Vilken otroligt stark film! En riktig pärla! Och som någon skrev här tidigare – den visar att det i krig inte finns några lyckliga slut.

Tyckte även att relationen mellan de två fienderna var så stark. Att det, trots grova meningsskiljaktigheter, växte fram något slags samförstånd mellan dem, och att när det väl gällde så stod de upp för varandra och försvarade varandra.

Jag har inte sett någon kommentar om musiken än, men åh, vad jag älskade den. Stråkar i folkmusikton är ju fantastiskt, och det förstärker känslan av vemod.

Jag funderade lite på varför Ivo stannade kvar. Han fick ju frågan men svarade aldrig tydligt. På slutet drog jag slutsatsen att hans sons död spelade in där. Älskade slutklämmen när Ahmed frågade om han också hade blivit begravd bredvid sonen om det var han som dött, och sedan Ivos svar – “Ja, fast kanske inte så nära”. <3