Författaren som ljög

av Karin Boye (1934)

Karin Boye Författaren som ljög

(ur Uppgörelser, 1934)

Presentation

Så sitter de där och pratar, den gamla Hilda Celius och den betydligt yngre Finn Homan. Han är författare och hon läsare. De pratar om en bok han skrivit och hon är så glad att hon fått tillfälle att tacka för den stora upplevelse den givit henne.

Det är den yttre situationen i Karin Boyes novell ”Författaren som ljög” och det man får lov att fundera en hel del över när man läser texten är vad det egentligen är för lögn som titeln syftar på. En kärlekslögn alldeles bestämt, men på vilket plan?

Bakgrund

I novellsamlingen Uppgörelser som Karin Boye publicerade 1934 finns flera noveller som handlar om kärlek, ensamhet och övergivenhet. ”Författaren som ljög” är en av dem. Den är skenbart enkel, lätt att snabbt läsa igenom och inte tänka så mycket mera på. Men man kan också lyssna på undertonerna i det som verkar gammaldags, då händer något.

Finn Homan, den unge författaren, karakteriserar sig själv som en ”fattig skriftställare” och bristen på pengar är viktig så till vida att den för honom var beviset för den älskades kärlek. Hade hon inte älskat honom hade hon inte alls brytt sig om en sån som honom … så har han tänkt ända tills han fått veta att hon hela tiden de varit tillsammans också haft en annan man. En mycket rikare man, som hon nu lämnat honom för. Har hon alltså ljugit för honom om sina känslor? Eller är det istället han själv som bedragit sig på hennes känslor?

När han får veta hur det varit inser han att han redan vetat hur det var fatt, fast han inte velat erkänna det, så visst kan man säga att han ljugit för sig själv. Men han tänker inte så. Han tänker istället att om han bara hade kunnat älska henne mera, ännu mera förutsättningslöst, precis sådan som hon var, så hade hon kunnat bli hans på riktigt Då hade han kunnat få henne att också känna den sinnlighetens översinnlighet han känt.

Det är försöken att gestalta detta som hans läsarinna är så tacksam för. Hennes tacksamhet kommer av att hon har tolkat det han skrivit på ett helt annat sätt än han avsett. Så har hans sanningssökande i skrivandet blivit ännu en lögn. Är det den lögnen titeln syftar på? Kanske. Men kan något ses som en lögn om man inte haft för avsikt att ljuga?

Diskussionsförslag

Det sägs inte mycket om hur den gamla kvinnan och den unge författaren känner varandra. Kan man sluta sig till något om deras relation utifrån det som sägs i texten eller lämnar författaren det helt fritt för läsaren att föreställa sig den?
Sinnligheten är något som ligger och pyr under ytan i ”Författaren som ljög”. Alla personerna tycks ha olika inställning till kärlekens kroppsliga sidor. Beskriv och red ut de olika gestalternas uppfattningar.
Vilken betydelse har författarens intentioner för läsarnas tolkning och upplevelse för en text? Är begrepp som sanning och lögn intressanta i sammanhanget? Kan man alls tala om sanna och falska läsningar när man uppfattar en text olika?
Finn Homan säger vid ett tillfälle att läsarnas uppfattning betyder mer för honom är kritikernas. Tror man som läsare honom på den punkten?
Lil är en viktig person i novellen samtidigt som man egentligen får veta väldigt lite om henne. Det kan vara intressanta att jämföra de bilder man får av den knapphändiga informationen som texten ger om vem hon egentligen är.

Läs novellen hos Litteraturbanken