Ingrid Sjöstrand Hörs inte din röst

(ur Det blåser en sol, 1979)

Presentation

”Hörs inte din röst?” är enkel att läsa. Den handlar om det den handlar om tänker man först och visst är den är på många sätt en typisk sjuttiotalistisk kvinnodikt, som uppmanar till kamp för förändring. Men i det enkla finns mera än man först lägger märke till, till exempel en förståelse av att det inte är så enkelt att vara så där stark och kämparglad och en analys av vad det gäller att kämpa för. Inte illa komprimerat på tjugofem korta rader!

Bakgrund

Ingrid Sjöstrand skrev dikter för barn och för vuxna. Många är både för barn och vuxna, allåldersdikter, enkla och till synes vardagliga men präglas av en språklig fiffighet som skärper blicken. De gör det välkända både synligare och lite märkvärdigare än man slentrianmässigt märker. Ett bra exempel är det hon kallade ”fundror”. Korta dikter som när väl namnet fanns lyfte det där dagliga småtänkandet vi alla ägnar oss åt. Det blev bekräftat och en sådan känsla mår både barn och vuxna bra av. Den lilla boken Angår det det dej kanske? från 1969 har just underrubriken ”Fundror” och där finns en dikt som väl visar vad det handlar om: 

”Klockan på eftermiddan nån gång/blir taken mitt emot/så konstiga i färgen/Solen skiner än/ och himlen är nästan blåare än vanligt/men taken är inte röda/inte bruna/inte gredelina/utan längtansfärgade/så man vill flyga ut genom fönstret/bort på andra sidan”

Det är oklart om ordet ”längtansfärgade” egentligen finns, eller rättare sagt, om det fanns, innan Ingrid Sjöstrand använde det för det där ljuset som man vet exakt hur det är, men som man inte hade något ord för. I dikten ”Hörs inte din röst?” finns en några rader som har en liknande verkan, som kan hjälpa en att bara snava in i en ny möjlighet, att upphäva en skenbar motsättning och börja tänka i nya banor: ”det nya sättet att leva det gamla kvinnosättet”.