Presentation

Den 11 juli 1897 lyfte Örnen, Andrée-expeditionens vätgasballong, från Danskön i Svalbard för att för första gången i mänsklighetens historia flyga över Nordpolen. Efter tre dygn förlorade ballongen, kraftigt nedisad, höjd långt från sitt mål. De tre männen i den flätade ballongkorgen fick börja sin nästan tre månader långa, mödosamma isvandring. När man läser Per Olof Sundmans roman vet man hela tiden att de inte kommer att klara sig och det ger förstås en speciell ton åt den här på en gång dokumentära och fiktiva skildringen av deras tapperhet – och av projektets tveksamma meningsfullhet.

Bakgrund

Den 6 augusti 1930 kom en polarexpedition till Vitön i nordöstra delen av Svalbard och hittade det läger där de tre deltatagarna i S. A. Andrées försök att nå Nordpolen drygt trettio år tidigare mött sin död.

Senare samma år kom en snabbproducerad jättevolym Med Örnen mot polen ut. En 500 sidor tjock bok baserad på det material i form av anteckningar och oframkallade filmer man hittade på expeditionens sista lägerplats. Den boken var i sin tur en viktig källa när Per Olof Sundman i början av 1960-talet tog sig an de tre männens öden. 1967 kom hans Ingenjör Andrées luftfärd och året därpå Ingen fruktan inget hopp. Ett collage kring S.A. Andrée, hans följeslagare och hans polarexpedition. Båda finns på Litteraturbanken.

Collageboken sammanställde Sundman när han blivit ombedd att redigera en ny upplaga av Med örnen mot polen. Han fann uppgiften omöjlig. Innehåll och värderingar var alltför tidsbundna och alltför heroiserande skriver han i förordet. Det kan vara en intressant ledtråd för den som tar sig an Ingenjör Andrées luftfärd. En ledtråd som får en att förstå att Sundman, trots sina dokumentära ambitioner, också vill ge en ny bild av hela företaget, av deltagarnas drivkrafter och den tid som helt oproblematiskt såg dem som hjältar.

Diskussionsförslag

  • Per Olof Sundman har gjort sin skildring till en jag-berättelse ur Knut Frænkels, en av deltagarnas perspektiv. Diskutera vad det betyder i förhållande till det dokumentära materialet.
  • Skildringen är mycket detaljerad och man vet hur det ska gå. Ändå är den spännande, vad beror det på?
  • Före uppstigningen får Andrée röda rosor av en ung kvinna i en grupp som besöker basen på Danskön där expeditionen förbereds och man inväntar rätt vind. Hur ska man tolka den episoden?
  • Vid ett tillfälle under isvandringen försöker Frænkel tvinga Andrée att tala om sin syn på kvinnan och kärleken. Hur går det? Hur ser relationerna mellan deltagarna ut och hur förändras de?
  • Det finns en del som antyder att man redan före uppstigningen visste att företaget var dömt att misslyckas. Om det var så, hur påverkar det i så fall hur man som läsare uppfattar deltagarna och särskilt Andrée?