Nu har jag läst klart första delen av Bortom solens strålar. En sak jag tänker på är hur modig Asaad är när han berättar. Även om boken är en roman och inte självbiografisk så finns det mycket likheter med hans egna uppväxt. Det märktes ganska tydligt när jag lyssnade när han berättade om sin uppväxt under författarbesöket på Fyren. Det finns ju en tydlig vändpunkt i första delen av romanen. Till en början etablerar sig familjen i Sverige och Casim startar ett eget företag. Familjen lever ett gott liv och kan flytta in i sitt drömhus. Det är när Casim får ett samtal från sin mamma i hemlandet som vändpunkten kommer. Varför tror ni Casim reagerar som han gör?