Fröken Palmkvist får semester
av Astrid Lindgren
Astrid Lindgren Fröken Palmkvist får semester
(ur Före grupp 8 – långt före)
Presentation
Hon är självständig, yrkesarbetande. Vi möter henne på tåget, dräkten sitter perfekt, hon är nytonad i håret, lite i rött, och hon har två veckors semester framför sig. Livet leker, eller kanske inte? I Astrid Lindgrens novell ”Fröken Palmkvist får semester” få läsaren en lektion i mentalitetshistoria. Allt det i beskrivningen som låter positivt för oss idag visar sig då, någon gång på 1940-talet, vara negativt. Det var annorlunda att vara kvinna då. Särskilt att vara singel, då, långt innan benämningen ens var uppfunnen.
Bakgrund
”Pensionatsarmar” var förr ett begrepp. Det betydde ungefär att vara duktig på att ta för sig. Ungefär som den som snabbt och säkert kunde sträcka sig efter de bästa bitarna på pensionatets kanske inte så dignande buffébord. Numera är det inte så vanligt att man åker på pensionat och för girighet finns det andra uttryck. Men ”pensionatsarmar” är precis vad den unga fröken Zetterström har när hon sträcker sig efter och fångar ingenjör Vikner mitt framför näsan på den något äldre, men förhoppningsfulla fröken Palmkvist.
Astrid Lindgrens novell finns i antologin Före grupp 8 – långt före och i efterordet får man veta att den blev refuserad i Folket i Bild någon gång medan Ivar Öhman var redaktör, mellan 1946 och 1962. Förmodligen i slutet av 1940-talet kan man gissa av textens tidsmarkörer att döma. Det är svårt att veta om den var så mycket sämre än annat som publicerades där och då, men redaktör Öhman tyckte inte om den. Och det är kanske inte så konstigt. Den är vass. Faktiskt ganska skoningslös. Skriven med skarp blick för verklighetens talande detaljer och utan all försköning vad det gäller skildringen av en av de värsta av alla grymheter – konventionernas.
Mot allt det vassa lyser en mening, en tanke Frk Palmkvist har när hon med en känsla av att vara bortgjord ska åka hem. ”Fick man verkligen inte visa, att det var svårt att vara ensam, att man sökte efter andra människors tillgivenhet, bara för att man inte var ung längre?” Det var väl tur att Astrid Lindgren blev barnboksförfattare och gav oss Pippi, var skulle vi annars stått? Men man kan också undra vad hon hade kunnat ge oss som vuxenförfattare, om hon inte funnit sin väg, långt före grupp 8 …
Diskussionsförslag
- Vad betyder det att läsaren aldrig får veta vad fröken Palmkvist heter i förnamn?
- Ibland sägs det att sjuttio är det nya femtio. Värt att diskutera i relation till ålderns betydelse i ”Fröken Palmkvist får semester”.
- Diskutera hur fröken Palmkvists arbetsplats skildras.
- När fröken Palmkvist får beröm för sina snygga ben blir hon glad och hon är också nöjd med att hennes arbetskamrat hör kommentaren. Vad händer om man tänker sig situationen överförd till vår egen tid?
- Diskutera redaktören Lena Törnqvists kommentar till novellen i antologins efterord: ”Några av texternas kvinnoporträtt saknar medkänsla och är klart osympatiska. Speciellt novellen ”Fröken Palmkvist får semester” visar en påfallande brist på ’systerskap’.”
Astrid Lindgren (fotograf: Jacob Forsell)
